Hej hej, hemskt mycket hej. Här inne är det inte så livat. Ikväll sitter jag barnvakt, inget Halloween-spexande här inte. Kan meddela att jag nu efter flertalet besök under cirka 1,5 månader lyckades med bedriften att skaffa brittiskt bankkonto. Är det inte löjligt att det ska vara så besvärligt trots att jag har både fast jobb och boende så säg. Men nu så. På tal om pengar (bank->pengar) så lägger jag nu nästan allt som jag inte sparar på böcker. Böcker, så himla bra.

Har hittills den här veckan läst ut The Bell Jar av Sylvia Plath, halva The Elegance of the Hedgehog av Muriel Barbery och i den här takten kommer jag nog ha läst ut Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro (som jag köpte i förmiddags) innan helgen är slut. Anledningen till den halva boken är att den bok jag längtat mest efter att få läsa men som inte fanns inne när jag var i bokhandeln förra veckan, var just Never Let Me Go. I förmiddags haffade jag dock sista exemplaret inne på WH Smith och åh, vad bra den är. Så nu får den andra boken vänta medan jag läser denna. Har ju sett filmtrailern med favoriterna Carey Mulligan och Keira Knightley, och även den verkar så himla bra. Men eftersom jag har en bok före film-policy (och att filmen av någon bisarr anledning inte har premiär här förrän i januari, trots att den är en brittisk film och redan haft premiär i usa...) så har jag nu jagat rätt på boken. Tar just nu en liten läs-paus bara för att den ska räcka lite längre.

Något ni kan roa er med så länge är T-Mobiles nya reklam. Förra året genomförde de en grym flashmob vid Liverpool St Station som jag också lade upp, och nu har de gjort en Welcome Back-flashmob på Heathrow. Se här:



Såhär borde reklam alltid vara! Life's for sharing.

Man skulle kunna tycka att jag borde vara bättre på att blogga. Jag borde ju ha tid liksom, för jag går ju aldrig och lägger mig. Nästan.

Men jag jobbar mest om dagarna, och på kvällarna stressar mitt huvud runt och försöker reda ut framtids-saker. It's that time again, liksom. Kommer man någonsin till en punkt i sitt liv då man inte måste leva ett år i taget och hela året spendera sin tid med att bekymra sig för vad som ska hända nästa år? Det är antaligen bara jag som är lite smått neurotisk... Och just ja, jag håller på att bygga om min hemsida också.

Idag har jag haft lite Johanna-sakn och lite Paris-längt. Såhär ungefär:






Wanderlust
wan·der·lust
n.
A very strong or irresistible impulse to travel.

Det ger inte lite res-abstinens må ni tro att jobba vid flygplatsen, och se ungefär ett plan i minuten starta utanför kontorsfönstret. Just nu dunkar det i mitt wanderlust-hjärta (wanderlust är för övrigt ett av de finaste orden, tycker jag), och jag räknar ned dagarna. Om tjugotvå dagar tar jag nämligen ledigt och korsar Atlanten för en liten USA-tripp. Åh.

Det är så förskräckligt kallt här nu för tiden, men i fredags var det inte fullt lika bittert. Dog liksom inte när jag tog av mig kappan utomhus.
Och det är så mycket som händer nu; det är intressant hur mycket som kan ändras i en handvändning. Och hur saker och ting kan svänga så många gånger. Har inte bestämt mig riktigt än för om det är bra eller dåliga förändringar dock, only time will tell. Var på Waterstone's i förmiddags och köpte mig en hög med böcker, så nu tänkte jag mest kura upp mig i sängen och lämna denna värld ett litet tag. Kvällsplanerna blev inställda, och lika bra är nog det för jag känner mig mest trött.






Vad mer har jag att säga? Massor, men det är sådär att man inte riktigt vet vart man ska börja. Och tillslut kommer man fram till att det inte spelar någon roll om man skriver ned det eller inte. Jag trivs hemskt bra på SAS i alla fall; i torsdags hade vi storkalas och leaving lunch för Rimpu som går på mammaledighet. Det innebär att, fastän jag i princip skött jobbet helt själv de senaste veckorna,  så är det nu officiellt mitt - på riktigt. Sådana här projekt som knytkalas och leaving lunches ger också upphov till en mindre uppsats av citat, men jag ska bespara er dessa och fnissar för mig själv istället. Vi lämnar det där.

