Hem var; hem här eller hem London? Jag ställer frågan både till andra och till mig själv när jag hänvisat till något som är hemma. Vem vet vad jag menar? Oftast blir det både och, jag åker mellan hem och hem, på gott och ont.

Men för närvarande trivs jag väldigt bra här hemma, och springer i mitt allra bästa tempo mellan saker och ting för att hinna med. I Måndags var först Johanna och hälsade på hela dagen. Vi låg på en filt i solen och pratade om livet, hängde med Andreas en stund och åt hembakta chokladbiskvier. På kvällen åkte jag in till stan och träffade Anna. Vi satt på Munken uppkrupna i ett hörn och lyssnade på fin musik och funderade på livet. På Tisdagen var jag först hos Polisen och förnyade mitt pass. Sedan mötte jag upp min mamma och tog en långpromenad runt strömmen, tittade på en fotoutställning på Stadsmuseet och åt lunch på bästa Fräcka Fröken vid Skvallertorget. Sedan lämnade jag mamma på jobbet, tog en snabbvända på Monki och hämtade min lillebror i skolan. På kvällen sprang jag en runda i skogen, och sedan gick jag tillbaka ut för att fota litegrann. Så himla bortskämd med en skog bakom huset här där jag kan hålla igång med mina påhitt helt ostörd.

Onsdag, dvs idag, klev jag upp alldeles för tidigt och satte mig på en buss mot Stockholm. Kombinationen att Bus4you's säten är som en liten bit av fåtölj-heaven, gratis internet ombord och bra musik i hörlurarna gjorde dock det hela till en mycket behaglig resa. Väl i Stockholm mötte jag upp den här efterlängtade damen,

Mika! Så himla länge sen och världens finaste solfräknar hade hon fått på sin semester!


Vi gick till Vurma för att luncha/fika. Himla mysigt ställe i turkost med knäppa färgdetaljer, roliga lampor, tonvis av ljusslingor och annat. Man kan se mer hos Mika, jag satt liksom med ryggen mot allt det spännande. Och kaffet var gott. Begriper inte alls vad jag har fått för hårfärg på den här bilden.

Sedan klockan 14 hade jag ett möte jag skulle på.


Mötte dock upp Mika igen efteråt. Vi gick till Weekday - Monki & Weekday är ungefär det enda i shoppingväg jag saknar i London. Råkade komma därifrån med - ja hör och häpna - en blå- och vitrandig tröja! MEN JAG LOVAR, DEN ÄR INTE LIKADAN SOM DE ANDRA. Typ.

Mika är en cool katt med sin Kånken.

Blås i håret. Kvart i fem åkte jag mot Norrköping igen, och där mötte jag upp Kim för att äta blåbärspaj på Fräcka Fröken.
Det är bland det bästa fikat man kan ha.



Kaffe drack vi också, skrattade åt knäppa grejer och pratade. Sedan åkte vi hem och bestämde att vi skulle ses igen imorgon kväll.

(Nu har jag suttit med tandborsten i ungefär en timme och klockan börjar närma sig ett, tror det betyder dags att sova.)

I söndags lade jag alla mina ansträngningar på att få till något slags grill-umgänge, och efter bristande kommunikation anlände tillsist en hel hög med fina vänner. Här är Linn och Alex som försöker sig på något slags partytrick.


Pojkarna vägrade ta grillansvar (med undantag av Alex som fann det extremt nöjsamt att spraya med en liten vattensflaska om det kom några lågor) så jag och Linn fick fixa.

Linn.

Sedan åt vi ju såklart, det var gott. Kött, och så klyftpotatis och tzatziki och så. Emil och Linn hade med sig en hel massa efterrätt, som tårta och bullar, också. Så det åt vi med, och så hade Jonatan en systemlek som vi skulle klura ut. Dennis kom på det ganska så snabbt, så då vägrade jag att vi skulle göra något annat förrän jag också hade löst det. Kunde ju inte vara sämre. Kom på det faktiskt, & då kunde vi gå vidare.


Dennis och Alex.

Sedan lekte vi galenpanna. Jag gav Jonatan Walt Disney och det tyckte han var väldigt klurigt, tog honom jättelång tid att komma på. Jag frågade om jag hade "ondskefulla inslag", och det hade jag, men efter att jag etablerat att jag varken var kunglig, politisk, hade något med krig att göra eller var en känd brottsling kom jag på tillslut att jag ju var Judas.

Efter att vi lekt så mycket blev vi alla trötta och trängdes i soffan ett tag, innan de andra åkte hemåt igen. Finaste människorna alltså, om de också bodde i London vore helt perfekt.

Ord som frihet, eskapism och verklighetsflykt som egentligen bara är ord men ändå verklighet. Vad är det bästa, frågar du - den där känslan, svarar jag. Att gå nedför en London-gata när luften är ljummen och luktar vår, att orka livet, inse att man är här och man lever mer än någonsin och man orkar tro att man klarar av allt och hela världen bara fungerar en liten stund. Den känslan, som bara infinner sig helt plötsligt när man minst förväntar sig det, och aldrig varar mer än en kort minut, en våg som sköljer över en bara sådär. Frihet? frågar du. Ja, frihet.

I ett kaos av livsbeslut och framtid, att vara så himla säker och satsasatsaochgenomföra till och med, för att i nästa sekund undra vad i hela friden man gett sig in på och dethärvilljagjuintealls och sedan vill man igen. Jag är så himla obeslutsam. Men här och nu har jag min skog, min magik och min tragik. Barr i ballerinaskon och små stigar helt knögliga av rötter och stenar. Ett hav och en horisont, klippor och tjocka tröjar som står mellan mig och vinden. Nu har jag gjort allt jag kan och jag själv behöver inte fatta något beslut på ytterligare ett tag nu. Nu ska någon annan fatta besluten och jag behöver bara ta ställning till dem. Jag blundar och trampar fortare på cykelpedalerna, blundar och tänker frihet, blundar och tänker ett steg i taget. Jag har nutiden och väntan och möjlighet att ångra mig och på söndag har jag en flygbiljett tillbaka hem, från hem till hem, till London.

