livsanalys
Söndagen var varierande men helt fantastisk. Jag var på Lejonkungen-musikal med familjen. Så. Sjukt. Bra! Om du åker till London - se den! Sen, efter att de åkt tillbaka till sitt hotell på kvällen efter middagen, åkte jag & Johanna till en pub i Putney där de har live-musik varje söndagskväll. Killarna som spelar har fantastisk musiksmak, och man gillar varenda låt, varenda cover, och det är underbara duetter o man vill bara sjunga med hela tiden. Runt halv tolv kom vi hem till mig, inte redo att avsluta kvällen och lite smått besvikna över Londons totala avsaknad av första advents-känsla. Men det rådde vi bot på. Mamma och Pappa hade nämligen tagit med sig risgrynsgröt-tuber till mig ifrån Sverige, så med risgrynsgröt, tända ljus, clementiner och fredagens Norrköpings Tidningar firade vi första advent på varsin sida köksbordet mitt i London-natten. Ett par längre livsanalyser och djupa samtal senare var Johanna tillsist tvungen att gå hem, för det var ju trots allt jobbmåndag som efterföljde. Men det var en riktigt fin dag.
Nu sitter jag här med varm choklad och lussekatt, och tänker att jag är nöjd med livet. Har precis bokat en Sverige-resa i februari också, över min födelsedag. Och snart åker jag hem över jul. Och sen kommer Anna från New York och bor hos mig i en vecka. Ja. Nöjd.
it shouldn't be allowed.
Familjen sover och jag är vaken. Mamma, pappa & lillebror är här och jag bor med dem på hotell, skönt. Det är 5 minuter kvar på min internetuppkoppling. Så det blir till att sova jag med strax, och drömma fina drömmar. & hoppas på morgondagen. verkligen hoppas, åh
godnatt och tack för att ni läser o så.
godnatt och tack för att ni läser o så.
✂
Idag har jag varit på Pilates för första gången i mitt liv.
Idag har solen lyst och förmiddagen var riktigt varm och skön.
Idag använde jag mina nya röda strumpbyxor för första gången.
...de gick sönder när jag klättrade ut genom fönstret för att ta bilderna ovan.
Idag var första dagen på hur länge som helst mina 365-bilder hann tas i dagsljus.
Idag har jag lyssnat på en dum låt som bara påminner mig om en sak.
Idag har jag funderat på om jag ska göra en Formspring, men har inte bestämt mig.
Idag gjorde jag en liten spellista av sådant som jag lyssnar på om nätterna,
när jag sitter och skriver & drömmer & tänker & läser & bloggar o sånt man gör när man borde sova.
✂ sömnlösa novembernätter
november
Jag tittade ut genom fönstret igår och var säker på att jag sett fel. Tänkte inte mer på det. Men när jag gick längs min gata idag insåg jag att det minsann var så: flertalet träd var täckta av små rosa knoppar och blommor. Underligt. Så underligt. Nog var det väl November?
Och vad som konstigare var, var att det inte heller verkade vara några speciella träd som bara blommade på hösten eller vintern, utan det var helt vanliga träd som liksom alla andra hade tappat sina döende löv på marken bara några veckor tidigare. På vissa hängde det nämligen kvar några bruna löv som höll sig fast med en sista anstränging. Det var underligt att se, döda löv och knoppande blommor på samma gren i ett frysande november.
Så underligt.
Jag har pysslat om lite här i bloggen, inte så säsongsenligt direkt, men jag influerades kanske undermedvetet av de där träden. Rensa cachen om ni inte ser. Jag har nytt hopp för den här årstiden...
självklart stänger blogg.se ned medan jag skriver det här inlägget, så nu får ni läsa det imorgon istället (onsdag)
All we ever do is say goodbye
Och sen människor som man inte borde tänka på och hade slutat men som kommer och påminner om sin existens och försvinner lika fort och sen så är det kört igen men lika hopplöst som innan. Sönderblåsta lockar (som på bilden), slutsålda biljetter, jobba långa dagar hela tiden. Borde sova mer på nätterna men gör inte det och mornarna blir en dimmig röra av snoozande och vilja fortsätta drömma.