Det är väldigt många av er som efterfrågat någon form av london-guide, och jag lovar, det är ett inlägg i görningen. Det går inte så fort bara...

All musik som någonsin spelats i Glee shufflas på min iPod, och de sjunger Keep Holding On för mig när jag på väg hem går från kontoret till busshållplatsen och jag tänker att det passar ju när jag håller ett krampaktigt tag i mitt paraply. Flygfältet drunknar i flygplansrök och vattenstänk när planen startar, luften dundrar och mina converse blir fuktiga. Fuktiga från marken, från luften, från sidan. London regnar igen.

Allt med dagarna är rutin, men ändå inte någonsin den andra lik.
Klockan ringer 07.10, jag släpar mig ur sängen 07.25 och 07.40 slår ytterdörren igen bakom mig. Jag är morgontrött utan dess like. 08.10 är jag i Hammersmith, köper en Caffè Mocha på Starbucks och sätter mig på tunnelbanan. 08.47 ungefär är jag framme i Hatton Cross, stationen innan Heathrow-terminalerna. Flygplanen lyfter tio meter över huvudet, känns det som, och jag hoppar på internbussen bort till själva kontoret. 09.00.
Påbörjar nästa kopp, loggar in på datorn och kollar mailen. Imorse fick jag lite snabbt uppdatera en rapport och skicka till Island-kontoret, sedan satt jag i möte från 09.30 till 12. När hände allt det här? När blev jag den personen som rapporterade till cheferna för ett stort internationellt företag sådant som hur våra faktiska siffror ser ut jämfört med målen, hur stor förtjänst vi gör eller inte gör, och hur våra bokningar ser ut jämfört med förra året? Ingen aning.

På mötet är det en blandning av budget, pr och marknadsföringskoncept som diskuteras. Jag känner mig lite vuxen och lite som om jag får höra en massa hemligheter jag egentligen inte har rätt till. Vi skrattar också åt kommentarer som “I mean, it’s not illegal; it’s just really irritating.”, långsökta liknelser som “It’s just like having a gym in a hotel. No one uses it, but you’ve got to have it.” och diskuterar även viktiga saker som om man ska uttala SAS på engelska som SAS eller S.A.S och internkommunikation.

W “Also, Niklas was saying to me that we should be saying S.A.S. and not SAS,”
J “I always say S.A.S.”
S “But they don’t even do that? No one in Scandinavia does? Everyone says SAS.”
F [nods in agreement]
K [tries it out in Swedish] “Ess Aa Ess..hmm. It would sound ridiculous”
J “Why wouldn’t you say S.A.S.? It's perfectly logical.”
S “But not in Scandinavia. That would be like you guys referring to BA as Baah.”


W “Better communication Central-Local might be good...”
J “Better communication Central-Central would be good! And then Central-Local too! Maybe even talk to God every once in a while.”

Utanför fönstret sipprar solen igenom med jämna mellanrum, blänker i flygplansfönstren, och i nästa glittrar ljuset i tiotusen regndroppar och sedan blir det grått och blåsigt och sedan kommer solen tillbaka och sedan bara regnar det. Inne i kontoret fixas och trixas det; kopparna fylls kontinuerligt på och S fyller på den inofficiella Marketing-snackboxen (i Torsdags var den tom och det resulterade i lite antiklimax). Allt till det dova ljudet av flygtrafik och tangentbordsknatter, skratt, småprat och A som frågar K (mina favorit-40plus-damer) "What's up with you today? Are you on drugs or something?" när K inte kan sluta fnittra.

Det tar mig en och en halv timme att åka hem idag i rusningstrafiken. Jag, regnet och mitt småprickiga paraply. Batteriet i iPoden räckte precis tills jag promenerade sista biten uppför min gata. Nu sitter jag här på min mjuka säng och äter Start-flingor som jag köpte i Svenska affären i Lördags, pratar med Anna och ska titta på senaste avsnittet av HIMYM.

Ungefär så var min dag. Händelserik på ett alldeles vanligt sätt, kanske det bästa sättet.
(Och bilderna är tagna för ganska exakt ett år sedan.)
Vad har hänt i era liv idag?