Nyligen såg jag på en så väldigt tragisk film. Men tragisk eller icke, så var den i alla fall väldigt estetiskt tilltalande och fint filmad, med riktigt bra skådespelarinsatser.










Fina Kirsten Dunst och Ryan Gosling spelar huvudrollerna, och filmen handlar om hur deras liv först vävs samman, för att allting sedan genom meningskiljaktigheter, oärlighet, politik, familjehemligheter och maktspel sakta trasas sönder.






Filmen är baserad på ett av New Yorks mest notoriska, olösta mordfall, sammanvävt genom fakta, spekulationer och rättegångsprotokoll. Det hela är intrigerande, obehagligt, spännande och sorgligt på samma gång, och stundvis riktigt hemskt.




Man kan titta på filmen här. Klicka på free user bara. Här nedan kan ni se trailern:

Åt såklart påsklunch med familjen. Såhär färgglatt var det!



På eftermiddagen åkte jag longboard i solen med min storebror, skrattade/hoppade tills jag trillade omkull på studsmattan, låg där och solade/pratade, drack kaffe och njöt utav avsaknaden av London-smog. Kändes som att ha påsklov igen.

På kvällen åkte jag till Julia för lite allmänt firande, och sedan var vi ett stort gäng som gick till Trappan för att dansa. Släpade runt på kameran hela kvällen, men tog ungefär bara fem bilder, så det var ju lite onödigt. Men Filip och Julia kom med i alla fall, hejhej.

ps. bloglovin verkade ha knäppen häromdagen och den dagens inlägg syns visst inte där. dumt.

Såhär har det sett ut i mitt rum större delen utav dagen. Inga större packningskriser uppstod dock, och jag tror till och med Julia fick med sig all sin shopping. Vi tog en sväng ner mot centrum förut, promenerade i stekande sol, i bara ben och utan ens en kofta. Det var så. himla. varmt. Underbart! Köpte största Frappuchino-storleken på Starbucks med våra vouchers och en badrumsvåg från Tiger för att väga väskorna på. Den var ganska tjusig, i glas med gräs- & blomtryck så det ser ut som om man står på en liten gräsmatteplätt när man använder den.



(Dags att börja frakta hem tunga saker. Min 5-kilos Tim Walker-bok och två vinterkappor till exempel.)

När det här tidsinställda inlägget flyger ut i cyberrymden har vi antagligen precis landat i Sverige, och förhoppningsvis har vi inte bytt ut molnfria 25 plusgrader mot iskall Sverige-kväll. Men åh, det ska bli så himla skönt med semester, och fint att komma hem litegrann!

Solen skiner in genom de massiva fönsterna, tränger igenom de skira vita gardinerna och klockan ringer nollåtta trettio. Jag behöver inte gå upp egentligen, ska bara se till att Linda inte missar sitt flyg. Det är så himla varmt i rummet, måste öppna fönstret. Höra fågelkvittret och ljuden utifrån. Krypa ned i sängen och somna om, en lyxig känsla. Sedan ligga nedkurad under det blommiga täcket, med Julia bredvid, och prata om allt möjligt. Konversationen går från barnprogram på lördagsmorgnar till sommarlovsmorgon till australienska barnserier till B. Wahlströms böcker man läste på lågstadiet, ungefär. Vi hamnar alltid på så konstiga spår på morgnarna när vi ligger kvar i sängen och filosoferar.

Det är fredag, och det har gått fem veckor sedan Julia kom hit. I kväll går flyget tillbaka till Sverige, både för henne och mig. Blir lite mindre slutet på en era när båda åker, men det kommer vara så himla tomt att komma tillbaka om en vecka och inte ha Julia på kudden bredvid i sängen, sätet bredvid i tunnelbanan eller på andra sidan picknick-filten i parken. Man skulle ju kunna tro att man borde tröttna på varandra när man umgås ungefär exakt tjugofyrasju - åka till samma jobb, bo i samma rum, dansa till samma musik. Men vi har haft det så väldigt bra.

Igår på tunnelbanan hem, Julias sista resa från kontoret, skulle vi vara lite dramatiska så vi satte på Abbas The Winner Takes It All i varsin hörlur. Särskilt sorgligt vet jag inte om det blev, vi satt mest och fnissade och mimade med. *Knäppa tjejer på tunnelbana*, ungefär.

Nu borde vi packa, tur att flyget inte går förrän i kväll, för ingen av oss har börjat och  i detta nu är det ingen av oss som gör någon större ansträngning att göra det heller. Men jag ville bara skriva det, att jag har haft fem toppenbra veckor. Det har varit väldigt fint att ha sällskap på tunnelbanan, någon som kan förstå precis hur fabulöst roliga och knäppa alla kan vara på SAS-kontoret, att man skrattar högt ungefär två gånger i timmen och äter brunch o lunch o kakor hela tiden (hjälpe mig), att säga samma konstiga ord samtidigt, göra samma långsökta kopplingar, citera Ally McBeal, råka ta på sig nästan likadana kläder och ha en löpande mailkonversation under dagen på kontoret. Någon som jag kan säga ungefär halva meningar till som sedan förstår precis exakt vad jag menar, för hon har tänkt ganska exakt likadant samtidigt. Någon som inte kollar konstigt på en när man gör något galet, utan börjar göra likadant istället. Ja, fint.



puss

Varken balkong, trädgård, innergård eller ens brandtrappa har vi som hör till vår lägenhet. Stora, fina fönster har jag förvisso i mitt rum, men det är ju inte riktigt detsamma. Dock har vi, som alltid får mig att tänka på Notting Hill-filmen, vår alldeles egna kvartersträdgård; Loris Garden.


