and now, it's time to leave and turn to dust
Söndag kväll. Jag vet inte riktigt vad klockan är, men det har varit en sådan himla lång dag. Klockan nollsju trettio kom flyttfirman i morse; inte för att jag var vaken då. Men sedan har allt varit ett inferno av förberedelser och packning. Runt lunch begav vi oss några gator bort för att ställa till med stort hejdåkalas; nu flyttar familjen officiellt härifrån. Himlans trevligt hade vi det.
När vi framåt kvällen kommer hem; tre trötta barn, två trötta föräldrar och två trötta nittonåringar är huset tomt. Det ekar och kvar är bara skräp och…ja, mina och Stinas saker. Barnen badar, och sedan är energin i princip borta. En liten Ali i myskläder uppkrupen i mitt knä i Stinas säng, en av de få möbler som lämnats. Daniel ligger tätt intill i fosterställning och på den lilla tv:n går någon tecknad serie.
Tillslut är det sista i ordning, och alla är samlade i hallen. Tre ynkliga, övertrötta knattar lägger armarna om halsen. Angelique och Matt ska jag träffa för brunch på lördag i alla fall. Kramar allihopa, och tårarna bränner bakom ögonlocken. Minns inte vad Matt sa när han kramades hejdå, vet bara att jag svarade you're going to make me cry.
När dörren slår igen ekar det i huset. Tomt.
I mitt rum är möblerna borta, och jag bäddar iordning min madrass på golvet. Så väldigt mycket golvutrymme, har aldrig sett mitt rum ur den här vinkeln förr. Väggarna är tomma. Tre nätter till, sedan säger vi också farväl till det här huset med tomma väggar, tomma golv, tomma rum.
Linda trillar in; hennes nuvarande boende är uppsagt och hon flyttar in på en madrass i det som fram tills igår var Hannah's rum tills vi får nycklarna. Tisdag. Dricker vin ur udda kaffemuggar på Stinas obäddade säng och tänker att vad bra det kommer bli ändå. Men huset är så väldigt tomt tomt tomt.
Slut på en era; nu lever vi i tredagars-transit, och sen påbörjar vi något nytt.
we don't sleep when the sun goes down, we don't waste no precious time.
Alla tankar nedpräntade i textdokument i en mapp på datorn. Opublicerade blogginlägg och outtalade drömmar. I slutändan vill man bara dröja kvar vid det som är bra, allt annat orkar man inte tänka på hur länge som helst. Man går in och läser det ibland, känner hur det kändes, alla sakerna som ingen annan vet. Minnen kan vara farliga. Men utan dem är vi inte de vi är.
Kommer att sakna det här. Min skog, min park, mitt andrum. Tusentals fotografier har tagits här, oräkneliga promenader med musik på lite för högt i öronen och apatisk blick som stirrar tungt framåt, ensamma promenader och att prova hur det känns att skrika högt i mörkret, dans till galen musik och oändliga skratt med min bästa Johanna mitt i natten, mängder med timmar på en bänk med henne bredvid mig i ljummen sommarkväll pratandes om livet, långa äventyr i lera, joggingturer i ösregn, vandringsfärder till Kingston. Min Richmond Park.
Familjen är tillbaka i huset över helgen, och det är litegrann som att komma hem på besök, fast tvärtom. Ali kramar hårt hårt hårt och pussar hela ansiktet, han pausar sitt Wii-spelande för att springa och slänga sig i famnen på en när man kommer utanför rummet, eller slår armarna om benen på en. Och det krävs en hel del för att han ska slita sig från Wii. Daniel flinar generat, säger ew till alla pussar men erkänner tillsist att han faktiskt saknar lite. Men bara lite. Nedklämd i Hannahs lite för korta säng någon timme på kvällen när hon egentligen ska sova, fnissandes åt konstiga saker man drömt, pratar om allt mellan himmel och jord och hon listar lämpliga kandidater som jag borde gifta mig med. Men varföööör inteeee? Ehm - för att han är 35 år, gift och har barn? För att han bor i Bryssel och jag känner honom inte? För att han är en person som Daniel har hittat på? Tusen pussar i hennes panna och du är liksom min storasyster.
Kaos i huset. Imorgon kommer flyttgubbarna, och sedan är det slut på den här eran. Ett och ett halvt år har jag kallat nummer trettiofem på denna gata mitt hem. På tisdag får jag, Stina och Linda nycklarna till vårt nya hem, och på onsdag är vi officiellt inflyttade. Dethändersakerhelatiden.
Mina väggar är tomma och resväskor och kartonger står omvartannat i mitt rum. Känns bra.
Sitter på mäklarens hemsida och tittar på bilderna på våran lägenhet med ett litet leende.
