såhär är det:
Hej och hå, det har inte hänt mycket här på sistone. Har jobbat jobbat jobbat och varit sjuk (men jobbat ändå, massor….bra?), men nu är jag åter i Norrköping för lite återhämtning innan jag åker tillbaka till London. Känns som om jag levt ur resväskor mest hela sommaren. Men jag tänkte uppdatera er lite på vad som händer!
Om typ 1-2 veckor (dags att boka den där biljetten kanske?) flyttar jag åter till London. Kommer att jobba på SAS som Junior Marketing Analyst de kommande 6-9 månaderna, beroende på hur lång tid den jag täcker för är mammaledig. Hoppsan, här halkade vi in på ett bananskal! Jag har ju jobbat där på förmiddagarna under våren, men mest med triviala sysslor som customer claims och annat pappersarbete, men så ringde Will som är Head of Marketing för UK, Ireland & Iceland-regionen och undrade om jag var intresserad av ett riktigt jobb, då han varit så imponerad av det jag gjort hittills.
I samma veva meddelade Angelique (mamman i familjen där jag varit au pair) att hon kommer vara hemma med barnen under hösten. Men Matt & Ange undrade då om jag inte ville komma och bo hos dem i alla fall, för att de saknade mig så himla mycket, och det var så himla tomt och jag fick hemskt gärna bo hos dem även om jag inte längre jobbade som au pair utan istället jobbade på SAS - det skulle vara fint bara att få ha mig i huset igen, det var så tomt nu. Åh.
Så så blir det! Efter många många turer fram och tillbaka, ändrade planer och överraskningar verkar det som att detta börjar likna en plan litegrann. Även om jag-vill-flytta-hemifrån-och-inreda-världens-finaste-lägenhet-andan trycker på allt mer och mer, så är det en mycket smartare lösning att bo hos dem om jag nu ska till london (och det är ju inte som att jag inte trivs), och vad jag förstått så vore det hemskt dumt att inte tacka ja till jobbet på SAS. Så det blir nog bra.
En annan sak jag ska göra i höst (för att det här inlägget inte ska bli allt för seriöst) är att färga mitt hår riktigt mörkt mörkt brunt. Ungefär såhär.
jakandjil
Nog för att jag tyckt om att vara rödhårig, och att mitt hår nu har en ganska fin lite solblekt röd ton, men rötterna börjar göra sig påminda och som vanligt kliar det i mina fingrar efter förändring när någonting varit sig likt allt för länge. Blir nog bra tror jag.
Annars känns det lite scary att göra någonting som är så på riktigt och London känns så långt borta, och nästan alla jag lärt känna har flyttat därifrån. Men börja om har man ju gjort förut, vi får hoppas det blir bra den här gången också. Nu ska jag dock krypa ned i min egna, sköna säng för första gången på hur länge som helst. Måste bara ladda upp med lite alvedon och nässpray först, för mitt huvud står i lågor och näsdukarna räcker inte till.
Nighty night!
Om typ 1-2 veckor (dags att boka den där biljetten kanske?) flyttar jag åter till London. Kommer att jobba på SAS som Junior Marketing Analyst de kommande 6-9 månaderna, beroende på hur lång tid den jag täcker för är mammaledig. Hoppsan, här halkade vi in på ett bananskal! Jag har ju jobbat där på förmiddagarna under våren, men mest med triviala sysslor som customer claims och annat pappersarbete, men så ringde Will som är Head of Marketing för UK, Ireland & Iceland-regionen och undrade om jag var intresserad av ett riktigt jobb, då han varit så imponerad av det jag gjort hittills.
I samma veva meddelade Angelique (mamman i familjen där jag varit au pair) att hon kommer vara hemma med barnen under hösten. Men Matt & Ange undrade då om jag inte ville komma och bo hos dem i alla fall, för att de saknade mig så himla mycket, och det var så himla tomt och jag fick hemskt gärna bo hos dem även om jag inte längre jobbade som au pair utan istället jobbade på SAS - det skulle vara fint bara att få ha mig i huset igen, det var så tomt nu. Åh.