Jag bor ju bara cirka tio minuters gång ifrån Londons kanske allra finaste park. Park/skog/savann/äng/kullar, det är som en blandning av alltihopa - det är min favorit i alla fall. Dit har jag gått regelbundet för att fota ända sedan jag flyttade hit för över ett år sedan nu. Ändå tog det ända tills i helgen för mig att hitta mitt absoluta guldkorn, nog mitt nya favoritställe att fota på. Det uppfyller samtliga krav (som att soljuset silas in helt perfekt mellan trädkronorna till exempel, så det ser lite ut som en sagoskog), och är det första stället jag problemfritt kunnat fota på en söndagsförmiddag. Det här med att ta bilder på sig själv förstår ni, kan ju bli en ganska generande konst. Alla som kommit tillräckligt långt in i ett 365-projekt har säkert listat ut alla knep för att inte få det att se ut som om man tar kort på sig själv när främlingar promenerar förbi, som en annan fåfäng idiot. Det här problemet hade jag sällan hemma i Sverige (proportionen skog/yta>människor), men här i Richmond Park är det smockfullt med människor på soliga helger. Det jag ville komma fram till var i alla fall att jag verkat hitta någon slags ficka, eye of the storm if you will, där folk liksom....inte går särskilt ofta. I alla fall blir det inte så nära att man känner sig löjlig, även om man ibland helst vill blänga på folk och säga "hitta din egna yta att vistas på, helst utom synhåll". Lite lagom drygt. I alla fall. Nog om det. Jag hade svårt att välja, så ni får flertalet bilder. Fina stället:

Åh, hurra. Nytt från Bright Eyes. I like it.

Tror jag lyckats ta mig i kragen och svara på alla era frågor i de senaste inläggen, så om ni undrat något, gå tillbaka o kika! Och har jag missat er fråga, så ställ den igen - jag blir inte irriterad, för jag vet att det är jag som är dålig. Haha.

Den här helgen har varit så himla bra. Underbart väder, slappa dagar, spännande nätter och världens finaste söndag. Det var så varmt ute att jag borde gått barbent. Tog sovmorgon, Ange hade köpt chokladcroissanter till frukost, och sedan tog jag en lång promenad genom Richmond Park. Solen sken och jag var så himla nöjd och glad där jag gick med världens godaste Mango&Passionfruit iceblend smoothie från Caffé Nero.


Såhär såg jag ut, i knästrumpor, klänning, älsklingsskorna, kavaj och någon slags dagen efter-frisyr.

Efter långpromenaden gick jag till Waitrose; strosade runt ett tag och handlade lunch till veckan som låg framför, och sedan gick jag hem och bakade en hallon&blåbärspaj & gjorde vaniljsås. Sedan vet jag inte vart resten av kvällen tog vägen, men det var slappt och långsamt på ett sådant där skönt sätt. Ingen söndagsångest här inte.

Idag har jag varit på jobbet, vilket som vanligt var väldigt trevligt. Ja förutom att jag var ganska stressad och trodde att jag skulle få ett nervöst sammanbrott på Excel som visade upp sig från sin allra sämsta, långsammaste sida. Hade lust att ta till våld, men beärskade mig. Någotsånär. Gav onda ögat.

Jag har alltid haft någon slags hatkärlek till London. Hur bra jag än trivts så har London alltid varit min backup, en påminnelse om att jag inte är riktigt där jag vill vara egentligen. Men sedan jag kom tillbaka efter sommaren har vi börjat tycka om varandra mer och mer. Och igår var så himla bra, att jag kanske måste helt omvärdera min åsikt om den här staden. Och det är någonting med storstäder mitt i natten. Att stå vid Piccadilly Circus, och det är ljust som om det vore dag från alla tusentals lampor och reklampelare. Fina vänner, främlingar, folkmassor.

SAS SAS SAS. Det är ju där jag spenderar större delen av min tid, så ni får stå ut med att jag tjatar en del. Igår var jag inne på Wills (min chef) kontor, och han pratade om att de var så nöjda, och han var så imponerad att jag lärt mig allt så snabbt och slängde lite löst med möjligheten om ett permanent, fast jobb. Hjälp, jag älskar att jobba där men är på riktigt rädd att jag inte kommer komma därifrån. När jag sa det sa han mest att, nej, det är det inte säkert du gör om du fortsätter leverar sådana här goda resultat. Så mycket för min fotokarriär sa jag, skämtsamt, och han började prata om att anordna någon fototävling för det höll de tydligen på att göra i Danmark.