Packar saker och undrar om jag någonsin kommer flytta härifrån egentligen?
Jag som egentligen inte ens ville till London...
Idag har jag långlunchat med Stina och blivit med nya skor. Från och med Måndag tänker jag nämligen vintervägra, då stoppar jag undan vinterkängorna för den här gången. Och så är det med det!
Sådanahär inlägg blir det klockan 12.23 på natten när man blivit tillsagd att man visst vill få läsa luddiga icke så betydelsefulla ord. Ska. Börja. Fota. Igen. kanske
Ett sådant textdokument har jag någonstanns också. Om trasig kreativitet.
Men nu ska jag sova.
Kommer att sakna det här. Min skog, min park, mitt andrum. Tusentals fotografier har tagits här, oräkneliga promenader med musik på lite för högt i öronen och apatisk blick som stirrar tungt framåt, ensamma promenader och att prova hur det känns att skrika högt i mörkret, dans till galen musik och oändliga skratt med min bästa Johanna mitt i natten, mängder med timmar på en bänk med henne bredvid mig i ljummen sommarkväll pratandes om livet, långa äventyr i lera, joggingturer i ösregn, vandringsfärder till Kingston. Min Richmond Park.
Familjen är tillbaka i huset över helgen, och det är litegrann som att komma hem på besök, fast tvärtom. Ali kramar hårt hårt hårt och pussar hela ansiktet, han pausar sitt Wii-spelande för att springa och slänga sig i famnen på en när man kommer utanför rummet, eller slår armarna om benen på en. Och det krävs en hel del för att han ska slita sig från Wii. Daniel flinar generat, säger ew till alla pussar men erkänner tillsist att han faktiskt saknar lite. Men bara lite. Nedklämd i Hannahs lite för korta säng någon timme på kvällen när hon egentligen ska sova, fnissandes åt konstiga saker man drömt, pratar om allt mellan himmel och jord och hon listar lämpliga kandidater som jag borde gifta mig med. Men varföööör inteeee? Ehm - för att han är 35 år, gift och har barn? För att han bor i Bryssel och jag känner honom inte? För att han är en person som Daniel har hittat på? Tusen pussar i hennes panna och du är liksom min storasyster.
Kaos i huset. Imorgon kommer flyttgubbarna, och sedan är det slut på den här eran. Ett och ett halvt år har jag kallat nummer trettiofem på denna gata mitt hem. På tisdag får jag, Stina och Linda nycklarna till vårt nya hem, och på onsdag är vi officiellt inflyttade. Dethändersakerhelatiden.
Mina väggar är tomma och resväskor och kartonger står omvartannat i mitt rum. Känns bra.
Sitter på mäklarens hemsida och tittar på bilderna på våran lägenhet med ett litet leende.
Packar saker och undrar om jag någonsin kommer flytta härifrån egentligen?
Jag som egentligen inte ens ville till London...
Idag har jag långlunchat med Stina och blivit med nya skor. Från och med Måndag tänker jag nämligen vintervägra, då stoppar jag undan vinterkängorna för den här gången. Och så är det med det!
Sådanahär inlägg blir det klockan 12.23 på natten när man blivit tillsagd att man visst vill få läsa luddiga icke så betydelsefulla ord. Ska. Börja. Fota. Igen. kanske
Ett sådant textdokument har jag någonstanns också. Om trasig kreativitet.
Men nu ska jag sova.
But in some ways, the most significant choices one makes in life are done for reasons that are not all that dramatic, not earth-shaking at all; often enough, the choices we make are, for better or for worse, made by default.
Ett blogginlägg som skrivs om sju gånger, resulterar i 662 ord, och sedan inte publiceras.
Ibland behöver man bara skriva ned allting en gång för att få det sagt, även om ingen läser
det. Vet inte vad jag vill skriva, vet inte vad ni vill läsa, vet inte varför jag inte bara skriver
det jag vill skriva oavsett vad någon vill läsa? Funderar på att göra mitt dåliga bloggande till
officiellt icke-bloggande ett litet tag.
Ibland behöver man bara skriva ned allting en gång för att få det sagt, även om ingen läser
det. Vet inte vad jag vill skriva, vet inte vad ni vill läsa, vet inte varför jag inte bara skriver
det jag vill skriva oavsett vad någon vill läsa? Funderar på att göra mitt dåliga bloggande till
officiellt icke-bloggande ett litet tag.