Så så blir det! Efter många många turer fram och tillbaka, ändrade planer och överraskningar verkar det som att detta börjar likna en plan litegrann. Även om jag-vill-flytta-hemifrån-och-inreda-världens-finaste-lägenhet-andan trycker på allt mer och mer, så är det en mycket smartare lösning att bo hos dem om jag nu ska till london (och det är ju inte som att jag inte trivs), och vad jag förstått så vore det hemskt dumt att inte tacka ja till jobbet på SAS. Så det blir nog bra.
En annan sak jag ska göra i höst (för att det här inlägget inte ska bli allt för seriöst) är att färga mitt hår riktigt mörkt mörkt brunt. Ungefär såhär.
jakandjil
Nog för att jag tyckt om att vara rödhårig, och att mitt hår nu har en ganska fin lite solblekt röd ton, men rötterna börjar göra sig påminda och som vanligt kliar det i mina fingrar efter förändring när någonting varit sig likt allt för länge. Blir nog bra tror jag.
Annars känns det lite scary att göra någonting som är så på riktigt och London känns så långt borta, och nästan alla jag lärt känna har flyttat därifrån. Men börja om har man ju gjort förut, vi får hoppas det blir bra den här gången också. Nu ska jag dock krypa ned i min egna, sköna säng för första gången på hur länge som helst. Måste bara ladda upp med lite alvedon och nässpray först, för mitt huvud står i lågor och näsdukarna räcker inte till.
Nighty night!
the story of june davis, part three.
french sunday mornings in the life of june davis.
andreas och hanna, ett.
Innan ni läser och tittar tycker jag ni ska trycka igång spellistan med musik som hörde bröllopet till. KLICK.
För ett par veckor sedan fotade jag ju när Hanna och Andreas gifte sig.
Ni må tro att jag frekvent uppdaterade väderleksprognosen hela veckan innan, jag var ju nervös nog utan att vädret skulle komma och ställa till det - jag hade ju aldrig fotat bröllop förut.
Fredag i Kalmar var solig och stekhet, och jag trodde nog inte riktigt på den där prognosen som utlovade regn under hela lördagen. Uppdaterade hoppfullt var femte minut i väntan på att korrekt prognos mirakulöst skulle dyka upp.
Lördag morgon vaknar jag upp, tittar ut genom fönstret, och sätter mig vid frukostbordet med extremt negativ uppsyn. Regn. Gråa moln. Blåsigt.
Okej. Tänk om, tänk rätt.
Åkte ut till vingården där fotograferingen innan vigseln (och senare även festen) skulle äga rum, satte händerna i midjan och blickade bestämt ut över ägorna. I takt med att regnanpassade idéer började strömma till satte även kreativitetskicken och medföljande positivitet in, och jag började istället lägga till en lätt studs i mina steg när jag gick runt och donade.
Min frisyr må ha varit ett minne blott under resten av tillställningen och dagen, men brudparet var i alla fall helt fantastiskt fina och så förälskade att inga väderförhållanden i världen egentligen spelade någon roll. De var så väldans lätta att fota också, och spelade glatt med i mina knäppa förslag och idéer. Men liksom - vem brukar inte spela krocket när det regnar, eller picknicka med origamifåglar; egentligen? Såntdär som man gör ibland, som jag brukar säga när jag genomfört något okonventionellt projekt.
Här får ni ett smakprov:
Hannas fina lillasyster Emma var tärna, och Andreas lillebror Fredrik (som också råkar vara min egen brors galna roommate) var marskalk.
Stay tuned för fler bilder från den magnifikt tjusiga bröllopsfesten som efterföljde.
back in stockholm.
Fredag morgon packade jag och flickorna in oss i Julias bil -- okej morgon var en överdrift, vi skulle åkt klockan 11 men kom iväg först vid 12.18 (allt som vanligt) -- och begav oss upp mot Stockholm! Fin stad alltså. Lite melankoli, för sen flyttar alla bort igen. Måndag åker Anna mot Arlanda och åter till New York. Själv har jag ungefär två veckor tills jag flyttar tilbaka till London. För övrigt hamnade jag mitt i ett helt nytt äventyr och det blir inte något mer au pairande för min del, men det är en annan historia, ojoj. Blir nog bra. I alla fall. Är lite lat samt har fått en ny förkärlek till engångskameror, så systemis ligger lite lågt. Men första dagen var lite såhär:
Massa spring i affärer, men det har jag ingen bild på.
