Idag har varit en sån himla typisk söndag.


Klänningsfynd. 58 pund nedsatt till 9.99 pund på Urban Outfitters.

Ni vet. Lite fin, lite tråkig, lite seg, lite bekväm, lite regnig. På en och samma gång liksom. Jag har gjort massor och ingenting. Låg kvar länge i sängen. Tog en promenad i Richmond Park. Det blåste en massa, och på vägen hem från affären började det regna. Lite grått. Köpte en pärm för viktiga papper (tråkigt) och en tidning jag aldrig sett förut som var jättemysig (roligt). Passat barnen lite av och till. Lagade mat à la mammas recept, bakade bröd och även bullar med vaniljkräm i. Lite rastlös. Började pyssla lite med sådana där projekt man tänkt ta tag i hur länge som helst, som klädhögen på golvet och framkallning av foton. Längtat hem litegrann. Gjort matlåda till imorrn.

Nu ska jag sova, för snart ringer klockan, och jag känner redan hur jag inte kommer vilja gå upp. Måndagsmorgon.

Don't look back. All you'll ever get is the dust from the steps before
In the end, we are all trying to learn how to live. Or, as it was for June; how to live again.

Här kommer ännu mer från Andreas&Hannas bröllop.
Efter fotograferingen var det vigsel. Det var så fint att man dog litegrann.
Och sedan firades det!
















Fint fint fint var det.

Och något som var nästaaaan lika fint, var när Linn och Lukas sjöng. Alltihop skulle jag vilja visa. Men Jona filmade i alla fall när de sjöng The dress looks nice on you - Sufjan Stevens. Nog kanske finare än när Sufjan sjunger till och med. Lite i alla fall.

Såhär såg jag ut igår. Är inte Photobooth-bilder tagna när det är mörkt ute och taklampan skiner med sitt gula ljus så himla tjusiga? (Not. Gav mig på en video också, men jag ser mest....lustig, ut.) Hursomhelst mötte jag upp Julia efter jobbet igår, för lite Italienskt på Strada. Pizza med bland annat kronärtskocka, getost och tomater på blev det. Nomnomnom. Vi konverserade mest i form av Vänner-citat, och skrattade så det nog hördes över hela restaurangen. Lyssnade på julmusik på vägen hem också. Kändes passande, på något sätt.


Vilket kvalitets-inlägg! Måste fota något fint snart, får spader på det här.
Imorse vaknade jag utav att någon som är här och målar om hade radion på högsta volym. Hemskt irriterande. Nu ska jag vara vuxen och kila till banken!

Förra helgen kändes så mycket som de gjorde när jag först flyttade till London, när man liksom hade heldagsprojekt. Med tiden blev det mer och mer bekvämt, allt var inte lika nytt och tiden skulle inte utnyttjas till lika max lika mycket.  Men som sagt, i söndags mötte jag upp Calle & Emelie. Först för en snabb lunch på bästbästa Pret, och sedan för att åka till Camden.





Camden är fint. Vi var inne i en triljon olika vintage-butiker, ungefär, och jag vet precis vart jag ska när jag behöver spännande saker till något fotoprojekt.

En snabb sväng till Notting Hill klämde vi in sådär mot kvällen också, men det mesta hade hunnit stängda och vi var tröttta, så det varade inte så länge. Men, fin dag!

Jag hoppas innerligt att poströster och förtidsröster som ännu inte räknats ska ta ifrån SD vågmästarrollen.

När jag först flyttade till London, för över ett år sedan, gjorde jag ett inlägg om hur det såg ut i mitt rum och så. Flera gånger har jag gjort om här sedan dess, så det var länge sen det inlägget stämde, och nu har jag pysslat lite mer efter IKEA-besöket. Låt oss ta en titt.


Ovanför min säng hänger två anslagstavlor som jag klätt med vitt tyg, inspirerat av Linn. Både tyg och tavlor inhandlades i helgen på IKEA. Fint som insipiration board.


Klippte ur bilder ut världsfina Jack Wills-kataloger och satte in i ramar som jag hade sedan innan. Det är sådana här bilder jag vill fota, och nu vill jag bums dra ut hundra lampor och hänga i ett träd, eller fylla en gammal jeep med resväskor och koffertar. Skapa sagovärldar och leka med drömmar.

Ovanför dörren hänger en påminnelse om att man ska komma ihåg att drömma.

Och origamifåglarna som jag vikt utav boksidor dinglar i kvällsolen som skiner in genom fönstret.


Det är inte så jättestort, och jag längtar tills jag verkligen ska få bestämma precis allting i en egen liten lägenhet. Men tills dess trivs jag ändå ganska bra i mitt vita lilla rum med takfönster på tredje våningen i ett brittiskt radhus på en gata i syd-västra london.