Den ligger som en liten oas mitt bland hus, träd och rabatter. Den har två delar: en som är mer för barn med några klättersaker i trä, och en som är som en miniatyrpark, med blommor och till och med en liten damm. Det finns ju andra, vanliga parker i närheten, men de ligger liksom mitt i London-trafiken med stora vägar och bussar som går förbi. Det här är ungefär tusen gånger bättre! Dessutom är det aldrig trångt med folk här.

Idag, tisdag, har det varit ungefär tjugofem grader och strålande sol, och tydligen ska det vara det hela veckan. Jag, Julia, Minna, Frode & Steph satt visserligen ute hela lunchen, men det kändes mest trist att man inte satt barbent i en park eller på en klippa i sådant här förträffligt sommarväder. Turligt nog var vädret fortfarande strålande när vi slutade på kvällen, så när vi kom hem packade vi lite kvällsmat och satte oss sedan klockan 19 på kvällen barbenta och utan koftor på en filt i Loris Garden.

Så som man gärna har det en alldeles vanlig tisdagskväll i April.

(ps. någon efterfrågade bild+beskrivning i vänsterspalten, så man visste mer vart man hade hamnat. nu har jag fixat det! om ni inte ser någon skillnad, så rensa era cookies o så.)

I söndags var jag och Julia i Camden, för att sedan promenera vidare till Primrose Hill. Det är ett utav Londons allra bästa ställen, det är jag säker på.

Vi hade köpt picknick på vägen. Baguette bland annat.

Man kunde vara barbent igen, efter en ganska grå vecka. Toppen!

Jag.

Primrose Hill är sådär extra bra, utav flera anledningar. Alla hus runtomkring är fina, det är sådär stillsamt som det kan bli i London när man kommit ur turistvimlet fastän det är en massa folk, alla som är där är alltid så sommarpepp och glada, en gång när jag var där började en stråktrio spela helt spontant, man har fantastiskt fin utsikt över Londons skyline och gräset är sådär extra grönt och trevligt att sitta på. Sådant att om man var tio år yngre och inte bekymrad över gräsfläckar så skulle man rulla nedför hela backen och bli rufsig i håret och fnissig.

Julia och hennes fina tröja från Zara. Jag älskar de tröjorna man ser och tänker – åh, den där skulle vara bland det finaste någonsin till brunbrända ben och jeansshorts, som man tar på sig en ljummen sommarkväll i skärgården. Det här är en sådan där fin sommarkvällströja, som kanske är den bästa sortens tröja.

 

Tillsist var det dags att bege sig, så då gick vi från Primrose Hill tillbaka till Camden, och tog en buss hem. Bra söndag.

Ungefär ända sedan jag flyttade hit har jag blivit tillfrågad titt som tätt om jag inte kan göra en London-guide. Ungefär lika många gånger har jag börjat skriva på en, för att sedan sluta halvvägs igenom. Anledningen är att det inte känns helt rättvist att kalla det jag präntar ned för guide, för det blir så mycket personliga favoriter och ställen med fina minnen mer än vad som kanske är Londons allra bästa, och det är långt ifrån något komplett över vad man ska fylla sin visit med. Jag har ett textdokument nedsparat som jag filat på med jämna mellanrum, men det blir aldrig riktigt färdigt.

Men. I alla fall. Här är några saker jag tycker är bra, och så får jag väl fylla på allt eftersom:

 

---

 

ÄTA

 

 

Pret A Manger
Ni har kanske hört hur jag tjatar om 'bästa Pret' och 'älskade Pret' med jämna mellanrum. Det är mitt ultimata lunchställe. Låt inte de färdigpaketerade mackorna, wrapsen & salladerna lura i er att det skulle vara något torrt och tråkigt. Det här är fräsch, färsk mat gjord på plats. De kör på mottot "made today, gone today". Inga bäst före-datum, för allt ska göras och säljas kontinuerligt under dagen. Billigt och snabbt; eller så köper man med sig till jobbet. De har fantastisk färskpressad juice, flertalet trevliga små efterrätter och snacks, och har allmänt himmelskt goda saker. Kan inte ge er någon direkt adress, men det är en kedja som finns över hela London i ungefär vartannat kvarter, så håll ögonen öppna om ni är här eller googla.

 

Charlie's Café
Portobello Road
Detta lilla kafé ligger längs med Portobello Road i Notting Hill. Följ skyltningen mot Portobello Market från Notting Hill Gate (tubestationen) så kommer det på vänster sida strax efter grafittin “Made you look” på en stor tegelvägg. Det var det första stället jag fikade på, min allra första helg i London när jag précis flyttat hit. Av en ren slump snubblade jag och Johanna in genom en diskret port till en blomstrande innergård och ett charmigt fik med ljusa väggar och stora fönster och mörka, rustika trämöbler som kontrast. Finns både fika och lunch men jag förderar deras fika - mer prisvärt. Den där första gången vi klev in genom dörren spelade de Heartbeats med Jose Gonzalez och jag visste genast att det var ett guldkorn.

 

Café Rouge
Utsökt fransk mat i en miljö som gör att det känns som om man lika gärna skulle kunna befinna sig på en gata i Paris. Fransk musik spelas i bakgrunden, stolarna utanför är vända mot gatan och inredningen är knasigt fransk. Gillar du getost lika mycket som jag måste du prova deras Tarte de Chevré-förrätt, den är gudomlig. Fråga efter deras “set menu” för prisvänliga flerrätts-erbjudanden. De har även brunch.

 

 

Wagamama
Asiatisk mat i en hög-tempo-restaurang. Ingen stillsam romantisk supé för två kanske, men fantastiskt god mat och oftast väldigt snabb service. Deras nudelsoppor, chicken katsu och sallader tillhör mina personliga favoriter. Skulle kunna äta här precis hela tiden nästan.