Passionerat matfix.
Färska smörstekta kantareller.
Fina flickor och nattäventyr.
Säg gärna hej om ni springer på mig!
Massa spring i affärer, men det har jag ingen bild på.
Passionerat matfix.
Färska smörstekta kantareller.
Fina flickor och nattäventyr.
Säg gärna hej om ni springer på mig!
the story of june davis, part two.
Of course she would flee to Paris. It was as if joining the legue of tragic French heroines could make her story into something poetic and bittersweet. Besides, there's no place like Paris to start over and forget all your sorrows, right? It takes a long time to heal wounds in the heart, when they are inflicted in the most sudden and irreversible way imaginable. And so June packed the remains of her life into two suitcases and fled to Paris, as the vibrant summer of sixty-one gave way for unspeakable tragedy.
Two years went by.
Dimlit bars, late nights, lonely nights, coffee and cigarettes replaced sunday picknicks, drive-in movies, cherry cokes and late night dancing. But mostly, June worked. She made her living as a photographer, just as he always said he knew she would one day. June is never sure whether she should smile at his fulfilled prediction, or mourn that he isn't there to see it.
She smiles, as she directs her subjects where to stand, adjusts the lighting, and moves about her studio. She waves to the baker on the corner as she walks home in the French evening sun and asks the grocer how his son is doing, as she purchases milk and bread for one. Then her door falls shut behind her, and she breathes slowly and sits looking out her window, puffing on the cigarettes she knows all too well that he wouldn't approve of. As if smiling was too exhausting to engage in for too long a period.
With a sigh, June looks out her window. Waiting for more time to pass, and for time to heal the pain.
Luckorna kommer att fyllas i så småningom, lite åt gången - stay posted.
& jag pendlar mellan att älska charmen i bilder som dessa, svartvita och gryinga, medans jag i nästa stund får lite dåligt samvete över att jag medvetet sänker kvaliteten. Vad tycker ni? Kanske kommer det en annan variant av dem, vi får se.
Och, jag uppdaterar hemskt dåligt nu för tiden. Men det händer så mycket hela tiden så jag hinner inte med.
Two years went by.
Dimlit bars, late nights, lonely nights, coffee and cigarettes replaced sunday picknicks, drive-in movies, cherry cokes and late night dancing. But mostly, June worked. She made her living as a photographer, just as he always said he knew she would one day. June is never sure whether she should smile at his fulfilled prediction, or mourn that he isn't there to see it.
She smiles, as she directs her subjects where to stand, adjusts the lighting, and moves about her studio. She waves to the baker on the corner as she walks home in the French evening sun and asks the grocer how his son is doing, as she purchases milk and bread for one. Then her door falls shut behind her, and she breathes slowly and sits looking out her window, puffing on the cigarettes she knows all too well that he wouldn't approve of. As if smiling was too exhausting to engage in for too long a period.
With a sigh, June looks out her window. Waiting for more time to pass, and for time to heal the pain.
Luckorna kommer att fyllas i så småningom, lite åt gången - stay posted.
& jag pendlar mellan att älska charmen i bilder som dessa, svartvita och gryinga, medans jag i nästa stund får lite dåligt samvete över att jag medvetet sänker kvaliteten. Vad tycker ni? Kanske kommer det en annan variant av dem, vi får se.
Och, jag uppdaterar hemskt dåligt nu för tiden. Men det händer så mycket hela tiden så jag hinner inte med.
the story of june davis, part one.
Eyelashes touching skin and the familiar smell of her beloved under the blue sky would fill up her senses, as the trees hummed songs of love with the wind. Yes, June Davis once was a very happy young woman. The kind of happy that exists only when you are truly, madly, and deeply in love with another person.
This was, of course, before everything was turned upside down and all those terrible things happened to her.
For after that, June was never quite so happy again.
