tvåtusenåtta, del två

del två av tre
Här omkring började jag fota med en digital systemkamera. Ljuvligt.


På fredagen den 11 April hade vi fem timmars slutprov i kemi b. I helgen blev det minusgrader och snö. På måndagen den 14 April lkev jag på planet till Los Angeles, via New York. Efter åtta månader av saknad fick jag träffa Anna igen, min andra halva.

Vi lekte på stränderna i Newport Beach.

Jag levde på lemonade och glass, och näst intill bodde i bikini och min blå&vit-rutiga klänning. Har den på mig på var och varannan bild tror jag. Den är en väl använd födelsedagspresent.

Vi klämde in en tur till Mexico, där vi lekte med söta små barn och målade hus (med hela kroppen).

Åkte till Los Angeles, var på Getty's museum. Fick se en äkta Claude Monet, det var en helig stund. Jag har älskat Monet sen jag var sju. Var även i San Diego, provade på att surfa, hängde på Starbucks, fotade en massor, körde vilse en hel de, var vaken halva nätterna, voluntärerade på Waldorf och halvt bosatte mig i deras bibliotek, vevade hopprep åt barn, skrattade helt sjukt mycket och annat sånt där fint. Gjorde för övrigt mitt första designerköp - en klänning från Marc by Marc Jacobs.

11 Juni gick planet hem till Sverige igen. Veckan som följde var den ensammaste i hela mitt liv tror jag. Plötsligt låg ingen på andra sidan sängen och skrattade, plötsligt åt ingen upp min mat, plötsligt fanns där ingen som avslutade mina meningar och läste mina tankar, som förstod precis vad jag tänkte utan att jag sa det högt; plötsligt fanns där inte den person som jag spenderat varenda dag med de senaste två månaderna. Tomhet.

Men sommarlovet kom efter lite slutfix i skolan. Jag fick leka med min Julia igen.

Anna kom tillslut hem hon också. Vi lekte så mycket vi kunde, pratade genom hela de långa sommarnätterna, sprang barfota på klippor, plockade smultron på strån, och kramades och önskade att vi adrig behövde släppa taget igen. Lekte i skärgården, och i Göteborg, och lite här o var.

Picknickade en massa i gröna parker

Mys med fina vänner. Sommaren 2008 var väldigt lite sömn

Fotograferade. Gick ingenstans utan min älskade systemkamera.

Mer picknickande. Tappade muggen i vattnet. Fick inte upp den igen.

Var i Göteborg några veckor, i två olika omgångar. En gång åkte vi runt på de ödsligaste avkrokar mitt i natten. Fint.

Underbara solnedgångar. Massor med mys på Hästö, som är en av världens finaste platser.

Festival. Konserter, mys, regn, lera, sunkighet och fina vänner. Tummen upp.

Sen var jag tvungen att säga hejdå till anna, igen. Hon åkte tillbaka till USA. Vi kramades och grät en massa, och sedan dess har vi inte kramats. Tomt igen.

Den här perioden, var utan tvekan och jämförelse, den bästa i mitt hittills sjutton, snart arton-åriga liv. Ja sannerligen. Om inte 2008 innehållit de djupaste dalar och de högsta toppar, så vet jag inte vad som bättre beskriver det. Ett omväxlande år om något.

tvåtusenåtta, del ett

del ett av tre
För ett år är för långt för att göra kort, även om man bara väljer det viktigaste.


Det nya året firades in med fina vänner.

Jag och Linn åkte till Skolan Staden Sverige i Örebro och lekte med masssa random människor

Jag fyllde sjutton och firades nyvaket. Såhär snyggt är mitt hår när jag vaknar.

Fick en brandsläckare utav David, Dennis och Kristin med motiveringen:
"Vi tycker om dig så mycket Karin, så när du sätter eld på något, då vill inte vi att du ska dö"
...tack

Åkte till fjällen i en vecka, läste några tusen sidor i böcker, och skidade nedåt och på längden. Var lagom trött på familjen mot slutet, och längtade till civilisationen. Men annars var det mysigt!