Matt och jag brukar ju skicka musiktips till varandra, och idag när jag satt på jobbet trillade den här versionen utav Flume in i min inkorg. Alltså, Bon Iver är bland det bästa (nog kanske det allra bästa till och med) jag vet i musikväg. For Emma, forever ago är ett sådant där album som jag lyssnat på sedan det släpptes, men ändå aldrig tröttnar på utan kommer tillbaka till gång efter gång.

För övrigt satt jag idag på bussen och kände vad bra livet var. Jag befinner mig i kamp mot potentiell influensa, med värkande hals och förkylning på gång. Och i rusningstrafik tar det mig väl över en timme att komma hem från jobbet. Och jag är jättetrött. Men när man åker över Hammersmith bridge, kvällssolen glittrar i Themsen, fin musik spelas i öronen och jag läser Extremely loud and incredibly close under tiden. Då känner jag mig ganska nöjd ändå.

Idag på jobbet var jag helt på egen hand, då hon som har handover och lär mig allting var på annat håll. Som om inte världens mastigaste rapport var nog sysselsättning, så behövde Hans (som är regional manager) plötsligt en massa statistik och rapporter sammanställda ur en labyrint-liknande databas, och riktigt stolt över mig själv var jag när jag lyckades reda ut det alltihop och fick tillbaka ett Excellent i svaret. Will, som är Marketing manager, kom också och sa att han var så nöjd med rapporten jag sammanställt under gårdagen och skickat ut. Första rapporten jag gjort helt på egen hand var det, och jag kollade igenom allt så himla noga innan jag vågade trycka på skicka-knappen. Flygindustrin är så intrigerande. Hela det här jobbet är så skrämmande, spännande, intressant och får mitt huvud att snurra på en och samma gång. Och så känner jag mig alldeles läskigt vuxen (men ändå för liten för allt egentligen, som att ingen har förstått hur liten jag egentligen är). Helt plötsligt är jag mitt uppe i mitt liv och allting bara händer.

Men nu lyssnar vi på den här a capella-versionen av For Emma också tycker jag, för den är fin.

Såhär såg jag ut när jag var i Camden med Emelie och Calle i Söndags.





Ugglor! Båda införskaffades under dagen för en billig peng på Camden Market. Fler bilder kommer, men först ska jag sova, för nu är jag uppe alldeles för sent igen! Ps. jag har förresten färgat håret sedan de här bilderna togs. Nu är det dark chocolate, som det så fint hette. Väldigt, väldigt dark. Haha. Over and out.

I helgen beslutade jag och Julia att ta oss an det kaos som är IKEA på en Lördag. Jag smygstartade dagen i Hammersmith med en tur till Primark (omnomnom, finns mycket fint och billigt till hösten. primark-skadad tjej) och en frapp från Starbucks, det är ljuvligt att umgås med någon som är ännu mindre morgonmänniska än man själv är. Jag känner mig ju riktigt hurtig! Sedan är ju det här med att ta sig till IKEA lite utav ett projekt bara det. Buss, tub, en till tub, ersättningsbuss till tub + gång. Tur att det fortfarande är roligt att åka dubbeldäckare även efter ett år som Londonbo.

Tillslut lyckades vi hitta fram i alla fall, och väl inne i den blågula byggnaden haffade vi åt oss första bästa kundvagn för att lägga alla grejer vi inte skulle köpa i för att slippa bära på dem. Julia envisades med att det dög precis lika bra med en handikappsanpassad kundvagn då vi inte såg några andra, dvs en som är lite bakvänd, låg och har hjulen jättebrett isär för att en rullstollsbunden ska kunna köra den. När man inte är rullstolsbunden blev det dock naturligast att köra den bakochfram, och jag tror Julia (som råkade bli utnämnd till förare, då jag valde att inte befatta mig med valet av modell utan bara lägga mina saker däri) började ångra sig där någonstanns när vi navigerade mellan hyllor och folkmassor och hjulen mest bara fastnade.


Befann oss i smått matkoma efter köttbulls-lunchen, vilket inte på något sätt ökade seriositeten i umgänget, och väl på nedervåningen (bland köksattiraljer, lampor och växter ni vet) yrade vi mest omkring och råkade köra in i saker. Kom i alla fall därifrån med mogna saker som knäckebröd och matlåda, men även pysselprojekt till mitt rum (se häftpistols-jakten i inlägget nedan) och Ahlgréns bilar.