Men man lever ju.
Det ser ut som om jag är ett uppgivet litet barn på den första bilden...
mera julia
På en liten post-it i min dashboard (min dashboard är för övrigt helt översvämmad av post-its, finns det något bättre eller?) har jag en lista som fylls på allteftersom jag kommer på saker jag ska/vill blogga om. Men tiden verkar bara rinna iväg, och uppdateringarna uteblir. Men här kommer fyra bilder till på Julia, från Richmond Park. Jag gillar dem. Jag gillar Julia. Nu ska jag bocka av detta på min post-it.
Julian Perretta
Den här killen var support på Beyoncé-konserten på O2, grymt bra. Vore klockan inte över tre på natten (varför bloggar jag ens nu?) så skulle jag skriva en liten inspirerande text om honom, men nu nöjer jag mig mest med lyssna! Men, i korta drag så är det lite feel good, salem-känsla över honom. Lite små-studsigt sådär. Och han var så himlans mysig på scen också, skuttade liksom fram och tillbaka och höll takten med hela kroppen.
Tyvärr finns han inte på Spotify än.
Tyvärr finns han inte på Spotify än.
mafiamössan. #1
Det kommer antagligen att ploppa upp en väldans massa bilder på Julia här under de kommande dagarna, bilder som togs i söndags under vår fotopromenad. Hennes nya, tjusiga pälsmössa fick snabbt smeknamnet maffiamössan, inte för att Julia är så mycket mafioso av sig. På tal om maffian (min tankegång efter klockan 24 är alltid lite lustig) så kommer jag alltid att tänka på Mika när det nämns, och hur hon aldrig använder plånbok för att hon när hon var liten sett på film att riktiga mafiosos rullar minsann ihop pengarna och stoppar dem direkt i fickan. Gulligt va? Litet sidospår där bara...
det skulle ha blivit en videoblogg.
Nu har de flesta av er säkert redan sett den hos Julia, men likväl, here we go again. Det skulle bli en videoblogg, men tillslut (som jag säger någonstans i klippet) var hjärncellerna nere på noll, och vi gav upp. Likväl klippte Julle ihop de ca 20 misslyckade klippen till följande. Så vill ni skratta åt våra dialekter (snälla säg att det inte är värsta grova östgötskan) eller så, kan ni ju titta här.
beyoncé @ O2
Musikalplanerna för lärdagskvällen föll igenom, och det var med extremt små förhoppningar vi faktiskt begav oss till O2-arena där Beyoncé skulle framträda under kvällen. "Vi ska inte hoppas för mycket", intalade vi oss själva, men det var inte förrän vi kom dit vi insåg hur besvikna vi skulle bli om vi inte fick tag på några biljetter. Gröna av avundsjuka och lite små-bittra stod vi där en stund och blängde på alla som gick förbi oss med biljetter i handen, uppklädda till tårna. Istället stod vi där fullastade efter en dag av shopping utan att någon sprang upp till oss och erbjöd oss biljetter. Men. Tillslut tog vi mod till oss (=jag övertalade Julia, för jag vågade inte göra det, haha) att gå fram till ett par som stod en bit bort och såg ut som att de kanske försökte sälja biljetter. Och för £6 under ursprungliga inköpspriset stod vi plötsligt där med varsin biljett, Platserna var inte så bra, utan det var högt upp, men det gjorde ingenting. För det var magiskt ändå, magiskt. Och att vara långt från scenen hindrade inte läktarna från att explodera i vågen, i dans, i sång. Beyoncé är verkligen grym. Vilken show! Här nedan kan ni se, inte ett videoklipp, utan en stop motion.
Vi var pepp! Och jag visar stolt upp min nya turkosa klocka. Att alla andra var där i högklackat och glittrande klänningar var inget vi analyserade närmare där vi satt efter en lång shoppingdag med kassar i lite småtrött sunk.
Vilken kvinna. Vilken röst.