Åkte till Jönköping extremt impulsivt (=olikt mig) och hjälpte till backstage på Musik Direkts länsfinal med Sara. Åt glass, träffade nya människor och skrattade.

Pluggade tills jag nästan dog. Typ jämt.

Fick en decimeter slafs i April när jag hade på mig mina då nya tygskor från Vagabond.
Minns att jag blev blöt om fötterna. Väldigt blöt. Traumatiskt.

Together-festival i Norrköping. Gött. Här någon av konserterna.

Halvars öppnade för säsongen och vi åt glass. Lägg märke till glasstaketet i bakgrunden.

Nu väljer man ju ut sånt som är fint. I övrigt kan detta nog ha varit de sämsta månaderna på väldigt länge. Av en massa anledningar. Men, som ni ser ovan fanns ju fina stunder också. Det är dem jag tänker försöka minnas. Sen kan vi glömma allt annat.

it's christmas, again


Alltså. Att få post måste vara bland det roligaste som finns! Om de dessutom är stora paket -- ja då, då är det riktigt spännande! Den här gången var det Annas julklapp som trillade ner i brevlådan.


Så, himla, fin! En liten väska från Anna Sui. Man vill inte sluta titta på den.

Nu blev det en ganska värdelös bild på den här, men det är en stämpel och färg, med mitt namn och två symboler som (om jag fattat den lilla lappen rätt)  betyder Admiration och Lotus Flower. Mycket tjusigt! Den är unik, gjord utav en tjej i Kina, personligen till mig. Nu ska jag börja skicka fina brev och stämpla mitt namn tror jag minsann!

it's a sale baby

Konceptet mellandagsrea brukar inte intressera mig så jättemycket. Det brukar bli en halvhjärtad runda på stan, där man kommer hem med något som egentligen inte ens var till nedsatt pris. Men i år vässade jag armbågarna för tre timmars intensivt shoppande (att dagen sedan tog en helt annan vändning efter det är en annan historia) och jag hittade en hel del fint.



Minns ni klänningen med volanger och rosett? Den här. Den hittade jag minsann nedsatt till 50 %. Den fick följa med hem såklart. Bilderna gör den inte rättvisa för fem öre. Vita och lila tunnstickade strumpbyxor från Indiska, dock till orginalpris, åkte också med.

Diadem hade jag önskat mig i julklapp, dock var de jag fick inte riktigt sådana jag tänkt mig. Med reapriser blev de två jag fick i paketet istället fem. Fint. Nu är jag redo för vårens alla dåliga hårdagar må ni tro!


Rosetter.

En klocka för sextiofem kronor med ett års garanti blev det också. Fint. Nu ska jag bara komma ihåg att jag har en klocka på armen när jag undrar om tiden. Jag brukar glömma det, klock-avvänjd som jag är. Vad creepy min hand såg ut på bilden där...

a friend is a feeling of forever in the heart


Det är mitt i vintern, men just nu saknar jag sommaren så mycket att jag får hjärtknip.

Minifilmen avslutas med några utav Julias intelligenta kommentarer, samt lagom sansat beteende när vi springer från bastun längs bryggan och sen hoppar ner i vattnet. ♥


“A friend is a hand that is always holding yours, no matter
how close or far apart you may be. A friend is someone
who is always there and will always, always care.
A friend is a feeling of forever in the heart.”


new york, there's nothing like you

Alltså. New York är ju en himla fantastisk stad.






2000


En tunn flicka på nio år, med inte alls mycket lockar i håret. Första gången i New York.

2001

Oj. Detta känns som evigheter sen. På hotellrummet.
(lägg märke till håret -- rakt!)

Usch för kvaliten när man ska få analoga foton till datorn...

2006

Här med morfar och storebror. Digitalkameran har slagit igenom sen sist, tack och lov.

Utanför FN

2008

Våren tvåtusenåtta såg jag inte mer än flygplatsen, så det räknas ju egentligen inte... Fyra långa timmar hade jag att fördriva ensam. Men det fanns ju en hel del att roa sig med, så att säga. Inte ens flygplatsen sviker.