Med varsin blå kasse (odiskreta plastkassar var det enda de erbjöd..) tog vi rullstols-vagnen ut till parkeringen och var saligt överrens om att vi inte orkade gå till baka till tubstationen där ersättningsbussen troligtvis gick ifrån. Ungefär en förvirrad kvart senare hade vi rett ut busstabellerna någolunda, och hoppade på en buss som gick ifrån IKEA-området. Omväg som hette duga blev det, åt helt fel håll och lite till, men det gjorde inte så mycket, för vi spred ut oss högst upp, längst fram och hade en hemskt trevlig bussresa (och slapp gå).


Bra dag helt enkelt. Nu lever jag på knäckbröd med västerbottensost - fina grejer det!

Ja. Kaos, sannerligen. (Och då har ni inte sett golvet!) Var på IKEA med Julia idag, och det var fab, men mer om det senare! För nu är jag mitt uppe i en kreativitetskick, och min säng är täckt av saker som tidningar, foton, tejp, snören, häftstift och skruvar. Någon häftpistol ägde vi visst inte- typiskt. Snart ska jag ta mig i kragen och svara på alla frågor och sådant i kommentarerna, men först ska jag göra klart här och städa upp så att jag har någonstanns att sova i natt.

Mötte upp den här finfina flickan idag vid Notting Hill, varpå hon tog mig till vad som kanske är Londons allra bästa glasställe, med en sådan där charmig, minimal engelsk innergård till uteservering. Ni vet, höga tegelmurar, 2x4 meter och högt där uppe genom grenarna skymtar en klick blå himmel. Mysigt var det i alla fall. Promenerade sedan längs med Portobello Road ett tag - åh, Notting Hill. London har nog en liten plats i mitt hjärta trots allt.

Imorgon står IKEA på schemat, pepp!

Åh, tycker om allt med den här bilden. Källa.

Om jag hade tagit ett enda foto den här veckan så skulle ni kunnat få se hur fint det är när morgonsolen går upp över Heathrow, sådan där sprudlande höstsol som lyser upp hela himlen och blänker i varenda flygplansfönster. Ni skulle få se hur häftigt det är när dessa stora monster till maskiner lyfter 100 meter utanför mitt kontorsfönster. Kanske hade ni fått se de oändliga fikabord som dukas upp på SAS; alla överblivna bakverk får följa med till jobbet tror jag, alltid är det någon som fyller år (vilket innebär att alla andra fixar brunch) eller något annat att fira. Jag lovar, jag skulle kunna skippa både frukost och matlåda i visshet om att det skulle finnas något att äta ändå. Kanske hade ni fått se vad jag jobbar med, som är så mycket siffror och statistik och data att man blir lätt snurrig. Men det är ganska intressant i slutändan ändå, om så bara för att det här är the real thing. Det är inte hypotetiska summor som i skolan; imaginära tal och tredjegradsekvationer. Det är rutter, passagerare, förtjänst och budgetmål. Jag sitter där med den riktiga statistiken om allting och ska distribuera den till hela regionen. Hm, hjälp. Men än så länge lär jag mig fortfarande. Plöjer igenom massiva rapporter med en sisådär 40 excelflikar som jag ska kunna och som alla ska uppdateras en liten bit åt gången. De trillar fortfarande in ett par eftersläntrare som vill ha pengar efter askmolnet (varför väntar man tills nu?), och Alison och Kathy kommer över ibland och vill ha något översatt från svenska. Alla är så fina och välkomnande, tycker det är roligt att jag är tillbaka och nog är det ganska kul. Hur gick det här till liksom? Igår efter jobbet var vi på The Pheasant, en random pub som ligger på Heathrow-området helt otippat. Det var fint, och nu är jag ledig i tre dagar, vilket är ännu finare.

Och det är så himla mysigt att bo hos familjen här igen. Skickar Spotify-listor med musiktips till Matt och tar kvällspromenader med Ange, pussar busungarna godnatt och somnar tidigt för man blir så himla trött av de långa dagarna. Jag har det rätt bra ändå.

Nu ska jag göra mig iordning, förhoppningsvis hinna till banken och lite andra ärenden och sedan träffa Julia i Notting Hill. Och solen skiner. Bra fredag!

Höll på att skriva; snart i en butik nära dig! men riktigt så är det ju inte. Snarare - snart beställbara från en blogg nära dig, nämligen här. Men det lät ju inte riktigt lika käckt... Här är i alla fall den stop motion jag och Julia pysslade ihop för att promota hennes egendesignade tygkassar. Så fina! Perfekt storlek och unik design, gjorda med kärlek. Håll utkik hos Julia, de släpps närsomhelst och finns än så länge bara i begränsat antal!