 

The Breakfast Club

2-4 rufus street. norra London

Här finns den perfekta brunchen, i en retro hipster-lokal med omatchiga möbler och färgglad inredning. De serverar även middag och annat, men allra bäst är brunchen och man blir glad utav deras färskpressade juice och amerikanska pannkakor. Skulle hänga här hela tiden om det inte låg i fel ände av London från där jag bor.

 

 

Gelato Mio

Godaste italienska glassen. Den jag varit på ligger i Notting Hill, men tror det kan finnas på andra ställen också.

 

Pizza Express

Lite tråkigt namn och ganska basic restaurang; men deras caesar-sallad är himmelskt god och de har en pizza med getost, karamelliserad rödlök, spenat och vitlöksolja som är ljuvlig. Det är en kedja, men om man äter på den i Richmond så har de påbörjat en omändring utav sin profil, och man kan sitta i små bås där man kan koppla in sin iPod för att spela sin egna musik och liknande. Trevligt!

 

Pimms

Är du här på sommaren så är det nästintill obligatoriskt att gå till en pub och beställa en Pimms. Avnjut sedan på en uteservering en ljummen kväll. Somrigare blir det nästan inte.

 

 

---

 

 

MARKNAD & PICKNICK

 

 

Spitalfield Market

Närmsta tubestation: Liverpool St Station

Ligger vid Brick Lane ungefär. Här finns en del skräp, men även skatter. Bland mina favoriter är ståndet med massa gamla fungerande analoga kameror (jag köpte min polaroidkamera där för £30), miniatyrsmyckena (grammofon-halsbandet) och annat fint som handgjorda anteckningsböcker och spännande bakverk. Finemang för långluncher och people-watching, och Robert Pattinson såg vi visst här en gång också. (Vilket är nämnvärt om så bara för att det är den enda kända människa jag stött på sedan jag flyttade hit. Tror mest det beror på att jag går i min egen lilla värld när jag powerwalkar längs Londons gator, haha)

 

 

Camden Market

Om ni går av vid Camden Town, (tunnelbana eller buss) så bry er inte om det som ligger längs med High St utan fortsätt tills ni gått förbi Starbuckset (som skymtar på bilden, ni vill till den sidan bron där jag står när jag tar den här bilden, haha) och över floden. Både till höger och vänster ligger marknadsområden, men personligen är jag inget fan utav det typiska marknadskrimskramset man hittar här. Visst finns det en del fynd kanske, och här hittar man alla matstånd, men det krävs att man orkar med massvis utav folk och tiotusen halsband som ser likadana ut ungefär. Fortsätt istället genom en slags tunnel/under en bro och följ tegelväggen, (fortfarande samma väg rakt fram) till det som kallas Stables Market. Där ligger flertalet vintage-affärer som påminner om Beyond Retro och man kan göra många bra fynd!

 

Är det en varm och solig dag så är det ultimata att när man känner sig klar med marknaden köpa picknick på Sainsburys (mataffär som finns på vägen mellan Camden Town och Primrose) och fortsätta mot Primrose Hill. Grönområde och en massiv kulle med utsikt över Londons skyline, fullt utav människor som lunchar, musicerar och bara allmänt hänger på härliga sommardagar. Ganska turistfritt, vilket är ett plus i kanten.

 

 

Richmond Park

Kanske inte prio ett med natur om man kommer från Sverige och bara har en weekend i London, men jag fullkomligt älskar Richmond Park, som jag bodde granne med mina första ett och ett halvt år i London. Som en kombination utav ordnad park, skog, vandringsstigar & savann, med rådjursflockar som springer över de öppna fälten. Oräkneliga fotoprojekt, mitt-i-natten-promenader och andra äventyr har ägt rum här.

 

Hampstead Heath

Jag och Johanna var här första gången förra våren/försommaren; det var stekande varmt och vi skulle snart hem till Sverige igen. Vi gick runt på de små rot-knögliga stigarna i jakt på den ultimata picknick-platsen och utbrast ”Det känns som Sverige! Åhhh!” I vilket fall är det ett hemskt fint område, stort som bara den också, och beskrivs ofta som ”Londons lunga”.

 

 

---

 

 

UTEKVÄLLAR & MUSIK

 

Säger bara en sak, egentligen – Shoreditch. Det är the place to be för nattäventyr, the one and only, ungefär. Vet ni inte riktigt vart ni vill, så åk hit och improvisera.

 

Cargo ur engångskamera.

 

Cargo

http://www.cargo-london.com/

Ligger i Shoreditch. Innan 22 brukar det vara gratis inträde, kommer man senare kostar det och är oftast milslång kö. Alternativet om man vill komma senare är att gå in på hemsidan, registrera sig och sätta upp sig på gästlistan. Allra bäst med Cargo är deras trädgård – de har en stor Banksy på en mur, och mest kan man hänga under ljusslingorna i träden, ta knäppa kort i deras fotoautomat eller utmana främlingar på foosball.

 

 

 

After skool klub

http://www.afterskoolklub.co.uk/

Ibland är det bra, ibland inte lika bra, har jag hört. Men när jag var där hade vi så himla kul och dansade tills fötterna var så extremt trötta. Sedan promenerade vi längs med Themsen och såg upplysta London-attraktioner mitt i natten och kände att det var så fint att bo i London.

 

Koko
http://www.koko.uk.com/

Gammal teaterlokal som gjorts om till klubb. De brukar ofta ha bra livespelningar, så gå ut på deras hemsida och kolla upp om det är någon bra konsert på g när ni är här.

 

Livemusik på pubar

Söndagskvällar brukar de flesta pubar ha livemusik i en eller annan form, så håll ögonen öppna när ni går omkring. De flesta brukar annonsera det på griffeltavlor eller liknande utanför.