-ingen kommentar.

 

Idag satt jag vid mitt skrivbord och fnissade mest hela förmiddagen. Jag tror inte jag kan hålla allt roligt inom mig. Så (i all välmening) tänkte jag berätta lite om vad det är för filurer som jobbar där egentligen. Men det blev på engelska för det kändes så konstigt att skriva på svenska om sådant som händer på engelska, om ni förstår.

 

P.

Fiery lady with Brazilian heritage, pregnant with her first child. Very opinionated. The most dramatic victim of the malfunctioning air conditioning, most upset at the lack of full length mirrors in the bathrooms after the renovation. Actually called the managers of the company who's car was blocking the road during her commute to work to complain and, due to her pregnancy, is always hungry.

 

F.

Norweigan and stereotypically gay. Always very helpful and very friendly, but would never pass up on a joke at someone else's expense (especially not P's). Usually seen with a dietshake in his hand, he will be very opinionated and quick to complain when it's regarding something that affects him, and is quick to wrinkle his nose at things not deemed posh enough. Possibly my favourite SAS-person.

 

K & A.

K&A may be two people, but they are usually referred to in one go. These two 40+ something ladies are the ultimate partner-in-crime duo. They are always feeding everyone else biscuits and will be the first to alarm everyone to the presence of food. A is possibly the funniest person in the office, along with F. If both ladies are walking at a brisk pace across the office floor, with their gaze set firmly ahead, you know they have spotted something edible. They work in customer relations, and keep the laughter going on the floor as they relay the latest strange emails to the rest of the team. K is also a Fireguard, meaning that when the firealarm rings, she has to lead everyone outside wearing a fluorescent yellow vest, a hard builder's hat and carry a big metal sign that says SAS. Both often spotted over in their corner whispering and giggling.

 

S.

30+ lady from the north of Sweden, with a soft spot for sweet things (like the rest of SAS?). Likes pranks but is always sneaky about it and won't admit it. Likes to make jokes (especially at F's expense) and tends to go slightly crazy when there's a sale. If it's bought on sale, it's practically saving so much money you'll think you're going plus. Takes pictures of K with her Blackberry every time she's in her Fireguard gear, prints and puts it up when no one is looking. K has never figured out who's behind the pictures.

 

 

Ja, han hade satt på sig olika skor på morgonen. Liknande modell, visst, men nog kunde man se skillnad.

Och nej, han upptäckte det inte förrän kring lunch. Haha, HUR?

Alltså, att jobba på SAS känns lite som att vara med i en blandning av en såpopera och en sit-com ibland. Helst skulle jag vilja bara citera sådant som folk säger i all evighet, men det skulle nog bli väldigt mycket namedropping. Men att det skulle vara tråkigt att jobba på kontor stämmer inte in på SAS i alla fall. Funderade på att skriva små SAS-berättelser och berätta om alla människorna som jobbar där, för att liksom dela med mig av hysterin, men känner som att jag skulle vara så dryg då om jag satt och uttalade mig precis om hur alla är. Men ack, ni förstår nog inte hur galet roligt det kan vara på kontoret ibland.

Någon gång ska jag försöka komma ihåg att pyssla med sådant här när det fortfarande är ljust ute, och även använda en riktig kamera. Kanske. Ingenting kommer direkt till rättvisa på sådana här bilder. Och man ser varken direkt bambi-halsbandet eller mina fina nya gubbskor

Och så har det gått nästan en hel vecka sedan sist, igen. Men det råkar vara så att den här veckan inte varit något vidare. Så vi hoppar det, och glömmer fort att de här dagarna hänt. Nu till det egentliga syftet med det här inlägget.














Allt oftare har jag fått förfrågan, främst på flickr men även här, om jag säljer 'prints'. Jag har på sistonde därför funderat över hur det skulle gå till rent praktiskt, men även om det verkligen finns något intresse. Så, vad säger ni? Intressant överhuvudtaget? Någon viss bild i sådana fall? (Lämna gärna en länk då) Så ska jag fundera på om det skulle kunna bli något.



p.s. svarar på kommentarer imorrn när jag är vaken på riktigt. lovar