glee
För någon månad sedan bokade jag och Linda helt spontant biljetter till Glee live i O2 Arena igår kväll. Tänkte att det lät ju bra och kul och pepp; toppenbra musik från olika artister - som flera konserter i en nästan. Bra tv. Och. Det var helt sjukt bra. Det här är människor som verkligen kan sjunga, spela och dansa. Vi var mäkta imponerade av att de var precis lika bra och nästan ännu bättre än på tv-skärmen, och hela publiken drogs med, från Don't stop believing till Lady Gaga till Beatles till Chris/Kurts klassiska Single Ladies-dans till den sedvanliga hjärtkrampen som infinner sig när jag hör Empire State Of Mind och massvis andra saker. Ja alltså, jag var så sjukt IMPAD att jag inte ens kan säga vad som var bäst utav det.
Brittany gör Britney.
Spelade själva gjorde de ibland också.
Born This Way.
Tyvärr konfiskerades min kamera för jag hade för mycket zoom på mitt objektiv (eh..) halvvägs igenom och mobilbatteriet dog, men jag hann föreviga flera bra stunder innan dess!
Men SÅ NÖJD. Konsertveckan har tagit sin början!
Midsummer in Hyde Park.
Har haft den antagligen soligaste och mest patriotiska midsommarhelgen någonsin. Mest har jag bara haft så himla roligt! Hursomhelst firade vi i Hyde Park, solen låg på och det var skrattdansjordgubbarvinkramarfärskpotatislivemusik helt perfekt och hur fint väder som helst.
Jag och Linda var först på plats och satte upp basecamp. Svenska flaggan som vanligtvis bor i blomman i vårt köksfönster stacks ner i marken och vi var pepp.
Ägghalvor, köttbullar, gräddfil, gravad lax, sill, kaviar, jordgubbar, tårta, knäckebröd - listan på svensk midsommarmat var oändlig; Filip hade till exempel varit både på IKEA och Totally Swedish och laddat upp, och jag och Linda bakade tårta dagen innan.
Jessy.
Kathryn.
Jag.
Det är synd att det inte finns någon bild på mig bakifrån, egentligen, för klänningen är rätt tjusig och djup i ryggen. Den här är det. Ni kan ju gissa om jag hade snygg bonnbränna i form av den ryggringningen sen, som solen låg på! (aj)
Daniel och Filip.
Det kom massvis med folk och anslöt sig till vår basecamp, både sådana jag kände och inte kände. Men alla verkade tycka om tårtan i alla fall!
Filip & Jessy.
Snygg-Linda.
Matthew.
Vi lyckades aldrig lokalisera midsommarstången, så vår multifunktionella flagga fick agera stand in. Och så dansade vi små grodorna, vi äro musikanter och alla de där. Det kom en hel hög med människor som också ville dansa men som inte heller hittat någon midsommarstång, de fick vara med såklart!
Någon hade med sig kubb, som ställdes upp framåt kvällskvisten.
Tror Linda precis missat sitt kast här. Haha. <3
Sedan var vi kvar tills det blev mörkt. Galendansade lite till Bon Jovi (för han hade visst konsert längre bort i parken och det hördes ju såklart utanför staketet), hjulade litegrann, pratade en massa och hade trevligt. Sedan när det var kolsvart begav vi oss hemåt, och så var det med den midsommaren!
Jag och Linda var först på plats och satte upp basecamp. Svenska flaggan som vanligtvis bor i blomman i vårt köksfönster stacks ner i marken och vi var pepp.
Ägghalvor, köttbullar, gräddfil, gravad lax, sill, kaviar, jordgubbar, tårta, knäckebröd - listan på svensk midsommarmat var oändlig; Filip hade till exempel varit både på IKEA och Totally Swedish och laddat upp, och jag och Linda bakade tårta dagen innan.
Jessy.
Kathryn.
Jag.
Det är synd att det inte finns någon bild på mig bakifrån, egentligen, för klänningen är rätt tjusig och djup i ryggen. Den här är det. Ni kan ju gissa om jag hade snygg bonnbränna i form av den ryggringningen sen, som solen låg på! (aj)
Daniel och Filip.
Det kom massvis med folk och anslöt sig till vår basecamp, både sådana jag kände och inte kände. Men alla verkade tycka om tårtan i alla fall!
Filip & Jessy.
Snygg-Linda.
Matthew.
Vi lyckades aldrig lokalisera midsommarstången, så vår multifunktionella flagga fick agera stand in. Och så dansade vi små grodorna, vi äro musikanter och alla de där. Det kom en hel hög med människor som också ville dansa men som inte heller hittat någon midsommarstång, de fick vara med såklart!
Någon hade med sig kubb, som ställdes upp framåt kvällskvisten.
Tror Linda precis missat sitt kast här. Haha. <3
Sedan var vi kvar tills det blev mörkt. Galendansade lite till Bon Jovi (för han hade visst konsert längre bort i parken och det hördes ju såklart utanför staketet), hjulade litegrann, pratade en massa och hade trevligt. Sedan när det var kolsvart begav vi oss hemåt, och så var det med den midsommaren!
well, he used to be somebody and now he's someone else
Jag gillar skarpt videon till Noah and the Whales låt Life is Life. Ja, jag gillar självfallet låten väldigt mycket också. Videon är regisserad utav Autumn de Wilde, och jag fastnar för allt från skorna och blusen flickan i början har på sig till det fantastiska ljuset när hon springer till luftballongen till high school-känslan i ett dammigt förorts-Amerika till detaljer som vinklar och färgtoner. Kika här nedan!
tre torsdagsbloggar
Caryw-bloggen känns spretig och trött just nu. Jag har fullt upp med att försöka organisera närliggande framtid, som för tillfället är något utav ett frågetecken, och även om jag tar det med okaraktäristiskt jämnmod så är jag verkligen inget fan av frågetecken. Nej; ogillar dem skarpt. Men ignorance is bliss så jag ignorerar dem i största möjliga mån och tar ett (klyschigt) steg i taget. Fyller skrivblogg med osnygg SAS-logga i hörnet med kreativa idéer på lunchrasten, nedkrafsade, halvfärdiga till färdiga planer, en lista som växer för att genomföras vid ett senare tillfälle när min hjärna lugnat ned sig och har tid att ta itu med sådant som måste få ta sin egen tid istället för måsten som man kan bocka av på en checklista. Eller checklista; snarare tiotusen post-it-lappar som samlas på hög.