 

 

HMV Apollo, O2 Shepherd's Bush
http://venues.meanfiddler.com/apollo/home

http://www.o2shepherdsbushempire.co.uk/

Mindre konserthallar i västra London som brukar ha extremt bra artister (exempelvis Regina Spektor, Mumford & Sons, Adele osv).  Har du inga biljetter så finns det alltid att köpa utanför i samband med eventet. Kolla vilka som spelar på respektive venue på hemsidorna ovan.

 

Renaissance Rooms

http://www.rollerdisco.com/

Rullskridskodisko! Bling, diskokulor, blinkande lampor och människor som kommer i glittriga sjuttiotals-skrudar. Kul om man vill prova någontin annorlunda. Boka i förväg på hemsidan.

 

Musikaler

Passa på att gå på musikal när ni är här. Bland det bästa man kan göra! Åk till exempelvis Leicester Square (runtom/nere i tubestationen) så finns det massa biljettkontor, vissa som kan erbjuda rabatterade pris. Vill ni inte lägga allt för mycket pengar på det, så var inte rädda för att ta de billigaste biljetterna. Så länge det inte är "restricted view" så hör och ser man alldeles utmärkt, även om man sitter längre bak/högre upp.

 

 

---

 

 

 

 

SHOPPING

Enda gångerna jag egentligen rör mig kring Oxford St är om jag ska till Marc by Marc Jacobs (56 South Audley Street) som är i närheten, Selfridges, Forever 21 eller om jag är på jakt efter ett särskilt objekt/plagg/storlek som jag kanske inte hittat i någon annan Topshop, HMV eller H&M (osv.). Men annars är Oxford St egentligen bara en enda stor energislukare och det mesta finns på andra, trevligare, ställen.

 

Istället;

 

Kensington High Street

Lugnare och färre turister. Topshop, Zara, COS, Urban Outfitters, American Apparel, H&M osv finns liksom alla här. Finns även Pret och Wagamamas, och självfallet Starbucks (liksom på varenda annan gata i den här staden).

 

Marylebone High Street

Ett stenkast ifrån Oxford Street, men betydligt lugnare. Ett långt restaurangstråk, diverse småbutiker och massvis utav små prydliga, lummiga parker om man viker av på någon utav tvärgatorna.

 

Urban Outfitters i Kensington

Jag kan inte motivera just denna UO med annat än att jag gjort ofantligt många fantastiska rea-fynd här! Urtjusiga plagg nedsatta rejält i en välorganiserad rea-hörna på övervåningen, och i stor-reatider även spritt i resten utav butiken, som också är välorganiserad och trevlig. Hittar mycket oftare saker här än i någon utav de andra Urban-affärerna, och till bättre pris.

Wetsfield (shoppingcenter)
Tunnelbana: Shepherds Bush, Central Line

I princip alla affärer under tak. De har precis öppnat en Urban Outfitters här också, så i princip allt utom typ...Primark och American Apparel och småbutiker finns här nu. Bra om det regnar, men en mardröm på lördagsförmiddagar, så sjukt mycket folk.

HMV

Om ni vill fynda musik, tv-boxar och film billigt. Som nämnt när jag beskriv vårt liv utan internet så hänger jag och mina flatmates här en del. Massvis med filmer går på 2 för £10, och i övrigt börjar priserna för en bra film på £3 och går uppåt. Tvserie-boxar, exempelvis hela Vänner-boxen för £49.  Sjukt bra cd-skivor till sjukt bra priser. Jag älskar HMV.

 

Appletree

Finns två utav dessa små butiker i Notting Hill, håll utkik när ni går längs med Portobello Road. Ibland gillar man sortimentet mer, ibland mindre. Men ofta finns fina, skira, one of a kind-plagg och underbara klänningar. Alla plagg är one-size, vilket innebär att det kan vara lite klurigt kanske, men det är spännande för det blir verkligen individuellt hur plaggen sitter och hur man ser ut i dem.

Dahlia
8 Foubert Place (Carnaby Street)

http://www.carnaby.co.uk/store/dahlia
http://www.dahliafashion.co.uk/
Kragar och blommor och vippiga kjolar och prickar och mönster och byxdressar. Sånt bra, ni vet.

Richmond

I alla fall om ni är här i lite soligare, varmare tider. Ta tuben eller en buss hit, och njut utav denna historiska, pittoreska lilla stadsdel. Fantastisk utsikt från Richmond Hill, vandra längs med Themsen, kanske hyra en liten roddbåt, ät typisk brittisk lunch på en utav pubarna som blickar ut över vattnet, gå in på Jack Wills (om så bara för att titta på den tjusiga inredningen!), och lite andra småaffärer som om än inte superspännande erbjuder lite lugnare shopping än centrala London.

 

Oliver Bonas

Små inredningssaker, cupcakes-kit, roliga böcker, smycken och lite allmänt smått och gott. Påminner lite om Urban Outfitters pryl- och hemavdelning. Kanske inte värt att söka upp en butik om det är en omväg, men värt att titta in om man går förbi.

 

---

 

ÖVRIGT

 

Oxford – dagsutflykt

Vill man under sin resa se något mer än London är det ett hett tips att ta en tripp till Oxford. Det går bussar ungefär var tionde minut från Victoria Coach Station, och beroende på trafik tar det ca 1-1,5 timme att komma till Oxford. Och där är det så fantastiskt mysigt! Det är enkelt att ta en halv- eller heldag, och kostar £16 tur och retur för en vuxen.

http://www.oxfordtube.com

 

Transport

Det enklaste är att köpa ett s.k. Oyster-card. Det gör du på vilken station som helst eller i en off-license-butik med Londons ”transportsymboler” i fönstret. Det kostar £5 att lösa ut, men det kan man få tillbaka när man åker hem om man lämnar tillbaka sitt kort. Det är pay-as-you-go, "värdekort", så man toppar upp det med pengar och åker sedan upp dem. Då finns även dagliga ”price caps”, som varierar beroende på vilka zoner du åker i och med vad. För buss (£1.30 per resa) dras aldrig mer än £4 per dag, och för buss finns ingen zonbegränsning. För tunnelbana, tåg och andra transportkombinationer beror det på vilka zoner man åker i. Kolla mer här: www.tfl.gov.uk.