Jag sitter här med kval inför framtiden. Gymnasiet lider ju mot sitt slut, och jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen nästa höst. Men New York, det lockar mer än allt annat. Helst skulle jag vilja gå på college där ett år tror jag, men jag har ingen aning om vad jag skulle läsa. Men det är ju ett annat problem. Jag vill resa. Jag är trött på att vara hemma. Vad vill ni göra i framtiden?

time can never make these feelings fade





Jag fick fotoalbum, pennor och fotohörn i julklapp. Så häromnatten satt jag vaken till efter tre och pysslade, klistrade och mindes. Med lite nostalgimusik i öronen så längtade jag tillbaka till förra våren och usa så mycket att det nästan gjorde ont.

another christmas gone by

Idag har vi firat min kära kusin Dennis, som fyller 18 imorgon. Det betyder att hela kusinskaran var på plats, vilket som alltid bäddar för en trevlig kväll. Och, självklart, väldigt mycket musicerande.

Efter att ha ätit risgrynsgröt, tårta, kakor och choklad tills jag nästan sprack åkte övriga kusiner hem, och det var min och Dennis familj kvar. Vi spelade spel, och jag, Dennis och Dennis mormor utklassade föräldrarna med höga poäng i ett frågespel jag ej minns namnet på, men som handlar om mat, dryck, vett&etikett samt seder&bruk. Så var det sist också.

Sen haffade mamma Alicias tvärflöjt och Micke intog pianot. Det dröjde inte länge förrän Edwin kånkat ner sin förstärkare och bas, och Dennis bar upp..ja, en, trumma och spelade på. Allt som vanligt.



En liten parantes är att de har ett fint akvarium, i väggen.


Jag satt mest hos pappa och lyssnade på musiken, och halvsov.

Min farbror, Micke, är smått fantastisk på piano



I granen hängde pepparkakor. Nu är julen slut för den här gången. Hoppas ni haft en fin sådan. Det tog cirka en och en halv timme efter det att mina föräldrar tänkte åka hem tills att vi faktiskt gjorde det, mamma hade lite svårt att sluta spela. Men det gjorde inget. Det var en mysig kväll.

merry christmas


Mys. Även om granen lämnar en del att önska; konsekvensen av att låta familjens åttaåring klä den oövervakad, så var den mysig.


Jag har haft en fantastisk julafton, trots att julkänslorna tog god tid på sig att anlända. Det har ätits julmat, och godis, och sjungits. Läst julevangeliet, spelat spel, fikat lite mera, öppnat julklappar, och mysts. Det är härligt när hela familjen är hemma, mina två äldre syskon som båda flyttat hemifrån har varit här nu, min bror en dag eller två och min syster lite längre -- och det kommer bli sjukt tomt nu. Föredrar att inte tänka på det tror jag.

Hoppas ni haft en finfin julafton.
God Jul!


i'll remember these late nights

Träffade Johanna för en fika på favoriten Fräcka Frökens i lördags,
och där blev vi sittandes till en sisådär 11 på kvällen.

Vi lyckades klämma in alla samtalsämnen mellan framtidsångest och snobbighet, och lite till tror jag.

Hon tyckte också det var oerhört roande att jag hade sådana bekymmer med att reda ut busstidstabellen. (Hej jag har åkt dagligen med Östgötatrafiken sen femman)

Klurigt! Sen höll jag på att missa bussen i alla fall (kom fram till sen att vi hade gått ut för tidigt, det var bussen innan jag fick springa till) och vårt samtal avslutades mitt i en mening. Så väl på bussen fortsatte vi det hela via telefon. Det är trevligt när båda har tre.

christmas is coming round

Fina saker så här till jul. Vi hade ju  julklappsbyte och årlig julfest i torsdags.


Jag fick bland annat en ljuvligt doftande tvål från LUSH med namnet Oh-la-la

En tygväska med rosett på, som julia gjort själv

Fina, fina rosettörhängen.