You'll be having my head, big as a birthday, cause I left all my doubts on the airplane. I didn't know I'm not in control. I didn't know, I'm not invincible
Storstadsträngsel trötta London-morgonar, springa fnittrandes längs med fyrfiliga vägar i absolut regnkaos, eftermiddagssol, fågelkvitter, flygplan fulla utav människor som är påväg någonannanstans, saknad utav mina finaste människor, filmkvällar i soffan med stina i ett tomt trevåningshus, busschaufförer som väntar, livspanik och livspepp på samma gång, att om en vecka få nycklarna till en alldeles förtjusande lägenhet i västra london, två fina blivande roommates, fina arbetskamrater, dans, beslutsångest, födelsedagsfirande i notting hill, frisörer som identifierar shampoot man använder genom att känna och lukta lite på håret, människor man inte känner som säger att man är gorgeous och bra musik. Ungefärsåhärärmittlivjustnu. Och just nu lyssnar jag på Blind Pilot och Bedroom Eyes de där långa mogonarna och kvällarna på tunnelbanan.
hejhej väskan
Inhandlade denna tjusiga, mullvadsgråa väskan med flätade band och gulddetaljer i December, och låt mig bara säga att vi trivs hemskt bra ihop!
Finelifin-fint!
Finelifin-fint!
johanna, min allrakäraste johanna
Jag tror det är någon slags kombo som inte fungerar så bra här när jag är tillbaka i London. Kan kanske jag helt enkelt inte blogga under veckorna - något är det ju i alla fall. Kom tillbaka förra Onsdagen, jobbade Torsdag och sedan på kvällen kom Johanna och var här ända tills Tisdag. Alldeles fantastiskt. Nu är det redan lördag igen och jag sitter fortfarande i sängen och tittar på regnet som slår mot rutorna.
Återigen så är det ju så att jag och min kamera inte är så bundis för tillfället, så jag fotade inte en enda bild under Johannas besök. Bara litegranna med iPhonen. De flesta har nog ändå Johanna tagit, men ungefär såhär:
Vi hade det helt fantabulastiskt bra, med crazydans i kolsvarta natten, londonrundor, pret-luncher, kaffe, matlagning, mer crazydans, middag med linda och stina, stor-rea på Urban Outfitters, filmkväll och massor med ovärderligt prat.
Sedan spelade vi in en helt knäpp film och redigerade ihop, ni skulle kanske bli förvånade om ni såg den. Vet inte om ni känner till vilka galna påhitt jag kan få för mig, eller om ni tänker att jag egentligen är en seriös, alldeles normal människa.
Återigen så är det ju så att jag och min kamera inte är så bundis för tillfället, så jag fotade inte en enda bild under Johannas besök. Bara litegranna med iPhonen. De flesta har nog ändå Johanna tagit, men ungefär såhär:
Vi hade det helt fantabulastiskt bra, med crazydans i kolsvarta natten, londonrundor, pret-luncher, kaffe, matlagning, mer crazydans, middag med linda och stina, stor-rea på Urban Outfitters, filmkväll och massor med ovärderligt prat.
Sedan spelade vi in en helt knäpp film och redigerade ihop, ni skulle kanske bli förvånade om ni såg den. Vet inte om ni känner till vilka galna påhitt jag kan få för mig, eller om ni tänker att jag egentligen är en seriös, alldeles normal människa.
linn
Här kommer en serie fotografier på Linn, inte allt för olika varandra kanske, men jag hade svårt att välja.
För övrigt känns det rätt bra att vara tillbaka i London,
ja det gör det.
Blir nog bra.
goodbye
Från när jag fotade allra bästa Linn. Ni ska få se ordentligt när jag redigerat klart.
Oändliga koppar kaffe och cafékvällar
Köra bil ensam i natten, längs tomma, snöiga vägar med Mumford & Sons på högsta volym
Eftermiddagar med skratt och konkurrenslöst samförstånd hemma hos Linn
Sova skavfötters med Johanna i hennes säng
Middag och spelkväll hemma hos storebror
Trivial Pursuit med släkten
Tolvslag med finaste vännerna i plötslig regnstorm
Ligga i soffan klockan två på natten och prata om framtiden
Oräkneliga omgångar mahjong vid köksbordet
Hej-kramar, hejdå-kramar, spontana kramar, alltid någon att krama, farväl-kramar, pappas godnatt-kramar
Vakna utav att mamma kommer in om morgnarna och tänder kakelugnen
Temakvällar och helhjärtat lekande
Hembakat bröd till frukost
Konstant springa på bekanta och saknade ansikten på stan
Internskämt och riktigt knäpp humor
…det är svårare än någonsin att åka hem igen och ibland undrat jag varför jag valt att ha det så här.
Nu ska jag sätta mig på väskan. Förstår inte, jag som packade så lite när jag åkte hit.