Sen är det ju kanske inte höjdpunkten att trängas med minst femtusen till i tunnelbanesystemet och missa sista tåget hem, men att äta cheeseburgare vid en hållplats på oxford street och sedan halvsova på nattbussen som stannar längst ned på ens gata funkar ju det med. SÅ VÄRT.
Vi var pepp! Och jag visar stolt upp min nya turkosa klocka. Att alla andra var där i högklackat och glittrande klänningar var inget vi analyserade närmare där vi satt efter en lång shoppingdag med kassar i lite småtrött sunk.
Vilken kvinna. Vilken röst.
Sen är det ju kanske inte höjdpunkten att trängas med minst femtusen till i tunnelbanesystemet och missa sista tåget hem, men att äta cheeseburgare vid en hållplats på oxford street och sedan halvsova på nattbussen som stannar längst ned på ens gata funkar ju det med. SÅ VÄRT.
det ser ungefär likadant ut, jag vet...
...men det kan bli så när man bor med varann och gör samma saker och är på samma ställen.
Bilderna tagna påväg till Marc by Marc Jacobs. Vilken dag det varit! Vi har sprungit i affärer tills fötterna börjat ömma, trängts i tuben, ätit chokladcroissanter från bageriet på hörnet, check, för det stod med på listan. Förutom att vi har fyndat en massa fint så slutade dagen med något vi inte ens vågat hoppats på. För bra för att vara sant. Nu sitter vi här i sängen klockan 04.15 och regnet smattrar mot rutorna och det blåser för fullt där ute. Då är det skönt att vara nedkrupen under ett varmt & skönt täcke. Mer uppdatering om dagens äventyr kommer, men nu måste vi få i oss lite sömn. puss.
Bilderna tagna påväg till Marc by Marc Jacobs. Vilken dag det varit! Vi har sprungit i affärer tills fötterna börjat ömma, trängts i tuben, ätit chokladcroissanter från bageriet på hörnet, check, för det stod med på listan. Förutom att vi har fyndat en massa fint så slutade dagen med något vi inte ens vågat hoppats på. För bra för att vara sant. Nu sitter vi här i sängen klockan 04.15 och regnet smattrar mot rutorna och det blåser för fullt där ute. Då är det skönt att vara nedkrupen under ett varmt & skönt täcke. Mer uppdatering om dagens äventyr kommer, men nu måste vi få i oss lite sömn. puss.
roller disco
Hejhej! Nu är Julia här oss mig i London och jag är glad som en lärka! Kvällen har spenderats på rullskridsko-disco i Vauxhall, sjukt värt! Nu sitter vi här vid varsin dator och bloggar, nördigt! Såhär ser vi ut. Det har regnat på oss och vi sitter på min dubbelsäng i något slags inferno av saker.
Såhär såg det ut. 1:a bilden har Julia tagit, jag har redigerat. Kulkulkul och väldigt bra musik,
men jag är lat och lite småtrött, så för en full rapport kan ni nog checka Julias blogg.
Puss!
Såhär såg det ut. 1:a bilden har Julia tagit, jag har redigerat. Kulkulkul och väldigt bra musik,
men jag är lat och lite småtrött, så för en full rapport kan ni nog checka Julias blogg.
Puss!
julia x 3
Tre bilder på Julia från i början av mars. Det är så roligt att återupptäcka gamla bilder i efterhand, som man kanske int gjorde så mycket med då. Speciellt nu när man bor såhär, och är lite begränsad när det kommer till att hitta folk att fota. Hade missat att lägga in den här mappen när jag flyttade över alla bilder till nya laptopen i somras, men kom nu ikväll plötsligt på att jag hade dem på externa hårddisken. hurra
Nu ska jag faktiskt sova. 02.48, over and out.
Nu ska jag faktiskt sova. 02.48, over and out.
and oh my god, is this really what you want?