Och choklad...bägare, i brist på bättre namn, som man sätter ner i het mjölk för utsökt varm choklad. Smakerna var Ljus choklad med saffransmak  och Mörk choklad med kanel och kardemumma. Mums!

Franska biscuits, yum.
tack! =)

För övrigt så känner jag att årets julkänslor sviktar. Hmm.

i've got little bows in my ears






jag fick hyperfina guldrosetter att ha i öronen igår i julklapp, av julia.
de hade jag på mig idag. jag älskar dem redan.

jullov!


Nu är skolan över för i år! Det representeras av vår lärares son i full pepparkaksutstyrsel. Det kryllade utav bebisar på skolan idag, och vi konstaterade att Elliot här ovan helt klart tar hem titeln som sötast av dem. Nu är det dags för mitt sista äkta jullov någonsin. Det känns så konstigt att allt man gör det här läsåret gör man...för sista gången.

all i want for christmas is you

Igår kväll hade vi den traditionella julfesten med flickorna.
Snön saknades, men vi bakade självklart den obligatoriska julpizzan.

Och hade paket -- tradition nr 2 är rimmen, även de är obligatoriska.
Här nedan två av de paket som var från mig.



Det syns inte så väl, men årets julgran var en megastor julstjärna med ljus och pynt. Vi har olika varje år, och det har varit allt från pyntade palmer till grankvistar som helst bara ville välta till en liten blinkande blinggran.

Jules hade svårt att hålla sig för skratt när hon skulle läsa sitt rim.
Vissa rim var mer långsökta än andra. Aldrig, dallrig och tallrik funkar ju...kanske.

Jag körde på kavaj, kjol, rosett och lite spets. Och så strumpisar med mönster.

Jag hade svårt att hålla mig för skratt ibland.

Det var en himla fin kväll. Jag älskar dessa flickor ska ni veta.


När jag kom hem hade jag fått julklapp på posten, från England. Spännande. ^^

Puss.

a little less conversation, a bit more action

Igår I natt satt jag och slog in julklappar, mitt på golvet i en härlig röra. Klockan var kring två. Mamma råkade upptäcka det hela och blev allt annat än glad. Men käre tid? När ska jag annars hinna med allt? Sömn är överskattat...




Idag hade jag 45 minuters lektion, och rosett i håret. Kändes lagom meningslöst.


I övrigt så har hela min dag sett ut såhär. Fysik, fysik, fysik, fysik, fysik.
Nationella prov i Fysik B imorrn, 8.00-11.20. Aldrig tar eländet slut. Och jag är inte klar med alla julklappar till imorgons julklappsbyte. Och jag har ingen tid. Stress! Förstår ni att jag måste slå in klockan 2 på natten? Jag minns inte känslan av att ha ett liv längre....

Men frukta inte. Jag sitter här med mina fysikgrejer, lyssnar på julmusik, dricker mjölk och äter pepparkaksdeg. Jag ska nog överleva det här också.

ps. bloggen ser ut som hej kom och hjälp typ.
livslektion nr 1; börja inte en förändring om du inte har tid att slutföra den. bra karin.
det blir finare snart, lovar.

just say you'll stay forever mine



Har funnit en klänning som jag mer än gärna skulle bära till varenda festlighet under de kommande månaderna. Den är Rosett och volanger rakt igenom. Den är jag i klänningsform. Det här, mina vänner, är ha-begär på hög nivå. Dock är den inte lika vän mot min juklappstömda plånbok. Mor? Far?

the sunrise tries to end it while we try to stay

Min måndag i bilder.

9.30
Vi åt brunch med basgruppen, på Sockerbagarens konditori, tror jag det hette. Frukostbuffé.


10.30
Vi är tillbaka vid skolan, Ellen hade bil och tutade som en huligan längs Kungsgatan när vi åkte förbi resten av basgruppen. Maja utanför skolan.

Och hennes fina skor som hon fyndat second hand är värda en egen bild.

David (vår basgruppsledare): Hörde ni? Det var nån idiot som tutade som en galning längs Kungsgatan.