Och nutid är inte helt fel, även om vädret är konstigare än någonsin så har jag njutit av långledigheten, skrattar genuint och mycket på jobbet, bakar bullar åt Linda som hon ska ha med imorrn till sitt jobb (i äkta hemmafrus-anda), köper böcker fast jag redan har så mycket grejer att frakta hem, peppar midsommar och jordgubbar i Hyde Park och fotograferar med min Polaroid-kamera.
Och tills det organiserade kaoset härinne blir till något mer intressant kan ni kika in på de här tre ställena tycker jag!
Not Another Planning Blog
Älskar sådana här bloggar. Ibland nästan mer än de som fylls av fina bilder på fina saker i all oändlighet; eller, de två genrerna talar till olika delar av min personlighet. Den här tillfredställer med inlägg som är skrivna insiktsfullt, rakt på sak, eftertänksamt, klokt och oftast med fniss-värdig underton, så sant och huvdet på spiken, och är en av de första jag vill klicka på när jag loggar in och har 400 olästa inlägg. Och så en hel mängd utdrag ur reklamar-branschen såklart. Många av er har säkert redan hittat hit, då hon även är känd som Niotillfem-Sandras flatmate Nina, copy i New York etc. Men om ni inte har det, så är det väl värt ett besök. Har lust att länka ungefär alla hennes inlägg på min twitter så fort hon skrivit dem för de är ofta så mitt i prick.
Implode
Bloglovin-beskrivning: trasig perfektion, molniga skyar, brusiga fotografier och bleka formuleringar.
Jag säger: en av de roligaste personerna i min twitter-feed och intelligent tjej som jag tänker att jag skulle velat vara kompis med (åh herregud, tänkte skriva när jag var i den åldern. JAG ÄR BARA 20?! Har börjat få för mig att jag är så himla gammal... Vet inte vad jag ville ha sagt. Om jag hade varit 17, bott i Stockholm och gått i samma klass som hon hade jag velat hänga med henne liksom; något i den stilen). I alla fall, hon skriver fint och fotar fint och är fin utan att bli en bloggklyscha. Utan att se ner på lyckopillers-bloggar så gillar jag Sofia lite extra eftersom hon tipsar om böcker om fysiska lagar och mordgåtor istället för pojknackar, om närhet till hejdlöst skratt och tröstlös gråt, om att stirra upp i taket och lyssna på death cab och jag känner igen en lite yngre Karin i många utav hennes inlägg.
Mika
Mika är en utav mina bästa personer, och inte utan anledning. Hon har genomlevt gymnasiet och oräkneliga fyraochenhalv-timmes kemiföreläsningar med mig, anordnat maskerad med mig, fikat på tak, gjort kortfilmer, och är bra, mysig och klok på alla vis! Och så även hennes blogg, som är bra, mysig och klok den med! Och fylld med fina bilder och bra musik och hennes söta ansikte. Hon är min idé-kompis som alltid är pepp på roliga upptåg, som pratade lugnande med mig på telefon när jag gjorde mig redo för att gå på flygplanet när jag flyttade till London allra första gången där för två år sedan och jag har faktiskt ett helt textdokument med något som kanske blir till ett inlägg en dag baserat på något vi bestämde för ungefär tre år sedan nu (och har varit rätt duktiga på att följa).
Klicka klicka klicka!
Och nutid är inte helt fel, även om vädret är konstigare än någonsin så har jag njutit av långledigheten, skrattar genuint och mycket på jobbet, bakar bullar åt Linda som hon ska ha med imorrn till sitt jobb (i äkta hemmafrus-anda), köper böcker fast jag redan har så mycket grejer att frakta hem, peppar midsommar och jordgubbar i Hyde Park och fotograferar med min Polaroid-kamera.
Och tills det organiserade kaoset härinne blir till något mer intressant kan ni kika in på de här tre ställena tycker jag!
Not Another Planning Blog
Älskar sådana här bloggar. Ibland nästan mer än de som fylls av fina bilder på fina saker i all oändlighet; eller, de två genrerna talar till olika delar av min personlighet. Den här tillfredställer med inlägg som är skrivna insiktsfullt, rakt på sak, eftertänksamt, klokt och oftast med fniss-värdig underton, så sant och huvdet på spiken, och är en av de första jag vill klicka på när jag loggar in och har 400 olästa inlägg. Och så en hel mängd utdrag ur reklamar-branschen såklart. Många av er har säkert redan hittat hit, då hon även är känd som Niotillfem-Sandras flatmate Nina, copy i New York etc. Men om ni inte har det, så är det väl värt ett besök. Har lust att länka ungefär alla hennes inlägg på min twitter så fort hon skrivit dem för de är ofta så mitt i prick.
Implode
Bloglovin-beskrivning: trasig perfektion, molniga skyar, brusiga fotografier och bleka formuleringar.
