tumblr

Rosetten var en del av min julklapp från Julia.

Det här blev decembers spellista. KLICK. Ja nu är ju månaden inte slut än, men likväl. Idag tog jag lite julklappspengar som jag fått av Farmor och beställde en grej som stod på önskelistan men som inte fanns under granen, nämligen denna: KLICK. Blir alldeles exalterad när jag tänker på det, spännande! Skickade den dessutom till Anna i USA = gratis frakt & ingen tull. Hon kommer nämligen o hälsar på mig i London 14 Januari (snart, hurra), så då tar hon med den. Smidigt värre!

Nu råkar det ju vara juldagen idag, men, likväl: God Jul. Så här ser min julklänning med guldknappar ut.
Fast den är nog lite finare i verkligheten än på bilden. Men ungefär...

Tillslut såg julfirandet mest ut såhär:







Åh vad jag saknar dessa människor när jag är i London alltså.

I måndags gick den årliga julfesten med flickorna av stapeln. Vi är en krympande skara då vissa befinner sig på andra sidan jordklotet, men traditionen upphålls ändå. Den årliga julfesten innehåller bland annat julklappsbyte, med rim till alla paket. Jag brukar alltid vara klar tills julfesten börjar, men det är inte de andra, så festen inleds oftast med rim-timme (så även i år). Jag bakade under tiden pizzadeg, till den årliga julpizzan. Emma hade i år så mycket toppings på att hennes pizza föreföll näst intill kvadradisk - lika hög som bred (nåja, nästan), och man kunde än mindre se botten. Julias hade som vanligt en väldigt förbryllande form (men hon lappade lite, så den blev relativt rektangulär), jag gav mig inte förrän min var perfekt oval (för att få plats på halva plåten) och Kim hade väldigt dilemma över om hon skulle lägga på salamin hel eller dela den i bitar först. Tror hon delade en av dem på mitten. Årets julgran (som alltid kallas för julgran oavsett utseende) var Julias tjusiga pinnkonstruktion, pyntad med ljus och blåa kulor. Tidigare år inkluderar krukväxter med pynt, pytteliten elektrisk gran, granris nedstucket i kruka med pynt, riktig minigran osv. Hur som helst, med alla små egenheter, så blev det en fanastiskt trevlig och mysig kväll/natt, som självklart började spåra ur i flumhet frammåt midnatt.
Men så är det.


Hade klänning med spets från H&M, kofta från Urban Outfitters, rosettörhängen som jag fick i julklapp av Julia på förra årets julfest och någon improviserad flätkonstruktion i håret.

Tredje bilden är Emmas. Fjärde visar utmattade flickor efter intensivt rimmande och julklappsbytande. Eller dylikt.

Puss

En av mina absoluta favoritböcker kommer snart ut som film. The Lovely Bones.
Och det ser riktigt lovande ut; jag får gåshud av trailern.

Och så blev min förkylning värre.

Var hos Julia igår; vi tar verkligen fram varandras allra konstigaste sidor. Låg mest i varsin soffa och bara skrattade och pratade, tittade på massa gamla bilder och spexdansade. Fint fint fint. Sen åkte jag till morfar på kvällsfika, han fyllde nämligen år i fredags (men jag kunde inte komma då, för jag satt ju på Gatwick). Sen smsar Martin och bjuder mig på spontanbio, det var hemskt trevligt. Vi såg Avatar, och även fast det i grund och botten inte är min sorts film så tyckte jag ändå att den var riktigt bra; fascinerande, bra koncept och helt sjukt välgjord. Jag gillart!

Jag har för övrigt saknat att köra bil. Det är något väldigt mysigt med att åka hem själv mitt i natten längs snöklädda vägar och sjunga med till radion som står på högsta volym.

Det senaste dygnet har varit en mardrömslik bergodalbana. Humöret har pendlat mellan total hopplöshet (då vi trott att vi inte skulle kunna komma hem över jul) till skratt - antingen åt hur dråplig situationen var eller bara för att vi var så trötta. Jag ska inte uttråka er med alla detaljer och turer fram och tillbaka, men vi kan ju konstatera att det tog 25 timmar från det att jag lämnade hemmet i london tills att jag kom hem till vårt hus i Sverige. Vi fick sitta på planet i över två timmar för att sedan gå av. Vi blev utkörda till stengolvet vid incheckningsdisken hela natten och all flygpersonal var som bortblåst och ingen visste någonting. Vi har checkat in och gått igenom säkerhetskontroll och hela kittet dubbla omgångar. Planet skulle gått 20.05 och gick slutligen 14.00 dagen därpå. Dåligt timat snökaos. Jag. Är. Så. Trött.


Men jag är hemma.