 

 

---

 

 

Puh! Det var ungefär allt jag kunde komma på för tillfället. Kommer nog lägga in en länk till det här inlägget i sidospalten och uppdatera det allt eftersom. Det är lite si och så med adresserna, men det mesta går att googla & i värsta fall får ni fråga. Hoppas ni får någon glädje av det!

Sommarvädret gör sig påminnt och det firar vi med en heldag i solen. Först Camden, och sedan vidare till Primrose Hill vilket är ett utav mina absoluta favoritställen i London. Men mer om det senare- såhär såg jag ut idag. Skönaste byxorna alltså, även om de inte gör sig jättebra på bild. De, liksom linnet, kommer från H&M, koftan från Urban Outfitters, converse, tygpåse som Julia gjort och armband från Marc by Marc Jacobs.

(För övrigt så lyssnar jag och Julle en massa på Queen/We Will Rock You-soundtracket just nu; ni vet den där  eftereffekten av att man varit på musikal, och när man mest vill göra små dansmoves till allting.)

& Om mindre än en vecka åker jag till Sverige på påskbesök, mys!

Inledde denna förträffliga lördag med lite kultur på National Gallery vid Trafalgar Square. Italienska målningar från 1400-talet är kanske inte det som fascinerar mig allra mest, men impressionismen och Monet gör det desto mer (önskade mig en näckrostavla när jag fyllde sju...). När vi var nöjda med insupandet utav konst tog vi Regent Street bort till Anthropologie, där vi klappade litegrann på fint porslin, exempelvis.



Vi intog sedan lunch på Pizza Express. Det oimponerande namnet till trots så kan jag meddela att de har den allra godaste Caesar-salladen. Ska påminna om det i mitt London-inlägg som nästan är färdigskrivet, så ni kanske kan få läsa det innan helgen är slut till och med.

Sedan strosade vi, en ganska ordentlig runda faktiskt. Tittade i butiker och fick nervösa sammanbrott på turister som gick jättelångsamt i klungor. Tillslut hamnade vi på Carnaby Street och ett litet fik som ligger på en tvärgata. Sacred Café hette det.


Där drack vi gott kaffe och vilade fötterna i en liten källarservering med fina tegelväggar, ljusslingor och rustika träbord. Vi skulle nämligen fördriva lite tid tills det blev kväll, för då var det dags för musikal!

Såg We Will Rock You på Dominon Theatre. Älskar musikaler, och fem år efter vår projektkonsert i nian kan jag fortfarande hela Bohemian Rhapsody utantill. Nu ligger jag i sängen och är så extremt himla trött att det är bäst att skriva färdigt det här kvickt, innan jag somnar vid skärmen. Imorgon blir det Camden, så vi hoppas på sol och värme! God natt!

Tycker himla mycket om Kate Spade alltså. Mest deras kampanjer, här nedan från 2006 fotat utav bästa Tim Walker.

Idag fyllde bästa Julia tjugoett, och det skulle självfallet firas! Inledde med skönsång, frukost på sängen (hjärtformade amerikanska pannkakor, jordgubbar, kiwi & juice), en polaroidblixt i ansiktet och paket. Alltid en lovande start på dagen. På jobbet trollade jag sedan fram gårdagens projekt, Pavlova med jordgubbar, grädde och passionsfrukt. Att göra dubbel sats marängbotten utan elvisp är dock ingenting jag skulle rekommendera att ni provar själva. Men det var väldigt uppskattat i alla fall, såsom i princip allt som är ätbart blir på kontoret, och båda tårtorna gick åt i rasande takt. Solen sken men det var rätt kyligt, så vi slopade våra ursprungliga grillpicknickplaner till förmån för en grekisk restaurang i närheten. Bra val, om jag får säga det själv. Maten var utsökt och jag, Julia & Linda skrattade oss igenom en fantastisk kväll och satt kvar och pratade nästan ända till läggdags. Förhoppningsvis fick Julle en riktigt bra födelsedag även fast hon inte var hemma, som man gärna är på sin födelsedag. Börjar inse att hon inte har så himla mycket kvar utav sin London-praktik, vilket känns väldigt sorgligt, och det kommer bli extremt tomt utan henne. Hon kompletterar vårt lilla Flat 3-gäng riktigt fint nämligen. Men, än är det inte över! Nu; time for bed!

Har ni fått fira eller göra något roligt idag?

Sitter i skrivande stund i köket och pysslar inför imorgon då Julia fyller år. Slår in paket, bakar kaka och vispar smet. Min arm ungefär dör i brist på elvisp. Men jag gillar det här med överraskningar alltså! Julia fick utegångsförbud från sovrummet så länge. Är nog bäst dock att tidsinställa det här inlägget till i morgon bitti eller så, så hon inte kan tjuvkika. Sovdags snart! Ha en fin tisdag!

I söndags promenerade jag och Julia bort till Notting Hill i solskenet. Jag gick barbent i shorts och linne hela dagen, så varmt var det. Vi lunchade på Charlie's, tittade i affärer, åt glass från Gelato Mio, åkte bort till Kensington och spenderade eftermiddagen där. Bra bra söndag helt enkelt. Älskar vädret.

Igår åkte jag och Julia till Oxford. Var ju där förra året och det är verkligen en helt fantastisk plats, så det kändes som en självklar sak att åka dit igen nu när Julia är här! Man dör lite utav åh-herregud-jag-måste-få-plugga-här men sedan kommer man hem och måste besviket konstatera att det är ingen utav de linjer de erbjuder som riktigt passar mig. Men annars så vet ni vart ni hade hittat mig. Åh.