Jag säger: en av de roligaste personerna i min twitter-feed och intelligent tjej som jag tänker att jag skulle velat vara kompis med (åh herregud, tänkte skriva när jag var i den åldern. JAG ÄR BARA 20?! Har börjat få för mig att jag är så himla gammal... Vet inte vad jag ville ha sagt. Om jag hade varit 17, bott i Stockholm och gått i samma klass som hon hade jag velat hänga med henne liksom; något i den stilen). I alla fall, hon skriver fint och fotar fint och är fin utan att bli en bloggklyscha. Utan att se ner på lyckopillers-bloggar så gillar jag Sofia lite extra eftersom hon tipsar om böcker om fysiska lagar och mordgåtor istället för pojknackar, om närhet till hejdlöst skratt och tröstlös gråt, om att stirra upp i taket och lyssna på death cab och jag känner igen en lite yngre Karin i många utav hennes inlägg.
Mika
Mika är en utav mina bästa personer, och inte utan anledning. Hon har genomlevt gymnasiet och oräkneliga fyraochenhalv-timmes kemiföreläsningar med mig, anordnat maskerad med mig, fikat på tak, gjort kortfilmer, och är bra, mysig och klok på alla vis! Och så även hennes blogg, som är bra, mysig och klok den med! Och fylld med fina bilder och bra musik och hennes söta ansikte. Hon är min idé-kompis som alltid är pepp på roliga upptåg, som pratade lugnande med mig på telefon när jag gjorde mig redo för att gå på flygplanet när jag flyttade till London allra första gången där för två år sedan och jag har faktiskt ett helt textdokument med något som kanske blir till ett inlägg en dag baserat på något vi bestämde för ungefär tre år sedan nu (och har varit rätt duktiga på att följa).
Klicka klicka klicka!
Lördagen den artonde juni tvåtusenelva
Har varit lite m.i.a. från sociala medier de senaste dagarna (med möjligt undantag för instagram), men det har ju inte varit helt dumt heller. Totalsemester liksom. Har haft familjen här sedan i fredags kväll; storasyster och storebror åkte hem i måndags kväll & föräldrar+lillebror åkte igår med mitt första lass av saker som ska åter mot Sverige. Mamma öppnade min gardrob och höll på att dåna när hon insåg hur mycket grejer jag ska försöka få hem. Eheheh. Men alltså, ett problem i taget. Har för närvarande tömt bokhyllan och skickat hem i princip alla mina böcker, film och tvbox-kollektionen, vinterjackor, kängor, skor, en del magasin....ja nu har jag alltså bestämt mig för att flytta tillbaka till Sverige! Kan inte ångra mig nu, kan ju inte klara mig utan min medie-kollektion liksom...?
Har i alla fall haft en mycket trevlig helg; många olika viljor såklart, som alltid på familjesemester (det är alltid lite Sunes jul/sommar över det hela när vår familj är på gång), men alltså de är bäst och finast i alla fall. Det är inte så ofta vi är på samma ställe; jag är här, mina äldre syskon bor inte heller hemma, min storasyster har precis varit ett par månader i Afrika och så vidare. Full rulle. Men med anledning av mammas 50-årsdag samlades i alla fall hela skaran i London.
Såhär var lördagen:
På förmiddagen åkte vi till Towern. Hade inte varit där tidigare, men jag är ju lite svag för historia och läser ungefär alla spännande historiska romaner jag kommer över, och eftersom jag kan Tudor-ätten och dylikt ungefär utan och innan så var det väldigt spännande att få se!
Vädret växlade mellan solsken och totalt ösregn.
Efter att ha beskådat kunglig logi, kronjuveler, tortyrkammare, murar, fästningar och andra salar var det dags för lunch, så vi promenerade bort till Wagamama.
Pappa övade på det där med pinnar. Det gick sådär.
Lillebror
(Pappa åt med vanliga bestick sen)
Utsikt över Tower Bridge.
Min syster.
(Alltid, pennan i bröstfickan och glasögonen i kragen när de inte används. Pappa <3)
Efter maten åkte vi och hämtade ut biljetterna till kvällens musikal, såg oss omkring litegrann, och begav oss sedan tillbaka till Hammersmith. Mina äldre syskon, jag + mamma begav oss till Westfield en sväng för att kika lite i affärer. På vägen tillbaka till min lägenhet började det plötsligt regna så kraftigt att vi var tvugna att ta skydd i en busskur, fast vi hade paraplyer.
Men vi kom hem tillslut! Sedan skulle vi på musikal!
Andreas bar fluga.
Elin hade lånat jacka, väska & skor utav mig och det var nästan förvirrande. Bakifrån kunde man tro att det var jag...
Men det var det ju inte. Och alla säger att vi är så himla lika, men vi förstår inte. Ser ju helt olika ut förutom liknande....hår...och längd, ungefär.
Mamma Mia!
Det var bra förstås, men roligast var nästan när en ensam liten flicka sjöng med och ivrigt råkade sjunga "I do I do I do" när alla andra i hela teatern blev knäpptysta. Hela publiken brast ut i skratt och till och med ensemblen hade svårt att hålla god min.
När musikalen var slut tog vi tunnelbanan tillbaka till Hammersmith, Elin och jag gick hem till mig och åt frukt och kollade på vänner och resten av familjen gick till sitt hotell. Självfallet hade Elin somnat efter cirka ett halvt avsnitt, men det var ju inte särskilt oväntat. Slut på lördagen!
Har i alla fall haft en mycket trevlig helg; många olika viljor såklart, som alltid på familjesemester (det är alltid lite Sunes jul/sommar över det hela när vår familj är på gång), men alltså de är bäst och finast i alla fall. Det är inte så ofta vi är på samma ställe; jag är här, mina äldre syskon bor inte heller hemma, min storasyster har precis varit ett par månader i Afrika och så vidare. Full rulle. Men med anledning av mammas 50-årsdag samlades i alla fall hela skaran i London.
Såhär var lördagen:
På förmiddagen åkte vi till Towern. Hade inte varit där tidigare, men jag är ju lite svag för historia och läser ungefär alla spännande historiska romaner jag kommer över, och eftersom jag kan Tudor-ätten och dylikt ungefär utan och innan så var det väldigt spännande att få se!
Vädret växlade mellan solsken och totalt ösregn.