På torsdag åker jag hem till Sverige över jul. Fina grejer det alltså. Men jag kommer nog frysa ihjäl -- här har vi inte ens haft minusgrader än. Igår hade jag redan lämnat återbud till någon au pair-pubkväll för att vara hemma och kurera huvudvärken, samt följa Angelique's råd att ta en "early night". Istället slutade det med att jag åkte in till stan till klockan nio och åt middag på Hard Rock Café med min morbror, moster & två av mina kusiner som är i London ett par dagar. Det var för ett ögonblick nästan som att vara hemma igen, ja det var en mycket angenäm och familjär känsla som infann sig. (När jag tänker tillbaka på kvällen så känns det som att jag babblade konstant, i något slags uppspelt glädjerus) Det var nog den kick jag behövde för att orka sista veckan såhär i alla fall. Livet blir för övrigt lite extra spännande när alla tre au pair-barnen ska vara hemma sjuka från skolan hela dagen. Och nog för att de har hostat, men någon minskad energinivå har jag då inte märkt av. Förutom möjligtvis min egen. Nåväl. Nu är klockan snart ett. Om man skulle slå in lite julklappar? Eller kolla på film? Eller både och? (Och jag som nästan nästan släckte klockan 11. Vilket mirakel det hade varit...)

Den här klänningen från H&M är som en rosa dröm av tyll och vidd.



Igår satt jag uppe till klockan två och snickrade på framtidsplaner. Jag vet precis vad jag vill nu. Och det är så spännande så spännande, men jag är livrädd för att bli besviken. Men om man knäpper alla händer och håller alla tummar o tår så kanske...

Det lär nog komma många många fler. Vackra Johanna alltså!

Bilder kommer när jag rett ut hur jag ska sålla bland de cirka 100 bilder som jag gillar nästan lika mycket allihopa.

Johanna, igår.

Idag har jag och Johanna spenderat hela dagen i Kingston, där vi sprungit från butik till butik i jakt på julklappar. Jag är nästintill färdig nu, och de jag har kvar vet jag vad jag ska köpa. Det är så himla roligt att handla julklappar alltså, när man är ute i relativt god tid och det blir bra grejer som är roliga att ge. Sen att jag råkade hitta en helt fantastisk klänning till mig själv också för ett riktigt fyndpris var ju inte fy skam! Nu ligger alla grejerna på vardagsrumsgolvet, och jag kastar nöjda blickar mot dem med jämna mellanrum. Kingston var förresten ett urmysigt ställe! Dit blir det fler besök.


Nu ser jag ju inte så jättemunter ut, men jag var skapligt trött när jag kom hem ska erkännas.

"Catwoman"-tights - Primark, Shorts - Mammas gamla, Randigt - Gina Tricot, Kofta - Hittad i källaren, Halsduk - Primark, Skor - Vagabond

I håret hade jag dessutom denna lilla påfågel-historia som tillhör Johanna. Ultimata dåliga hårdags-fixaren. Den må inte synas på de första bilderna, men den gjorde det i verkligheten i alla fall.

Den här filmen vill jag se! Baserad på en bok av Nicholas Sparks (precis som The Notebook, ni vet), och regisserad av Lasse Hallström. Den kommer 5 februari 2010. Om soundtracket följer i samma spår som musiken i trailern så kan nog det bli bra också.

(Det är inte särskilt bra bilder, men det får ni stå ut med)
Igår var i alla fall jag och Johanna på Regina Spektor. Det bästa med att bo i London är nog faktiskt att man är i en stad där saker händer. En stad dit världsartister kommer regelbundet, man kan gå på musikaler, saker man ser i tidningar går att hitta och köpa och platser dit turister flockas är sådant man åker förbi till vardags. Jag gillart helt enkelt. Så jag o Johanna åkte till Hammersmith, köpte biljetter utanför (vilket i och för sig inte var ett fantastiskt kap den här gången, till skillnad från utanför beyoncé) och njöt av en fantastisk artist. Ur ett objektivt perspektiv var konserten kanske inte perfekt: flygeln fick stämmas mitt i, och Samson avbröts med ett fuck, och sedan började hon om. Men. Det gjorde ingenting. Att flygeln fick stämmas om visade ju mest på att hon är så extremt musikalisk, att hon inte kunde spela vidare trots att det var så minimalt att det inte märktes. Och det hela blev bara charmigt, som det ska vara när det är live. För Regina var verkligen fantastisk.

Hon spelade exempelvis både flygel och synth. Och ackompanjerades av en grym stråkkvartett. ( & trummis)

Likväl kunde hon fånga publiken på egen hand, både med gitarr och helt utan instrument.
Så sjukt imponerande att hon även helt själv, helt a capella kunde skapa så fängslande musik.



Konserthallen exploderade i en magisk stjärnhimmel när hon framförde Samson. Så vackert. Konserten var värd varenda hårt förvärvat öre.
Support var förresten Jenny Owen Youngs, även hon värd att kolla upp (hon finns på spotify).

Johanna och jag tog sen bussen hem till henne (vi har båda husen för oss själva den här helgen, yes), beställde pizza till dörren och somnade proppmätta i varsin soffa efter många skratt, konstigt dansande & två avsnitt av Vänner på Channel 4. Sjukt värd kväll!