2010 del ett
May your coming year be filled with magic and dreams and good madness. I hope you read some fine books and kiss someone who thinks you’re wonderful, and don’t forget to make some art — write or draw or build or sing or live as only you can. And I hope, somewhere in the next year, you surprise yourself.
-Neil Gaiman
Årets bedrift: Bli antagen till Parsons School of Design för att läsa en Bachelor of Fine Arts in Photography och vid sidan av samtidigt läsa en Bachelor of Arts in Liberal Arts på Eugene Lang, samt få tre olika scholarships.
Reaktionen: Lyckas smälla igen dörren om nycklarna och bli utelåst i ren eufori.
Årtes letdown: Kostnaden på 2,5 miljoner som inte täcktes varken av CSN eller stipendier.
En kropp ofta täckt i målarfärg, solnedgångar, fotoäventyr, anna, kyrkogårdar, brunch, caféer, origamifåglar, coco pops, gitarrspelande, ovan havet-tema, läppstift, regn, appolie, dansanta nätter, pyssel, skidsemester i alperna, notting hill, födelsedagstårtor, vårsol, snöiga sverigebesök, svävande foton, långpromenader, körsbärsblomster, new york-drömmar, sagor, miniatyrer, nagellack, påsk, rökbomber, trädgårdspyssel, utflykter och picknickar, prickiga strumpbyxor, rött hår, värme, camden, sommarklänningar, paris paris paris, jordgubbar, oxford, storebror, mamma & pappa, jätterött hår.
Vinter och vår och försommar 2010 ungefär.
tvåtusenelva
Tvåtusenelva har stora skor att fylla, men jag tror det kan bli riktigt bra.
Tvåtusentio avslutades med en fantastisk kväll, om man i egenskap av värdinna nu får säga så om sin egen bjudning.
Trerätters och mord stod på menyn,
& aldrig har väl otrohetsintriger, mutor, hot, hemligheter, dolda förflutna, utpressning och lömskhet varit så roligt.
Fler mystiska temabjudningar åt folket!
Jag tog inte ett enda fotografi,
som ni kanske märkt umgås jag och min kamera inte så mycket nuförtiden.
Lite synd i efterhand, för maten var fin och dukningen var fin och människorna var riktigt fina.
Men Jonatan tog några bilder precis i början av kvällen, så ni kan få kika lite hastigt:
Pojkarna var så himla nöjda (och stiliga) i och med att de varit i Stockholm dagen innan och shoppat på mellandagsrean, och kom klädda i fina nya kläder.
Alla bilder jag är med på ser jag ut ungefär såhär - som en liten vind i bakgrunden. Som att jag alltid var påväg någonstans.
Till förrätt åt vi sallad med cocktailtomater, röd pesto, olika slags frön, gratinerad getost och så vitlöksbröd till.
Till huvudrätt åt vi klyftpotatis, oxfilé, fetaoströra och sparris.
Till efterrätt åt vi pannacotta med vit choklad och hallon.
Hemgjorda servettinstallationer och hemliga kuvert.
Sitter och försöker sammanställa en årsresumé, men jag verkar ha fotat så himla mycket att det tar sin lilla tid.
Men gott nytt år på er! Vad hittade ni på dagen till ära?
Tvåtusentio avslutades med en fantastisk kväll, om man i egenskap av värdinna nu får säga så om sin egen bjudning.
Trerätters och mord stod på menyn,
& aldrig har väl otrohetsintriger, mutor, hot, hemligheter, dolda förflutna, utpressning och lömskhet varit så roligt.
Fler mystiska temabjudningar åt folket!
Jag tog inte ett enda fotografi,
som ni kanske märkt umgås jag och min kamera inte så mycket nuförtiden.
Lite synd i efterhand, för maten var fin och dukningen var fin och människorna var riktigt fina.
Men Jonatan tog några bilder precis i början av kvällen, så ni kan få kika lite hastigt:
Pojkarna var så himla nöjda (och stiliga) i och med att de varit i Stockholm dagen innan och shoppat på mellandagsrean, och kom klädda i fina nya kläder.
Alla bilder jag är med på ser jag ut ungefär såhär - som en liten vind i bakgrunden. Som att jag alltid var påväg någonstans.
Till förrätt åt vi sallad med cocktailtomater, röd pesto, olika slags frön, gratinerad getost och så vitlöksbröd till.
Till huvudrätt åt vi klyftpotatis, oxfilé, fetaoströra och sparris.
Till efterrätt åt vi pannacotta med vit choklad och hallon.
Hemgjorda servettinstallationer och hemliga kuvert.
Sitter och försöker sammanställa en årsresumé, men jag verkar ha fotat så himla mycket att det tar sin lilla tid.
Men gott nytt år på er! Vad hittade ni på dagen till ära?