Efter att ha beskådat kunglig logi, kronjuveler, tortyrkammare, murar, fästningar och andra salar var det dags för lunch, så vi promenerade bort till Wagamama.
Pappa övade på det där med pinnar. Det gick sådär.
Lillebror
(Pappa åt med vanliga bestick sen)
Utsikt över Tower Bridge.
Min syster.
(Alltid, pennan i bröstfickan och glasögonen i kragen när de inte används. Pappa <3)
Efter maten åkte vi och hämtade ut biljetterna till kvällens musikal, såg oss omkring litegrann, och begav oss sedan tillbaka till Hammersmith. Mina äldre syskon, jag + mamma begav oss till Westfield en sväng för att kika lite i affärer. På vägen tillbaka till min lägenhet började det plötsligt regna så kraftigt att vi var tvugna att ta skydd i en busskur, fast vi hade paraplyer.
Men vi kom hem tillslut! Sedan skulle vi på musikal!
Andreas bar fluga.
Elin hade lånat jacka, väska & skor utav mig och det var nästan förvirrande. Bakifrån kunde man tro att det var jag...
Men det var det ju inte. Och alla säger att vi är så himla lika, men vi förstår inte. Ser ju helt olika ut förutom liknande....hår...och längd, ungefär.
Mamma Mia!
Det var bra förstås, men roligast var nästan när en ensam liten flicka sjöng med och ivrigt råkade sjunga "I do I do I do" när alla andra i hela teatern blev knäpptysta. Hela publiken brast ut i skratt och till och med ensemblen hade svårt att hålla god min.
När musikalen var slut tog vi tunnelbanan tillbaka till Hammersmith, Elin och jag gick hem till mig och åt frukt och kollade på vänner och resten av familjen gick till sitt hotell. Självfallet hade Elin somnat efter cirka ett halvt avsnitt, men det var ju inte särskilt oväntat. Slut på lördagen!
newport, resten av dagarna
Fredagar är så obeskrivligt bra.
Sitter i sängen under mitt sköna dubbeltäcke, lyssnar på min morgon-spellista och dricker kaffe ur min Penguin-mugg utan någon stress att jag ska hinna någonstans; bättre start på dagen kan man knappt få. Har förvisso en dag av duktiga saker framför mig - ska tvätta och diska och dammsuga och handla och gå till gymmet och sådant. Men ikväll kommer hela fina familjen till London och min storasyster kommer att bo hemma hos mig. Ah helt galet vad jag saknat dem!
Hursomhelst, så kom jag på att jag ju aldrig berättade färdigt om semestern i USA i höstas. Det är väl ingen som minns det kanske, men det får bli en liten bildserie i alla fall så är det färdigdokumenterad för framtida nostalgi i min resekategori, mest för egen del liksom.
Nu hade vi som sagt lämnat New York och njöt av att man kunde vara barbent i November och äta frukost ute, i Newport Beach istället. Och den här dagen var det Thanksgiving!
Efter sovmorgon och frukost gjorde vi oss därför Thanksgiving-fina. Jag hade på mig en jumpsuit som jag hittat i en vintage-butik i New York tidigare i veckan. MEn det ser ni ju knappt, har visst kofta över...
Fin-Anna.
(Haha, insåg förresten just att Anna köpte den här klänningen för cirka tre år sedan när jag bodde hos henne här i Kalifornien, för jag har den här bilden. Kul grej. Och så små flickor!)
Mycket mat är det som ska ordnas när det är Thanksgiving!
Gott.
Dagen efter var jag och Anna först på Fashion Island och strosade, åt nostalgi-lunch på The Cheesecake Factory och så vidare. Vi var på South Coast också, men fotade nog inte så mycket.
Åt kräftor till förrätt på kvällen när vi kom hem. (Ja, jag med! Bara jag slapp skala alla äckliga delar......)
Och sedan grillat. Man får alltid sanslöst god mat när man är hos Hellmers, så är det.
På kvällen tog jag och Anna färjan över till peninsulan, drack Margueritas på något ställe vid vattnet med mexikanskt tema. Sedan gick vi ut och satte oss på sandstranden i det becksvarta mörkret och pratade om livet och att nu var det dags igen, vi skulle inte se varandra igen på månader och evigheter. Men har bara suddiga iPhonebilder på sandstrand i mörker från det, ungefär.
Sista dagen tog vi återigen färjan över till Balboa Peninsula, fast i dagsljus den här gången då. Strosade runt, var ute på piren, gick på stranden och kikade i ett par butiker. Två favoritsaker: Anna och havet.
Det här med att sätta upp julgranen....
Sedan på eftermiddagen fick jag skjuts till LAX och ett sisådär halvt dygn senare var jag väl i London igen, lagom jetlaggad och frusen.
Men himla bra en och en halv vecka var det. Ah. Får palmträds-abstinens nu.
Sitter i sängen under mitt sköna dubbeltäcke, lyssnar på min morgon-spellista och dricker kaffe ur min Penguin-mugg utan någon stress att jag ska hinna någonstans; bättre start på dagen kan man knappt få. Har förvisso en dag av duktiga saker framför mig - ska tvätta och diska och dammsuga och handla och gå till gymmet och sådant. Men ikväll kommer hela fina familjen till London och min storasyster kommer att bo hemma hos mig. Ah helt galet vad jag saknat dem!
Hursomhelst, så kom jag på att jag ju aldrig berättade färdigt om semestern i USA i höstas. Det är väl ingen som minns det kanske, men det får bli en liten bildserie i alla fall så är det färdigdokumenterad för framtida nostalgi i min resekategori, mest för egen del liksom.
Nu hade vi som sagt lämnat New York och njöt av att man kunde vara barbent i November och äta frukost ute, i Newport Beach istället. Och den här dagen var det Thanksgiving!
