Barcelona Dag 6, varför inte lyssna på kära Time to Pretend med MGMT?
Denna dag gick i alla fall i shoppingens tecken.

Vi inledde återigen med frukost vid hamnen. Gissa vad vi åt? Ja precis. Baguetter och Cremette, igen. (Cremette=Budget-Philadelphiaost). Heja!

Där fanns en snubbe som tog egobilder på sig själv längst framme på sin stora båt. Det tyckte vi var kul.

Det måste förstås att när man shoppar har man inte direkt tid att fota. Därför är det typ bara massa matbilder från idag. Och Christopher Columbus. (Och inte Napoleon, Julia) Tummen upp.

Lunch. Vi åt på kära Subways (de sög på engelska och inget blev rätt, typ. Jag fick ingen kaka och blev ledsen, men Kim delade sin med mig då. Puss) Detta innebar alltså baguetter. Vilken härligt varierad kost va? Gissa om vi var trötta på baguetter när vi kom hem!

Turister, hm?

Detta var tydligen ett ställe som var känt för alla sina duvor. Fy vad äckligt, sa jag och Jules, och gick en lång omväg medan de andra tyckte det var jättekul och springa omkring där o leka med dem. Bajsrisk sa vi, och stod buttert vid sidan och väntade otåligt. Duckade båda jättesnabbt så fort det kom duvor mot oss, och folk runt omkring skrattade. Men vadå, de var ju onda? Pfffft.

17.08 på Carrefour. Alla har jätteont i fötterna. Alla är hungriga men ingen hittar nåot de vill ha (det slutar typ med att alla köpte choklad och vatten). Vi går omkring inne i mataffären och velar i säkert en trekvart. Kim gick på spikarna i sina skor, klacken helt nedsliten. Alla var trötta i benen. Alla var allmänt deprimerade. Detta påminner mig förresten om den här bilden från 2007. Vi är såhär när vi handlar helt enkelt.

Resten av kvällen är i prinicp bildlös. Men vi hade ju lite dramatik när Julia skulle fortsätta med sitt projektarbete, och dansa eld. Sådär härligt lättklädd på en lite halvöde gågata när det var kolsvart ute. I Barcelona. Det gick en bilväg intill, och bilarna i princip stannade när de åkte förbi. Någon motorcyklist åkte typ mot rött för att han vände sig om och kollade mot oss. En man satt på en parkbänk en bit bort och filmade. Allt som allt kändes det jättebra. Hehe.
Men vi lever och är glada.

Puss