11.30
Nu har vi hunnit ha engelska, och jag och Felicia sitter och nöter vetenskapliga artiklar i Datacirkeln.

Artikeltitel: Riluzole stimulates nerve growth factor, brain-derived neurotrophic factor and glial cell line-derived neurotrophic factor synthesis in cultured mouse astrocytes. Any takers?

12.30
Gick till ICA Strömmen och postade paket.


13.30
Vi var i full färd med att rigga upp för Ny Generations Julkonsert i matsalen. Torkade bort allt slafs från borden (inte ens att vi gjorde detta åt matpersonalen kunde uppbringa minsta lilla leende) och möblerade om hela alltet. Min bärkapacitet sträckte sig till de små runda borden.


14.30
Efter en fysikföreläsning var det nu dags för konsert. Vi bjöd på fika och hela alltet. Lägg märke till morötterna, snack nr 1. Emmas pappa odlar dem. Smygreklam, Lelles morötter. Höhö.



15.30

En lyckad konsert senare, dags att rigga ner.
Haha, ignorera att klockan i bakgrunden visar 16.15, okej?

16.30

En utmattad Linn efter att vi återställt matsalen till sitt ursprunglicka skick (och lite finare, för borden har aldrig stått så här ordnat förut oavsett vad Avni vår vaktmästare påstår). Och bara för att jag är nördig och vet, så kan jag tala om att hon bär randigt från Cubus, stickat från Monki och klocka från Pilgrim.

Sen åkte jag hem och råpluggade till klockan ett på natten.



looking from a window above, it's like a story of love

Köpte ett fint rosetthalsband i fredags för att lindra depressionen
efter en fruktansvärd skoldag. Materiell medicin.




Tror inte vågen fungerar riktigt som den ska. Men den är ju fin?

and you never left me, all that i'd dreamt had been untrue

Bloggen är så sjukt långt ner på prioriteringslistan just nu. Jag har verkligen inte tid. Jag har inte tid att ha ett liv förren efter torsdag, och så är det med det. Fredagen var en rakt igenom ganska urusel dag, som räddades av en fin kväll. Och jag kom ihåg vad som egentligen var viktigt.


saras bilder

A thousand times I've failed
Still your mercy remains
And should I stumble again
Still I'm caught in your grace
Everlasting, Your light will shine when all else fades
Never ending, Your glory goes beyond all fame


För övrigt så gav Julia mig spotify så att jag kan lyssna på i princip all musik som någonsin kommit ut - inte riktigt, men väldigt väldigt mycket finns där. Det är trevligt. Då kan man lyssna på artister man inte hört så mycket förut, som till exempel Joshua Radin och Cary Brothers (=tjusigt namn). Här nedan den förstnämnda artisten.



Sky (Joshua Radin ft. Ingrid Michaelson)


Everything'll be alright (Will's lullaby)


Only You

låter som; ingrid michaelson, william fitzsimmons, the weepies, schuyler fisk & cary brothers.
blir det mycket bättre?


it's been a lovely day, a wednesday like no other

I'm not saying there's nothing to cry for
But you've got everything laid out for you
Just close your eyes, take a deep breath and start another war
I can't change the world
 Cos tryin' to make a difference makes things worse
It's just an observation I can't ignore
That people could smile more


Igår var en fin dag. Underlig, men fin. Hann springa förbi brevlådan på väg till skolan och upptäckte att korten jag framkallat hade kommit. Joy! Newton Faulkners People should smile more gick i öronen, och jag kände hur glad jag var. Rakt igenom -- satt där på bussen mitt emot en tjurig tant och bara log. Sen träffade jag Anki för en fika.



Hon bjöd mig på hallonpaj på Kuriosa, Norrköpings sötaste fik.

Hann springa runt på stan och fixa ett par julklappar. Köpten en chokladkalender med änglar och åt ifatt de 10 dagar jag missat. Pluggade fysik på biblioteket i en timme eller så. Gick sedan på musikarnas julkonsert. Mina fina vänner är så himla duktiga. Jag satt som en stolt liten förälder och både filmade och fotade; filmandet är tradition för klippen skickar jag till anna i usa. Haha. Ett par bilder blev det, men jag satt dåligt till, och i kombinatin med dåligt ljus blev det inte bättre än såhär. Men fintfintfint var det! Jag saknar det där med att ha konserter...