Efter sovmorgon och frukost gjorde vi oss därför Thanksgiving-fina. Jag hade på mig en jumpsuit som jag hittat i en vintage-butik i New York tidigare i veckan. MEn det ser ni ju knappt, har visst kofta över...
Fin-Anna.
(Haha, insåg förresten just att Anna köpte den här klänningen för cirka tre år sedan när jag bodde hos henne här i Kalifornien, för jag har den här bilden. Kul grej. Och så små flickor!)
Mycket mat är det som ska ordnas när det är Thanksgiving!
Gott.
Dagen efter var jag och Anna först på Fashion Island och strosade, åt nostalgi-lunch på The Cheesecake Factory och så vidare. Vi var på South Coast också, men fotade nog inte så mycket.
Åt kräftor till förrätt på kvällen när vi kom hem. (Ja, jag med! Bara jag slapp skala alla äckliga delar......)
Och sedan grillat. Man får alltid sanslöst god mat när man är hos Hellmers, så är det.
På kvällen tog jag och Anna färjan över till peninsulan, drack Margueritas på något ställe vid vattnet med mexikanskt tema. Sedan gick vi ut och satte oss på sandstranden i det becksvarta mörkret och pratade om livet och att nu var det dags igen, vi skulle inte se varandra igen på månader och evigheter. Men har bara suddiga iPhonebilder på sandstrand i mörker från det, ungefär.
Sista dagen tog vi återigen färjan över till Balboa Peninsula, fast i dagsljus den här gången då. Strosade runt, var ute på piren, gick på stranden och kikade i ett par butiker. Två favoritsaker: Anna och havet.
Det här med att sätta upp julgranen....
Sedan på eftermiddagen fick jag skjuts till LAX och ett sisådär halvt dygn senare var jag väl i London igen, lagom jetlaggad och frusen.
Men himla bra en och en halv vecka var det. Ah. Får palmträds-abstinens nu.
with asparagus and baby button mushrooms.
Jag har en tendens att snöa in mig på maträtter jag tycker är goda och laga dem ofta tills jag tröttnar. Improviserade ihop lite med sådant jag hade hemma i måndags, och var tvungen att laga det ikväll igen, så gott blev det.
Grillad kycklingfilé i ugn, med stekt sparris, palsternacka och baby button mushrooms i lättcreméfraiche-sås till, alltsammans kryddat med salt, peppar, soja och någon spännande kycklingkrydda jag hittade på Tesco men inte minns vad den heter i skrivandes stund. Smarrigt blev det i alla fall, och toppenenkelt!
Grillad kycklingfilé i ugn, med stekt sparris, palsternacka och baby button mushrooms i lättcreméfraiche-sås till, alltsammans kryddat med salt, peppar, soja och någon spännande kycklingkrydda jag hittade på Tesco men inte minns vad den heter i skrivandes stund. Smarrigt blev det i alla fall, och toppenenkelt!
magazines
Sover för lite, dricker kaffe om dagen, springer långt och jobbar mycket. Just nu räknar jag ner till familjebesök i helgen och ett par semesterdagar i och med det; blir skönt och behövligt tror jag. Köper senaste numrena av finaste tidningarna, Lula och Material Girl. Hade bestämt att jag inte skulle köpa fler tunga saker som ska ta sig till Sverige på något sätt, men alltså, Lula liksom...
Har så himla mycket att göra på jobbet den här veckan, men det borde lugna ner sig snart och jag har så många roliga saker inplanerade framöver, så då blir det nog lite mer händelserikt här inne! Musikaler, och konserter (Ska se Glee, haha, och sedan Arcade Fire, Mumford&Sons, Beirut and The Vaccines), midsommarfirande i Hyde Park, flera besök från Sverige och en hel rad annat. Hoppas bara vädret ordnar till sig snart!
(Nu är det redan torsdag i Sverige, vilket innebär studentdagen för två av mina fina kusiner! Önskar jag hade kunnat vara där, men grattis grattis grattis! <3)
Har så himla mycket att göra på jobbet den här veckan, men det borde lugna ner sig snart och jag har så många roliga saker inplanerade framöver, så då blir det nog lite mer händelserikt här inne! Musikaler, och konserter (Ska se Glee, haha, och sedan Arcade Fire, Mumford&Sons, Beirut and The Vaccines), midsommarfirande i Hyde Park, flera besök från Sverige och en hel rad annat. Hoppas bara vädret ordnar till sig snart!
(Nu är det redan torsdag i Sverige, vilket innebär studentdagen för två av mina fina kusiner! Önskar jag hade kunnat vara där, men grattis grattis grattis! <3)
rainy days/london by night
Vädret de senaste dagarna har varit helt miserabelt; regnigt, grått, och kallt. Huttrandes tog jag och Stina tidigt imorse tunnelbanan till Waterloo, och sedan tåget ned till Tunbridge Wells för att hälsa på Ange och barnen. Vi fick hemskt god lunch, drack kaffe, promenerade runt staden i duggregn, bakade kaka och hade det trevligt större delen utav dagen, det ruggiga vädret till trots.
På alla bilder gör jag helknäppa miner, men jag hade i alla fall mitt nya mintgröna linne med knappar och rosett från Topshop (fynd, £5!) och mjukaste rosa koftan från COS. Nya favoritkombinationen.
Framåt kvällen rullade vi åter in på Waterloo Station, men kände oss inte riktigt färdiga med dagen. Promenerade därför bort till Southbank och satte oss på Wagamamas för att äta lite middag.
Min Chicken Sama Salad. SÅ god - rekommenderas.
Stinas kycklingrätt. Minns ej vad den hette. Men som vanligt var Wagamamas ungefär godast i världen.
Efteråt kände vi fortfarande hur peppen på London var stor, så vi bestämde oss för att promenera genom halva staden för att sedan åka buss hem istället för att ta tunnelbanan. Vi gick mest runt och var fnittriga, jag tog på kort på precis allting för allt var så fint, även om vi mest gick förbi alla de där sevärdheterna man egentligen sett tiotusen gånger vid det här laget.