Igår var det i alla fall strålande sol i bästa sommaranda. Vi strosade runt bland de historiska byggnaderna, imponerande campusarna och insöp atmosfären. Vid lunchdags handlade vi massvis med god picknickmat (det är helt sant, kunde inte äta något mer på hela dagen sen ungefär) och mer eller mindre bosatte oss vid floden. Vi fotograferade, med polaroidkameran bland annat, lyssnade på musik, solade vinterbleka ansikten och hade det skönt.

Sedan kikade vi lite i affärer, och avrundade med att dricka Pimms på en stor uteservering precis vid floden. Efter ytterligare en lång promenad och med trötta fötter begav vi oss sedan hemåt igen. Lite såhär såg det hela ut:









Tog inte så mycket bilder, så det hela är mest "nu går Julia här" "nu äter Julia det här" & "nu gör Julia såhär". Men det är ju inget fel med det. Här på sista bilden väntar Julia (och jag) på bussen i Oxfordkvällen och Julia har hittat överblivna chips från picnicken.

Åk till Oxford om ni får chansen.

I fredags låg temperaturen väl över 20, solen strålade och luften var varm. Dessutom var jag ledig - jag älskar verkligen fredagar. Dagen till ära mötte jag upp Nikki som var i London ett par dagar. Hon är en sådan där människa som känner till och hittar en massa otippade saker. Efter lunch på bästa Pret tog vi oss därför till Holborn, där Nikki hade luskat fram något udda litet museum.
På väg dit undrade vi vart alla människor var. Det visade sig att alla satt i parkerna.

Sir John Soane's Museum hette det, och det var ett hus som en gång tillhört en farbror som samlade på alla möjliga saker! Spännande. Man fick dock inte fotografera där inne.

Nikki.

Efter visiten där lade vi oss på gräset i parken och bara njöt, njöt, njöt. Vädret var helt magnifikt och allting stod i blom.

Jag var hemskt nöjd med tillvaron.


Här tror jag att jag försöker begripa mig på någon utav Nikkis skolartiklar på Holländska. Knepigt. & Blek tjej, ingen solbränna än inte.


Sedan bara promenerade vi; strosade i solen och småpratade, tittade in i butiker när vi hade lust och gick över nästan halva London. Men allt i London ligger ju nästan på samma ställe känns det som ibland. Så vi gick från Holborn ned mot Strand, bort till Trafalgar Square, genom Leicester Square till Picadilly Circus, sedan Regents Street bort till Oxford Circus och suckade åt alla turister som gick helt extremt långsamt. Allergisk. Men när man hänger i de kvarteren får man ju skylla sig själv lite.

Sedan åkte jag hem, uträttade lite ärenden på vägen, och Nikki skulle äta middag med sin gamla värdfamilj. Sedan på kvällen kom hon och hälsade på i lägenheten och tittade på film och åt glass med mig och Julia. Det får man göra när man gått hela dagen- lata sig lite på kvällen. Toppendag helt enkelt!

Tiden är begränsad, framtiden är oviss. Ditt mål är att komma precis dit du är, men som någon annan, någon annanstans. Klockan är åtta på morgonen, och man fryser inte när man går mot jobbet i jeansjacka. Solen skiner, och det är då svårt att tänka sig att man någonsin varit miserabel och frusen där man stått och väntat på bussen.

Elva femton; jag fyller på kaffekoppen och lyssnar till tangentbordsknatter, flygplan som lyfter och halva telefonkonversationer. Frode tycker det är lämpligt att sticka fram chokladkex i ansiktet på Steph när hon pratar med Alan i Irland, vilket leder till att hon helt tappar fokus. Alan säger på telefonen att han också gärna vill ha chokladkex. Jag fnissar till lite på min kontorsstol, så som jag brukar göra när jag råkat ramla in på någon annans konversations-våglängd och tar även jag ett chokladkex. Det spårar lätt här på marknadsavdelningen. Igår diskuterade vi vilken slags bakad potatis vi skulle vara och med vilken fyllning – om vi nu vore bakade potatisar. Väldigt osäker på hur den konversationen började... Vi prövade även olika förolämpningar på Eva, vår kundtjänst-bot på hemsidan, efter att en kund klagat på att hon varit oförskämd.

Lunch. Ut i solen, tar oss bort till en utav terminalerna. Köper Pret-macka och sitter på en bänk i solskenet. Runtomkring händer allting och alla på en och samma gång. Sitter utanför Departures och får lite reskramp i magen. Jag älskar flygplatser; Ingen storstadspuls i världen är densamma som flygplats-tempot. Kanske är det för att jag känner mig så bekväm när jag är på väg liksom, varken hemma eller borta. I transit.

Varje jobbdag är ungefär som ett vänneravsnitt. Jag brukar säga att det bästa med den serien är att de aldrig missar minsta lilla detalj, även om uppföljningen ibland kommer långt senare, så blir det alltid något extremt roligt utav det. Samma sak på jobbet. Saker som hänt tidigare i veckan eller tidigare på dagen kommer nästan alltid igen för uppföljning. Frodes chokladkex ger på eftermiddagen upphov till en helt ny diskussion, och Steph lyckas fälla en klassisk kommentar om att hon ska maila Alan för att meddela honom att det är fel på mailen. Hon hörde det själv så fort hon sagt det.

 

Klockan sexton är det invigning utav mysrummet. Champagne, klippa bandet och lite för många minimuffins såklart. På SAS är allting värt att fira.

Strax efter halv sex åker jag och Julia hemåt. Det är som en värmevägg som slår emot när man kliver ur från kontoret på kvällen. Halv sex och det är säkerligen över tjugo grader fortfarande. Det är l-j-u-v-l-i-g-t. Hinner knappt mer än komma hem då Kathryn och Filip ringer och Linda undrar om vi inte vill med på pub quiz. Det vill vi ju såklart. Det är ju sommarkväll, då kan man ju inte sitta inne! Vi hann dock inte dit innan det började, så vi hamnade i trädgården och väntade på att de andra skulle leka färdigt. Kunde inte sitta inne.