Det inleddes med levande ljus och luciatåg.


Ta en titt på dessa klipp; trots ganska krass kvalitet. Finaste Julia är bland annat med och spelar cello. ♥



Sedan gick jag till farmor. Då snöade det.




i could see myself doing only this


Titta, där springer jag omkring mitt inne i stan. Båda bilderna är tagna från samma ställer. Nämnde jag att jag tycker om mitt objektiv?

vid strömmen

lång slutartid vid vattenfallen

graffiti

gamla hus

KRAM

when i'm feeling blue, i close my eyes and think of you

Var på en lååång fotopromenad med mika idag, det blev mycket fina bilder. Ni får nog se ett par sen, men jag ska försöka att inte tråka ut er allt för mycket med alla mina stads-bilder. Haha.
Här kommer en dagens.


stuprör från åhléns, madicken-skorna, tee från acne, sammetsband i håret från mormor och sjal second hand.

Det blev kallt.

that's better ^^

Och såhär såg mika ut när hon tog kort. Hon fick hålla grejerna


it was cold, yesterday

igår såg jag ut ungefärans såhär.



stuprör från åhléns, stickat från monki, vit tee från converse, mammas gamla guldklocka kring halsen.
dags att städa rummet tror jag.

i like it in the city when two worlds collide

Skorstenen frös

Jag tror att min skola ligger finast till i hela Norrköping. Här på bilden nedan, så är det byggnaden precis till höger om den stora gula. Den stora gula är förresten Arbetets Museum. Vi befinner oss precis vid strömmen, nära vattenfallen och de fina små vägarna med ljusfyllda träd i vinternatten. I gamla industriområdet, med gångavstånd till skvallertorget och ICA, den fina lilla vägen dit kanske ni minns?


När man går förbi de små husen på vägen till ICA är det dekorerat med små tomtar, gammeldags möbler, och lussefika, tillägnat vår kära julmånad. Bara man tar sig tid att kika in genom fönstren.


Nästan tillbaka vid skolan, bro över strömmen.

Norrköping. Ibland tycker jag om dig. Som när det kommer en spårvagn med tomteluva vid de fina fasaderna på 1800-tals-husen




chocolate cake in five minutes

Eilis skickade en länk med ett väldigt roligt recept igår; chokladkaka på 5 minuter. Spännande tänkte vi, och ställde oss i varsitt kök, i varsitt land (hon bor i england) och skulle prova det tillsammans via laptopen. Det här behövde man:
  • 4 matskedar mjöl
  • 4 matskedar socker
  • 2 matskedar kakao
  • 3 matskedar mjölk
  • 3 matskedar olja
  • 1 mugg
  • 1 ägg


Och såhär gjorde vi:
  1. Blanda mjöl, socker och kakao
  2. Knäck i ägget
  3. Häll i mjölken och oljan, blanda väl
  4. Sätt in i mikron på högsta styrkan i 3 minuter
  5. Vänta sedan tills den slutar växa
  6. Tippa upp på fat


Och såhär blev den. Slutbetyg: 4 utav 7.
Vi kom överrens om att nästa gång byter vi nog ut oljan mot vatten, och lägger i mer socker. Den smakade inte så jättemycket nu nämligen, så vi lade till extra socker efteråt samt vispad grädde. Konsistensen var ju inte sådär porös och fin som när man gör riktig chokladkaka i ugnen dock, utan ganska kompakt. Hursomhelst var det en rolig grej, även om det inte blev en delikat gourmetkaka. Prova vettja, det tar ju bara fem minuter =]



you're etched in my mind, i wish i could go back in time



Det här kommer bli en lugn, associal helg. Efter mycket kval beslutade jag mig för att inte åka till Kristin som firar 18 idag, utan att lyssna på min slutstressade kropp och stanna hemma. Jag tänker inte göra något vettigt den här helgen. Eller, jo, jag har en del jag måste göra...men ändå! Är i full färd med att framkalla bilder, och jag kan stolt meddela att jag lyckats få ner de cirka 3000 bilder jag har från USA i våras till 91. De ska jag nu skicka in för framkallning. Trevligt. Bilden ovan är en av dem, likaså de tre nedan. Nu ska jag gå ner och hjälpa mor min att fixa tacos. Pussar!