En mystisk trägårdsservering.
Karusell och London Eye.
En himlans massa Big Ben och Parliament.
Themsen.
Den där stora klockan etc.
Min senaste insikt, för övrigt, angående det här med regn: det är ju bara jobbigt om man insisterar på att försöka hålla sig torr. Då är man ju genast körd. Så fort man accepterar att man kommer bli blöt är det ju ok. Jag accepterade....
...och såg mest ut såhär på alla bilder.
Fast ser nästan normal ut på en bild men då var jag helt ur fokus istället.
Och så mera galen.
Det regnade och regnade och regnade och var grått grått grått men när man gått ett tag hade man i alla fall fått upp värmen. Men gillade att det regnade lite. Var som att gå i en nästintill konstant dusch och allt var bara fuktigt men vi fnittrade mest och tyckte det var helt förträffligt med spontan Londonpromenad en söndagskväll som denna och tyckte nästan att staden aldrig varit så fin som när man såg den en regnig söndagskväll, med tomma trottoarer och upplysta byggnader.
Vi gick tills det blev mörkt, och regnade ännu mer, och helt plötsligt hade vi kommit till Hyde Park Corner.
Och den här bilden får avsluta kvällen, sedan gick vi nämligen på bussen. Anlände till lägenheten och var ganska regnblöta, men det var okej för vi kröp ihop under filtar och satte på Inception. Hade inte sett innan. Nu är klockan 01.55 och jag ska jobba imorrn, så nog bäst att sova! Men alltså, helbra söndag! (och Regn <3, men det får gärna bli sol och MER ÄN TRETTON GRADER NU för det är faktiskt juni.)
På alla bilder gör jag helknäppa miner, men jag hade i alla fall mitt nya mintgröna linne med knappar och rosett från Topshop (fynd, £5!) och mjukaste rosa koftan från COS. Nya favoritkombinationen.
Framåt kvällen rullade vi åter in på Waterloo Station, men kände oss inte riktigt färdiga med dagen. Promenerade därför bort till Southbank och satte oss på Wagamamas för att äta lite middag.
Min Chicken Sama Salad. SÅ god - rekommenderas.
Stinas kycklingrätt. Minns ej vad den hette. Men som vanligt var Wagamamas ungefär godast i världen.
Efteråt kände vi fortfarande hur peppen på London var stor, så vi bestämde oss för att promenera genom halva staden för att sedan åka buss hem istället för att ta tunnelbanan. Vi gick mest runt och var fnittriga, jag tog på kort på precis allting för allt var så fint, även om vi mest gick förbi alla de där sevärdheterna man egentligen sett tiotusen gånger vid det här laget.
En mystisk trägårdsservering.
Karusell och London Eye.
En himlans massa Big Ben och Parliament.
Themsen.
Den där stora klockan etc.
Min senaste insikt, för övrigt, angående det här med regn: det är ju bara jobbigt om man insisterar på att försöka hålla sig torr. Då är man ju genast körd. Så fort man accepterar att man kommer bli blöt är det ju ok. Jag accepterade....
...och såg mest ut såhär på alla bilder.
Fast ser nästan normal ut på en bild men då var jag helt ur fokus istället.
Och så mera galen.
Det regnade och regnade och regnade och var grått grått grått men när man gått ett tag hade man i alla fall fått upp värmen. Men gillade att det regnade lite. Var som att gå i en nästintill konstant dusch och allt var bara fuktigt men vi fnittrade mest och tyckte det var helt förträffligt med spontan Londonpromenad en söndagskväll som denna och tyckte nästan att staden aldrig varit så fin som när man såg den en regnig söndagskväll, med tomma trottoarer och upplysta byggnader.
Vi gick tills det blev mörkt, och regnade ännu mer, och helt plötsligt hade vi kommit till Hyde Park Corner.
Och den här bilden får avsluta kvällen, sedan gick vi nämligen på bussen. Anlände till lägenheten och var ganska regnblöta, men det var okej för vi kröp ihop under filtar och satte på Inception. Hade inte sett innan. Nu är klockan 01.55 och jag ska jobba imorrn, så nog bäst att sova! Men alltså, helbra söndag! (och Regn <3, men det får gärna bli sol och MER ÄN TRETTON GRADER NU för det är faktiskt juni.)
Cassie's guldskor.
Ända sedan jag såg första säsongen av Skins, och närmare bestämt den här scenen, så har jag haft de där guldskorna i bakhuvudet.
I alla fall, hittade idag följande inne på Topshop....
...och blev så glad att jag var tvungen att komponera veckans mest meningslösa tweet; Guldskor!!! innan jag ens lämnat kassan.
De är lite sådär fulsnyggspännandeglittriga, men jag tänker att det är precis det de ska vara, och känns lite whimsical sådär. Diggiloo diggiley liksom. På tal om Skins, och Cassie's många spännande outfit-konstellationer, så är detta också ett plagg som alltid finns i bakhuvudet. I fall att ni undrade.
Och så för att släta över övergången från ett inlägg om prestationsångest till ett om guldskor på Topshop så måste jag få säga följande också:
Uppskattar något väldigt era kommentarer på inlägget under och skulle vilja svara på var och en utav dem egentligen, men det blev så väldigt många! Kommer nog försöka gå igenom dem allihop under dagarna som kommer dock, bara att det kanske tar mig ett litet tag.
Sen finns det ju en del kommentarer som gör att man skulle vilja förtydliga, nej alltså, jag menade såhär, men det spelar väl ingen större roll egentligen. Bara jag som blir paranoid när jag skrivit något personligt. Men tolkningsfrihet helt enkelt. :)
Ni är finast! <3
I alla fall, hittade idag följande inne på Topshop....