Klockan blev nio och det slutade ändå inte vara skönt ute.

Polaroidkameran var med. Och Pimms drack vi; den ultimata brittiska sommardrinken. Vi bestämde att det var dags att tjuvstarta lite med sommaren nämligen. Blev kvar till tio ungefär innan vi åkte hem igen. Det var ju trots allt bara Torsdag och Julia och Linda skulle båda jobba dagen efter. Men alltså, fin dag!

Har idag tryckt på skickaknappen på något väldigt viktigt, och det känns skönt att det är gjort nu, oavsett hur det går. Och som alltid har dagen på jobbet innehållt en hel del fniss och självklart fanns det kakor. Just nu sjunger Arcade Fire i bakgrunden och jag känner mig så där lagom kvällstrött och mysig. Men tänkte egentligen bara att ni skulle få se några fina saker som ackompanjerar mig såhär på vårkanten:


Brun axelväska med fina spännen.


Rosa gubbskor som är hur bekväma som helst och har blommor inuti.


Ljus jeansjacka de dagar som det är lagom varmt.

Har fotat mina första polaroidbilder. Så himla roligt, men det är ju så dyrt med film så har bara tagit två hittills.

Kan knappt komma ihåg sist jag köpte en skiva innan denna, men för ett tag sedan fick i alla fall Arcade Fire - The Suburbs följa med mig hem. Det var ett värt köp för cirka sju pund på HMV, och dessutom står fodralet i min hylla och är fint.

Ett SAS-äventyr är något jag önskar ni alla skulle få prova på. Det består nämligen till störst del skratt (ungefär tills tårarna sprutar), fantastiskt trevliga och omtänksamma människor, obeskrivligt god stämning, fantastisk mat och pepp pepp pepp. I går (torsdag) morse var det dags för regionens årliga konferens, och vi begav oss mot byn Broadway i The Cotswolds. The Cotswolds är ett område/en region ungefär två timmars bilresa norr om London där allt är byggt i cotswold stone och det är den mest idylliska engelska landsbygd man kan föreställa sig. Vägen dit var kantad utav massiva dalar och höjder, grönskande fårhagar, små murar och oändliga horisonter.

Efter kaffeöverdos och lite viktigare saker; teambuilding-seminarier, kvartalsresultat, lätt lunch och incheckning var det lekdags! Det var först en massa pyssel, korsord, rebusar och gåtor - och sedan var vi på Treasure Hunt runtom i byn.

Valerie, Robert och Frank.



Mina fotovanor har varit relativt behärskade i kontorsmiljön, så att jag skulle gå runt och "paparazza alla" var ett nytt koncept för de flesta.
Steph (vänster) had starka åsikter på det hela.

Rosa glassvagn.

Skattjaktslaget. Jo, Robert, Margaret, Alan och så där framför skymtas Pirkko.

Hotellet.



Pirkko & Margaret.




Sedan skyndade alla på och klockan fyra bänkade vi oss i solen på puben. Mys!

Julia och jag, redo för kvällen. Hade mitt hår i en ganska lyckad flätkonstruktion à la Tuss, men det fastnade inte riktigt på bild.


Sedan tror jag att resten utav bilderna får stanna på min hårddisk. Trerättersmiddag, ultimate quiz game night, mingel och massa massa skratt. Jag och Julia blev kvar till klockan tre innan vi kröp ned i de skönaste hotellsängarna någonsin! Natten och dagen efter är en historia i sig, men det var en extremt trevlig konferens i alla fall!

sett ur min iPhone.


1. Trött tjej på kontoret en Måndagsmorgon.
2. Pepp med jeansshorts för att våren är på gång.

1. Ali 2. Hannah
Lördagsgodis-tajm. Tog tåget och hälsade på i T-wells en helg.

1. Födelsedagslunch på jobbet för Robert
2. Körsbärsträd i blom en kväll på väg hem efter jobbet

1. Hängde upp min ljusslinga i taket ovanför sängen istället
2. Mitt rum i ljusslinge-ljus

1. Bra sätt att vakna. Solen som strålar in och att upptäcka att även körsbärsträdet utanför fönstret börjat blomma.
2. Nyvaken. Morgonsol.

1. Julia på väg hem från mataffären.
2. Mer körsbärsträd, en annan dag. Jag gillar dem skarpt förstår ni. Har massor med bilder.

1+2. Vet inte riktigt vad grejen är med att ta bilder på mig själv vid kontoret när jag ser trött ut? Nån som vet? Hm.

1. Speedad tjej.
2. Oändligt antal omgångar Othello på iPaden. Så väldigt bra.

1. Gatan jag bor på i kvällsljus
2. Gatan jag bor på i dagsljus

1. Julia i vår lilla myspark när vi hade pannkakspicknick.
2. Eftermiddagsdrink i solen efter en Treasure Hunt med SAS-gänget.
(Har i skrivande stund precis kommit hem från konferens ute på engelska landsbygden.)

1. Julia finklädd för middagen och kvällsaktiviterna på konferens
2. Improviserad mobil-foto-duell tror jag med vår UK Regional Manager.

1. På väg till hotellfrukosten efter cirka fyra timmars sömn i gårdagens frisyr. Trött men så himla nöjd!

1. Ni kanske inte tror det, obäddat o allt, men här fanns den kanske skönaste säng och skönaste täcket jag någonsin upplevt.
2. Hotellfrukost. Lyx.

1. Dagen efter på kontoret. En av oräkneliga "McDonalds-runs"
(Exempelvis fick Steph en blå papegoja i sin Happy Meal och halva kontoret drack Milkshakes.)
2. På väg hem i eftermiddags. Solen kom fram!