Såhär såg jag ut idag med Julias fina Heartbeat-påse över axeln. Den kommer snart finnas till försäljning, och gårdagens skogsprojekt hade med just det att göra. Jackan köpt jag för övrigt på Urban Outfitters i Stockholm, där den var nedsatt från 700kr till 149kr. Fynd! Så himmelskt skön är den också.

Idag premiäranvände jag mina nya kängor, när jag och Julia var ute på skogsäventyr för att pyssla med ett litet fotoprojekt, vilket ni ska få se resultat av inom kort. Blev riktigt tjusigt, om jag får säga det själv! Väl värt runtirrande mitt ute i ingenstans, inte vilse, men inte heller alls där vi tänkt oss. Varm choklad, finaste Julle, kliande myggbett och skratt, skrik och mini-roadtrip i Kolmårdens skogar. Hjälp, om två dagar åker jag härifrån. I'm so glad you're finally coming home! Family supper saturday night! jublar Angelique i telefonen. Home? Hon kommer på sig själv men fortsätter. So I'll see you at the airport on Sat. Can't wait! Hemma är så många ställen, men alltid mest här, och det är med samma vemod jag bävar inför att åka. Fastän jag vet hur bra det säkert kommer bli, även denna gång. Jag tycker bara inte om att ta farväl.





Dags att börja packa? (Nu igen!?) Charmade till mig 10 extra-kilo av SAS, tack och lov. Varför tog jag med mig så mycket hem där i juni? Jag är hopplös...

Från början av sommaren.

Vi åkte ju ned till Kalmar dagen innan bröllopet, och när jag sett mig omkring i förberedande för fotandet dagen därpå, hamnade jag sedan mitt i bröllopsyran. Och det blev hemskt fint allting. Hanna hade vikt origamifåglar (någon sa att hon suttit i flera månader, vet inte om det var en korrekt beräkning?) i alla möjliga färger och mönster, som skulle hängas upp i taket (eh, tak...gallret). Så med lite tråd, en nitapparat och en vinglig stege kämpade jag och Emma på tills de var upphängda allesammans. Tilläggas bör att när man står högst upp på en stege, i en växthusliknande utbyggnad när solen steker för fullt - då blir det varmt. Även på bordet fanns en samling olika origamikreationer, ljuslyktor och annat fint. Ni ska få se bilder från festen sen också (allt kommer i en unik ordning här...). Men såhär såg det ut dagen innan. Så himla fint ställe!

Hej! Jag har precis lämnat in min kära Macbook för lite renovering, och det känns lite som att ha blivit av med ena handen (vilket antagligen innebär att detta är en nyttig separation!). Så i brist på eget material tänkte jag dela med mig av lite flickr-favoriter, där man kan sitta och förundras, inspireras och imponeras i oändligt antal timmar. Vissa på listan är det näst intill omöjligt att begränsa sig till bara ett par bilder, och de skulle nästan behöva ett eget inlägg, men nåväl.
(och eh, cirka två timmar senare insåg jag vilket projekt det här blev, zzzz)
Men, here goes, i alfabetisk ordning:



anna szczekutowicz




frenchie



katie oak





kelly havens





lauren withrow



eleanor hardwick







lissy elle
kanske min absoluta flickr-favorit. det verkar inte finnas någon ände på hennes idéer, kreativitet och talang, både bakom kameran, framför och efterhands-redigering. som en saga.



marie hochhaus



mike bailey-gates




nikoline


(den här bilden gör mig plötsligt osäker på om jag inte ska lägga i mer rött i mitt hår istället i höst)

nirrimi



raychel sonveeco



rona keller



simon filip

tess


Sådär! Nu sitter jag som vanligt här och pendlar mellan att bara vilja fotaskapapysslaFOTA nu nu nu, och att känna mig smått värdelös och tusentals mil från resten av flickr's talangfulla skara. Bah.


Ett litet orosmoment är också att min externa hårddisk är på vift, innebärandes att alla mina foton från 2008 och 2009 är på vift de med. Hm. Blir till att leta ordentligt imorgon...

Nu ska jag sova, nighty night!

Höst? Luften är kall och krispig när man vaknar på morgonen, det går att äta äpplena från träden i trädgården och man får vira sjalen ett extra varv runt halsen när man går längs en halvtom gata i morgonsol påväg till tandläkaren. Känns okej ändå att sommaren nog är slut nu. Fast tänk om det kunde stanna ungefär såhär dock, och inte bli så mycket kallare. Vilken skön höst det skulle vara då. (Det skulle kunna få vara lagom för att gå i stickade tröjor, halsdukar och höstkängor men utan att man behöver tre lager tröjor under jackan och lika många par strumpbyxor, för att ändå frysa när det snöblandade regnet blåser in i ansiktet på en.)