city lights at night, oh see them shine so bright

can you see what it is?


trafik vid skvallertorget

trafik vid bergbron

busshållplatsen vid väster tull

lampor i träden vid skvallertorget

by any other name, you'd still be the same


såhär glad är man när man pluggar fysik till klockan fem

tunika - mammas, kjol - indiska, vanliga&mönstrade stumbyxor (fast det syns lite dåligt), madicken-skor, second hand-skärp, mammas gamla guldklocka runt halsen, kofta från lindex, armband från kyssjohanna, och stor gul sidenrosett





over and out.

i'm not sure what it is...

...but i love freckled redheads.

Jag tycker bara att det är så himla sött! Om du har rött hår och fräknar, eller bara fantastiskt rött hår -- ta åt dig. Det är fint. Synd att det inte alls är lika charmigt när man färgat det rött, där ryker mina chanser >.<
Inga söta fräknar har man heller. Jaja.










source: the fashion spot

wake up in the morning, stumble on my life


this is the way that we love, like it's forever

Nataliya Piro, the fashion spot

ur bloggen, 28 maj 2008
, Newport Beach, CA

Wake up in the morning, stumble on my life


Efter att ha bränt tre mackor pa raken (jag ville bara ha en)
i brödrosten imorse gav jag upp, och drack ett glas mjölk till frukost istället.

Det var efter att jag sommnat om sittandes i sängen, lätt lutandes
framåt med pannan mot en tre kuddar hög stapel och duschhanduken
runt håret som en turban, fortfarande iförd pyjamas.

God morgon världen, här kommer jag.



Idag var också en "wake up in the morning, stumble on my life"-dag. Klockan var ställt på 06.20, vi skulle åka 07.00. Min lektion började 8.15, och höll på i en kvart. Sen hade jag inget förrän 10.45. Sådana dagar känns det så meningslöst att gå upp. Lyckades tydligen stänga av klockan i sömnen, och vaknar av att Pappa kommer in 06.58.

"Men Karin... vi ska ju åka nu."
Tack pappa, tack. Kunde du inte åtminstone
uppmärksammat tio i 7 att jag inte gått upp än?


Hoppar yrvaken upp ur sängen, slänger på mig kläder och går ner. Bokstavligen talat och inget annat. Fräscht. Smink hade jag i väskan. Hungrig var jag inte. Bra humör var jag inte heller på.

"Men jag kan vänta fem minuter så kan du väl gå och bre dig en macka i alla fall?"
"Nej. Jag ska inte ha någon macka."
Går trots allt ut i köket, öppnar kylen, stänger kylen, går tillbaka till hallen och sätter på mig skorna.
"Har du brett dig en macka?"
"Jag vill inte ha nån frukost....jag är inte hungrig"

Och på min fråga om varför Pappa inte kunde väckt mig lite tidigare sa han något i stil med
"Jag vågar inte gå in o väcka dig, du blir bara så arg om nån kommer in."

Jag, arg? Pyttsan heller...Jag är en ängel på morgonen.
Kom till skolan 07.20. Pluggade. Möh.

//Karin, morgontrött och nattpigg. Bör kanske börja sova mer än 3½ timme per natt och sluata säga "sömn är överskattat"

lights are shining from every tree

Lussebak




Mumsmums! Nu är december här, och om cirka en timme ska jag se första avsnittet av årets jukalender -- inte för att jag följt den de senaste två-tre åren, men men. Det blir alltid att jag inte har tid. Haha.

Vet ni förresten att Norrköping nu tänt 400 000 lampor i staden? Mys. Det är fint.

puss

RSS 2.0