Ett band som jag tycker förskräckligt mycket om är Wild Sweet Orange. Tyvärr finns de inte på spotify än (jag väntar och väntar), men jag tänkte att en regnig onsdagsnatt som denna kan ni få mina två favoriter som en liten present. Klicka bara på bilden för att hämta hem Ten Dead Dogs och Night Terrors. I övrigt så jobbar jag en massa för tillfället, men kan knappt sitta still när jag tänker på att det bara är två dagar tills min älskade Julia kommer o hälsar på. Det kommer bli en helt fantastiskt fullspäckad äventyrlig helg!
fill our lungs with smoky song, kill ourselves with old desires
5 stycken av genuin ärlighet skrev jag på flickr, precis vad som gick igenom huvudet när jag tog de här bilderna under min en och en halv timmes långa promenad idag. Det fick vara kvar i ungfär 25 sekunder. Ibland tänker jag nog för mycket alltså. Idag har varit en sådan där krispigt kall dag, där solen ändå lyst för fullt. Fikade med Johanna på Mani's. Imorgon ska jag på museum och vara kulturell, sen blir det live-musik på en pub i Putney på kvällen.
Jag är inne i en period där jag älskar att somna till musik, så varje kväll drar jag ner skärmljuset på minimum, sätter på att datorn ska gå in i viloläge om en sisådär 20-30 minuter och trycker på en playlist på spotify. För tillfället ser den ut såhär, och heter god natt. Och en god natt-playlist kräver ju nästan att man har en god morgon-playlist väl? Som denna. Nu ska jag lyssna och sova.
Uppdatering: nu funkar spellistorna igen
☂
...läste jag någonstans. Och nog finns det en viss sanning i det i alla fall. Kanske är det därför jag har ett helt set på flickr med en paraply-symbol och mest sådana här bilder? Ni vet; den där trötta flickkroppen, rinnande mascaran & uppgivenhet nedtryckt i fotografier?
strands of fist and bone
Ikväll är hjärtat fullt utav sådana där känslor man inte riktigt vet vad man ska göra med, man vill blunda och hoppas att det inte alls känns så när man tittar igen. Men egentligen har dagen varit fin; med bara lite jobb, trevligt umgänge och väldigt många koppar varm choklad runtom i staden. Eftermiddagen slutade i princip med att jag och Johanna satt på golvet inne på Waitrose (typ motsvarighet till ica maxi) och skrattade galet mycket framför julhyllorna. Så jag klagar inte, egentligen.
För övrigt lyssnar jag för första gången igenom Mikas nya album ordentligt, förutom då We Are Golden som cirkulerat mycket längre. Jag gillar verkligen den här - I See You. Eller Rain. Och By The Time. Ja, jag gillar det helt enkelt. Tycker ni ska lyssna om ni inte redan gör det.
Nu smattrar regnet mot fönstrena i mitt rum och jag ska nog ta igen lite sömn från i går natt då jag istället för att sova läste 300 sidor i min bok bara för att kämpa mot tunga ögonlock och ge upp när det var 15 sidor kvar. Nåväl. Godnatt.
catch up.
Låt oss se, vad har hänt sedan sist? Jag och Johanna spenderade fredagskvällen i Putney, det var en rolig (och lite självironisk/komisk) kväll. Jag har köpt min första julklapp, det är så roligt när man hittar något som man vet blir bra, när letandet inte är krystat och ansträngt för att hitta någonting som får duga. Jag har dessutom hittat min favoritaffär här i området där jag bor; jag gick omkring i den lilla butiken i säkert trekvart och bara tittade med stora ögon. (Där kommer det bli julklappsinköp vill jag lova!) Jag har köpt en massa böcker som jag läser i så fort jag får en stund över. Lunchat med Johannisch på det absolut perfekta lunchstället, även det ett par kvarter från där jag bor. Jag tänker bli stammis! Lördagskvällen, när vanliga människor i min ålder antagligen var på maskeradfester och sånt, sprang jag runt med en liten fyraåring i pumpa-kostym och trick-or-treatade. Lite sådana småsaker. Jag jobbade dessutom nästan hela helgen, så ingen utvilad flicka här inte, men nu är barnen åtminstonde tillbaka i skolan -- halleluja.
Nu ska jag krypa ned i sängen och äta glass och forsätta läsa, låter precis lagom såhär tio i tolv en måndagskväll.