But in the carefree American summer of 1961, June would most likely be spending her days only doing pleasant things. Taking photographs of smiles and kisses, wearing bright colours, going for picnicks with her fiancé, dancing in the twilight and dreaming of the future. The future looked very bright at this time, and so the dreams were full of prospects.
A dark shadow would soon dim out all the light in her life, making the stars, the moon, the sun and even the streetlight all seem like vague memories.
However; in the summer of 1961, June did not yet know this.
Fina Linn & Lukas. I och med en sextiotals-inspirerad fotografering förra veckan snurrade kreativiteten igång, och jag och Linn har en lång lista på projekt och idéer och alldeles för lite tid innan sommaren är över. Den kreativitetskicken var i alla fall uppkomsten till den unga kvinnan på bilderna, med en livshistoria som kommer berättas här framöver i bloggen. Det här är första delen om June Davis och hennes liv.
This was, of course, before everything was turned upside down and all those terrible things happened to her.
For after that, June was never quite so happy again.
But in the carefree American summer of 1961, June would most likely be spending her days only doing pleasant things. Taking photographs of smiles and kisses, wearing bright colours, going for picnicks with her fiancé, dancing in the twilight and dreaming of the future. The future looked very bright at this time, and so the dreams were full of prospects.
A dark shadow would soon dim out all the light in her life, making the stars, the moon, the sun and even the streetlight all seem like vague memories.
However; in the summer of 1961, June did not yet know this.
Fina Linn & Lukas. I och med en sextiotals-inspirerad fotografering förra veckan snurrade kreativiteten igång, och jag och Linn har en lång lista på projekt och idéer och alldeles för lite tid innan sommaren är över. Den kreativitetskicken var i alla fall uppkomsten till den unga kvinnan på bilderna, med en livshistoria som kommer berättas här framöver i bloggen. Det här är första delen om June Davis och hennes liv.
the girl from back then.
Fotade Anna när hon var i Örebro i början av veckan, och nej då, hon röker inte på riktigt.
i can see a lot of life in you
Sitter på Swebus mellan Kalmar och Norrköping, där jag mellanlandar innan jag fortsätter vidare till Örebro ikväll. Imorgon är det dags att jobba 07.00, dör, trött.
Men åh.
Jag är i alla fall på väg hem från det antagligen finaste bröllopet jag varit på.
Fina fina Andreas & Hanna blev herr och fru karlsson, och det var inte lätt att hålla tillbaka tårarna. Linn & Lukas sjöng och jag ansvarade för fotografering. Så nu ska jag försöka se till att få de cirka tio projekt jag har igång ur vägen lite snabbt så att jag kan fokusera helhjärtat på bröllopsbilderna, och sedan när brudparet fått dem så ska ni också få se.
Men jag känner mig lite hemligt självbelåten och väldigt nöjd när jag ögnar igenom bilderna, som faktiskt blev väldigt bra trots att hela fotograferingen fick ske i ihärdigt regn av varierande styrka. Nu är det bara att hoppas att det även blev som brudparet ville ha det.
Återkommer snart med en massa bilder från alla den senaste veckans fotograferingar.
Men åh.
Jag är i alla fall på väg hem från det antagligen finaste bröllopet jag varit på.
Fina fina Andreas & Hanna blev herr och fru karlsson, och det var inte lätt att hålla tillbaka tårarna. Linn & Lukas sjöng och jag ansvarade för fotografering. Så nu ska jag försöka se till att få de cirka tio projekt jag har igång ur vägen lite snabbt så att jag kan fokusera helhjärtat på bröllopsbilderna, och sedan när brudparet fått dem så ska ni också få se.
Men jag känner mig lite hemligt självbelåten och väldigt nöjd när jag ögnar igenom bilderna, som faktiskt blev väldigt bra trots att hela fotograferingen fick ske i ihärdigt regn av varierande styrka. Nu är det bara att hoppas att det även blev som brudparet ville ha det.
Återkommer snart med en massa bilder från alla den senaste veckans fotograferingar.