...och blev så glad att jag var tvungen att komponera veckans mest meningslösa tweet; Guldskor!!! innan jag ens lämnat kassan.
De är lite sådär fulsnyggspännandeglittriga, men jag tänker att det är precis det de ska vara, och känns lite whimsical sådär. Diggiloo diggiley liksom. På tal om Skins, och Cassie's många spännande outfit-konstellationer, så är detta också ett plagg som alltid finns i bakhuvudet. I fall att ni undrade.
Och så för att släta över övergången från ett inlägg om prestationsångest till ett om guldskor på Topshop så måste jag få säga följande också:
Uppskattar något väldigt era kommentarer på inlägget under och skulle vilja svara på var och en utav dem egentligen, men det blev så väldigt många! Kommer nog försöka gå igenom dem allihop under dagarna som kommer dock, bara att det kanske tar mig ett litet tag.
Sen finns det ju en del kommentarer som gör att man skulle vilja förtydliga, nej alltså, jag menade såhär, men det spelar väl ingen större roll egentligen. Bara jag som blir paranoid när jag skrivit något personligt. Men tolkningsfrihet helt enkelt. :)
Ni är finast! <3
Om perfektion och prestationsångest.
bildkälla
Jag har sällan känt mig så fjäderlätt som den dagen jag gick ut ur provsalen utan att lämna in MVG-delen i Kemi B. Det var den elfte april 2008 och jag hade ingen energi kvar i min sjuttonåriga kropp. Nej, den hade runnit ur mig. Dygnet runt-pluggande, sömnbrist, tårblöta kuddar, inlämningar, prestationsångest och tiotusen andra saker de senaste månaderna hade förbrukat all ork. Jag kände mig som ett tomt skal och jag hade ingen motivation kvar.
Jag minns provet tydligt. Hur läraren, när man lämnade in del ett och hämtade del två, frågade vilka delar man ville ha innan han stack fram den relevanta pappersbunten. Fast jag fick blev inte tillfrågad, utan jag fick bara den tjocka högen i utbyte när jag sträckte fram del ett, den med både VG-del och MVG-del. Jag sa ingenting utan tog den fogligt, som förväntat (som vanligt), trots att jag redan då hade hunnit tänka det otänkbara. Satte mig ned igen. Death Cab for Cutie spelade mjukt i min iPod och ett äpple låg orört bredvid pennskrinet.
Jag började leka med tanken. Det var slutprov och avgörande för betyget; jag visste att ingenting under kursen som gått längre spelade någon roll. Satte man inte ett stensäkert MVG på det här provet så var betyget helt borta. Med tanke på vilken lärare som hade ämnet, förresten, så var det inte ens säkert att man skulle få MVG även om man fått högsta poäng i hela kursen och satte MVG på provet. Några sista minuten-kriterier som drog undan benen på en brukade alltid kunna plockas fram.
Tänk om man inte skulle göra MVG-delen. Det var en nästan upphetsande tanke; förstå min lärares förvåning när han upptäckte att jag inte lämnat in någon MVG-del, hur ljuvligt det skulle vara att lämna salen så fort jag var färdig med VG-delen; hur enkelt jag skulle kunna slänga bort den tidigare så orubbliga planen att ta studenten med ett perfekt 20.0.
Jag hade god lust att skratta till, en sekunds lättnad som infann sig då min hjärna fick för sig att det skulle finnas något slags alternativ i frågan. Sträckte på mig och blickade ut över föreläsningssalen. Den där domedagstystnaden, enstaka suckar och frenetisk friktion mellan stiftpenna och papper; ett enstaka prassel från någon godispåse. Jag hade nog redan bestämt mig egentligen. En VG-del senare hade tvekan dock krupit tillbaka. Jag bet mig i läppen och vände blicken åter mot min pappersbunt. Nej inte kunde man komma undan såhär enkelt. Och så vände jag fram nästa blad och började sätta mig in i MVG-delen.
Jag vill inte, jag orkar inte, jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte.
Var det okej att inte få MVG i allt? Nej, såklart inte. Men vad skulle hända om jag inte fick MVG i Kemi B? Det kunde jag inte svara på. Fick man ens lämna in ett prov utan MVG-del?
Tvekan. Jag satt med den där delen i säkert femton minuter, vred och vände på det hela lite halvhjärtat för att se om någon briljant idé skulle komma till mig. Friheten hade ju varit så nära. Jag hade nästan kunnat ta på den... Nej. Jag hade inget kvar att ge, inte den här gången. Jag sopade undan suddigumsskräpet, plockade ihop pennorna, stoppade undan grafräknaren, stängde av iPoden och lade mina papper i en prydlig hög.
Ställde mig upp, gick fram till läraren, lämnade in provet och gick därifrån. Kände mig nästan förvirrad när jag gick nedför trappan. När jag kom ut från den luftkonditionerade salen sken solen för fullt och jag har sällan känt mig så lättad. Det var en fredag. Jag tömde mitt skåp, låste det med lätt darrande hand och sade hejda till Avni som satt i receptionen och flinade sådär glatt mot mig som bara han kunde. Vi ses om två månader, sa jag. (Tre dagar senare satt jag på ett flygplan till Los Angeles via New York, men det är ju en helt annan berättelse)
Jag minns provet tydligt. Hur läraren, när man lämnade in del ett och hämtade del två, frågade vilka delar man ville ha innan han stack fram den relevanta pappersbunten. Fast jag fick blev inte tillfrågad, utan jag fick bara den tjocka högen i utbyte när jag sträckte fram del ett, den med både VG-del och MVG-del. Jag sa ingenting utan tog den fogligt, som förväntat (som vanligt), trots att jag redan då hade hunnit tänka det otänkbara. Satte mig ned igen. Death Cab for Cutie spelade mjukt i min iPod och ett äpple låg orört bredvid pennskrinet.
