Vi hoppade in i bilen och körde till en halvfärdig konstruktion ett par minuter bort. Där håller de på att uppföra s.k. Dorms, där grupper som våran kan bo när de kommer ner för att hjälpa till. Matt och Daniel började arbeta med att sätta dit dörren, medan vi andra började måla. Vi målade väggar och tak på insidan vita, både på under- och övervåningen. Mot slutet på övervåningen hade jag och Anna..ganska roligt, och det blev väldigt mycket skratt. Gifford, en vän till Mary, kom också. Vi hade helt otippat träffat honom på Starbucks på Fashion Island ett par dagar innan, men han bor egentligen i sin lilla stuga på mexikanska stranden. Att han kom och började skämta gjorde väl inte situationen mer seriös, men kul hade vi!

Sedan åkte vi tillbaka till barnhemmet, försökte skrubba det mesta av malplacerad färg på cirka fem minuter, innan vi åter hoppade in i Mary's van. Gifford körde före i sin bil, och ledde vägen mot Tijuana. Där skulle vi stanna och äta på någon liten tacorestaurang. Hursomhelst parkerade vi iallafall där, gick förbi några randiga djur som var en korsning mellan åsnor och zebror, gick förbi...alla möjliga ställen, målade kor och annat kliche. Så där satt vi. Jag och Anna åt äkta mexikanska quesadillas, (Anna smakade dessutom på Gifford's hjärntacos, haha) drack iskall Fresca och var allmänt nöjda med livet. En jukebox spelade lite random musik, och vi satt mest och log. Det var en sådan där stund som man inte riktigt vill ska ta slut. Men, eftersom vi i det här läget glömde ifånen i bilen, så har vi bara ännu sämre mobilbilder från detta. Haha. Jaja, klantigt, jag vet.

Sedan återgick vi till bilen, Gifford gav sig av hemmåt sig, och vi satte fart mot bordern. Efter att ha irrat omkring lite, och frågat ca 6 personer om vägbeskrivning mellan bilrutorna när traffiken momentärt stod stilla, såg vi plötsligt border control. Men, något var fel. Vi hade hamnat traffikmässigt så att vi bara kunde svänga av i en lane, så simpelt var det. Men, Mary och Vicki började finssa lite i framsätena, och när vi tittade ut så såg vi ett stängsel på vänster sida...och på andra sidan det såg vi 10 filiga köer med bilar efter bilar; border control. Men, vart var då vi? I våran kö fanns det bara en bil framför oss. Oops. Vi hade hamnat i VIP-lane. VIP-lane får man åka i om man betalat ca $10000, lämnat in alla uppgifter om hela sitt liv till granskning av staten osv. Vi kunde iallafall inte göra något åt situationen, så vi åkte fram. Mary förklarade situationen, och lite tveksamt släppte mannen igenom oss. Vi fick inte köra igenom helt dock, utan körde fram för double check typ. En annan man kom fram, kikade på den orange lappen under vindrutetorkaren, och dubbelkollade allas pass etc. Who's Anna, Who's Karin, Which one's Mary...körde han lite kvickt och tittade in genom bilrutan. Han frågade lite kort hur vi hade hamnat i VIP-lane, vad vi hade gjort i Mexico etc. Mary förklarade vad som hade hänt , "Have you ever had that happen where you just can't..." och efter några sekunders tystnad småskrattade han. "Yes". Så vi undvek ca fem timmar kö vid border control och kom in från Mexico på en kvart. Ingen dubbeltittade eller kommenterade ens att det var två svenskar ute och irrade vid mexikanska gränsen, han ögnade igenom våra pass och lämnade tillbaka dem. Piece of cake.

Sedan åkte vi mot home, Newport Beach. På vägen tillbaka sov Matt & Katie, medan jag, Anna, Mary och Vicky hade djuba samtal om allt ifrån morbida släktningar till hur man hanterar sin tonåring. Det blev en liten terapistund (mamma du skulle varit stolt över mig, haha), där jag och Anna redde ut en liten familjekris. Vicky var så tacksam efteråt att hon nästan grät av lättnad när hon följde våra råd och det löste sig. För att göra en lång historia kort. Haha, låt oss säga såhär: mellan mig och anna; väldigt olika men ändå så lika, och våra två väldigt olika men ändå ack så lika mödrar, i kombination med att vi tänker alldeles för mycket - Been there done that. Vi vet allt om hur tonåringar fungerar, och hur deras mödrar fungerar. Nu har vi även bevis i baggaget på att det stämmer. Hursomhelst var bilfärden hem väldigt trevlig och intressant. Vi blev avsläppta utanför huset, och så var den dagen slut.