överkreativ och superinspirerad
Igår var jag hemma hos min vän Linn, och hon har nog ett av de finaste sovrummen jag vet. Jag tycker väldigt mycket om mitt eget rum också, men när man lite halvbor på två ställen så blir det aldrig riktigt komplett någonstans. Och jag vill alltid sätta mig och inreda om tills jag blir snurrig när jag varit hos Linn, för såhär fint har hon det:
I alla fall. Rubriken åsyftar att jag fotat och fotat i massor de senaste dagarna. Ur varje idé föds en ny idé och det blir en cirkel av virvlande kreativitet, och jag ligger en sisådär 900 bilder efter att gå igenom och redigera och publicera. Men å vad det är roligt! Ni ska få se Edge of Love-inspirerade sessionen med Anna (som ni fick se candids från här nedan) och sedan idag har jag först fotat Linn och Lukas à la 60-tal, som sedan utmynnade i en karaktär (som ni nog kommer få se en hel del av här framöver på bloggen) och en massa mer fotande. Nöjd nöjd nöjd. Sen i eftermiddag ska jag träffa Julia och se om jag kan få till en annan fotoidé som finns i mitt huvud, och i helgen ska jag fota bröllop. Spännande!
Sakerna fick flyttas runt lite så att vi kunde fota.
Sen bjöds det på hemskt god mat också.
Sedan satt vi med kvällssolen lysandes in genom fönstret och åt kakor medan vi pratade om framtiden, skrev listor på alla kreativa projekt vi vill genomföra, fantiserade, planerade och hade det allmänt väldigt trevligt.
I alla fall. Rubriken åsyftar att jag fotat och fotat i massor de senaste dagarna. Ur varje idé föds en ny idé och det blir en cirkel av virvlande kreativitet, och jag ligger en sisådär 900 bilder efter att gå igenom och redigera och publicera. Men å vad det är roligt! Ni ska få se Edge of Love-inspirerade sessionen med Anna (som ni fick se candids från här nedan) och sedan idag har jag först fotat Linn och Lukas à la 60-tal, som sedan utmynnade i en karaktär (som ni nog kommer få se en hel del av här framöver på bloggen) och en massa mer fotande. Nöjd nöjd nöjd. Sen i eftermiddag ska jag träffa Julia och se om jag kan få till en annan fotoidé som finns i mitt huvud, och i helgen ska jag fota bröllop. Spännande!
Sakerna fick flyttas runt lite så att vi kunde fota.
Sen bjöds det på hemskt god mat också.
Sedan satt vi med kvällssolen lysandes in genom fönstret och åt kakor medan vi pratade om framtiden, skrev listor på alla kreativa projekt vi vill genomföra, fantiserade, planerade och hade det allmänt väldigt trevligt.
hej hej hemskt mycket hej.
Anna är på visit i Örebro, och här kommer lite oredigerade behind the scenes när vi var ute och fotade idag. Resultat får ni se inom kort! Men vi hittade riktigt fin location (blir visst en hel del svengelska idag, men så pratar jag dessvärre på riktigt också så det kan inte hjälpas), Örebro steg genast några grader i mina ögon!
ps. anna röker inte, det var bara en av dagens foto-props.
Jag har lite svårt att hålla reda på alla som frågar saker i kommentarerna, och så vet jag aldrig riktigt om jag ska svara i inlägget eller i någons blogg, det brukar bli lite olika, men oftast i kommentarerna. Men om jag missat något, fråga bara igen , jag blir inte irriterad. Lovar. Klänningen i inlägget nedan är min storasysters, och är köpt på Zara i Italien.
ps. anna röker inte, det var bara en av dagens foto-props.
Jag har lite svårt att hålla reda på alla som frågar saker i kommentarerna, och så vet jag aldrig riktigt om jag ska svara i inlägget eller i någons blogg, det brukar bli lite olika, men oftast i kommentarerna. Men om jag missat något, fråga bara igen , jag blir inte irriterad. Lovar. Klänningen i inlägget nedan är min storasysters, och är köpt på Zara i Italien.
they tell you there's no such thing
You quit, again and again, because of what you love. Because certain things you don't want to compromise,
because certain people you can't bear to hurt. And you start, again and again, because who you are is what
you hate. You need something to work when things fall down. If only words and desire could be all, and not
the hopeless mathmatics that you obsess over but that never adds up.