Jag började leka med tanken. Det var slutprov och avgörande för betyget; jag visste att ingenting under kursen som gått längre spelade någon roll. Satte man inte ett stensäkert MVG på det här provet så var betyget helt borta. Med tanke på vilken lärare som hade ämnet, förresten, så var det inte ens säkert att man skulle få MVG även om man fått högsta poäng i hela kursen och satte MVG på provet. Några sista minuten-kriterier som drog undan benen på en brukade alltid kunna plockas fram.
Tänk om man inte skulle göra MVG-delen. Det var en nästan upphetsande tanke; förstå min lärares förvåning när han upptäckte att jag inte lämnat in någon MVG-del, hur ljuvligt det skulle vara att lämna salen så fort jag var färdig med VG-delen; hur enkelt jag skulle kunna slänga bort den tidigare så orubbliga planen att ta studenten med ett perfekt 20.0.
Jag hade god lust att skratta till, en sekunds lättnad som infann sig då min hjärna fick för sig att det skulle finnas något slags alternativ i frågan. Sträckte på mig och blickade ut över föreläsningssalen. Den där domedagstystnaden, enstaka suckar och frenetisk friktion mellan stiftpenna och papper; ett enstaka prassel från någon godispåse. Jag hade nog redan bestämt mig egentligen. En VG-del senare hade tvekan dock krupit tillbaka. Jag bet mig i läppen och vände blicken åter mot min pappersbunt. Nej inte kunde man komma undan såhär enkelt. Och så vände jag fram nästa blad och började sätta mig in i MVG-delen.
Jag vill inte, jag orkar inte, jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte.
Var det okej att inte få MVG i allt? Nej, såklart inte. Men vad skulle hända om jag inte fick MVG i Kemi B? Det kunde jag inte svara på. Fick man ens lämna in ett prov utan MVG-del?
Tvekan. Jag satt med den där delen i säkert femton minuter, vred och vände på det hela lite halvhjärtat för att se om någon briljant idé skulle komma till mig. Friheten hade ju varit så nära. Jag hade nästan kunnat ta på den... Nej. Jag hade inget kvar att ge, inte den här gången. Jag sopade undan suddigumsskräpet, plockade ihop pennorna, stoppade undan grafräknaren, stängde av iPoden och lade mina papper i en prydlig hög.
Ställde mig upp, gick fram till läraren, lämnade in provet och gick därifrån. Kände mig nästan förvirrad när jag gick nedför trappan. När jag kom ut från den luftkonditionerade salen sken solen för fullt och jag har sällan känt mig så lättad. Det var en fredag. Jag tömde mitt skåp, låste det med lätt darrande hand och sade hejda till Avni som satt i receptionen och flinade sådär glatt mot mig som bara han kunde. Vi ses om två månader, sa jag. (Tre dagar senare satt jag på ett flygplan till Los Angeles via New York, men det är ju en helt annan berättelse)
Inte blev allting lätt och okomplicerat, inte slutade jag fälla tårar över misslyckanden och jag skulle ljuga om jag sa till er nu att jag helt kunnat släppa det där med att resultat och egenvärde är tätt sammanlänkade. Jag tar fortfarande allting jag åstadkommer eller inte, lyckas eller misslyckas med, så himla personligt. Men den där dagen var någon slags seger över mig själv, mitt ständiga behov utav perfektionism och min prestationsångest. Klart att ett MVG i Kemi B hade suttit fint, men jag ångrar inte en sekund att jag lämnade den där provsalen, för jag hade inte mer att ge just då. Jag höll ju på att gå av. Det gick emot hela min personlighet, men just då tror jag inte att jag kunde göra något annat, och för första gången någonsin kunde jag acceptera det.
Så gå nu på sommarlov, ni som har turen att fortfarande ha sommarlov, njut av varenda sekund och bekymra er inte för mycket. Jag säger inte att ni ska sluta lämna in kompletta prov, men bara att livet är mer än de där bokstäverna på ett papper med rektorns underskrift. Ska försöka komma ihåg det jag också.
p.s. fortsätt berätta om er själva i inlägget under, tycker det är ungefär det bästa som finns att få läsa om er.
Hej.
Det gick ju lite sådär va, med det där introduktionsinlägget?
Nej men alltså, det visade vara ganska klurigt att göra ett sådant där stort 'om mig'-inlägg till er. Mest för att jag antingen inte vet alls vad jag ska skriva eller hur jag ska skriva det, eller så måste jag förklara så noga så att det blir rätt att det blir på tok för långt för att någon ska orka läsa. Så jag tänker att jag mest visar några bilder och svarar på era frågor, ungefär. En vacker dag kommer kanske novellen om mitt liv, men den dagen är nog inte idag.
Men först, för att inte någon ska missa det, så tänkte jag bara klargöra tre saker som folk förvirras över ganska ofta:
- Jag heter Karin och jag är tjugo år.
- Jag bor i en lägenhet i London, som jag delar med två andra fina flickor. De kommer också från Sverige, men jag lärde känna dem här i London.
- Jag jobbar på SAS, på deras UK, Ireland och Iceland-kontor. På marknadsavdelningen. Min titel är Junior Business Analyst. Den här wikipedia-artikeln förklarar oftast bättre än jag mitt jobb. Eller en del utav det i alla fall; gör så många olika saker. KLICK
Det mesta om jobb och flytt till London kan man läsa fler detaljer i senaste frågor och svar-inlägget HÄR, så det tänker jag inte ta upp så mycket om igen.
Här kommer en bildlista, lånad från Sandra fast justerad lite.
En bild på din födelsedag.
Någon du träffar ofta.
En bild som gör dig glad.
En bild på hur du skulle kunna tillbringa varje dag.
En gammal bild på dig själv.
En bild på din bästa vän.
En bild på din favoritplats
En bild på någon du saknar
En bild på ett plagg du känner dig fin i.
En bild från din favoritsemester.
En bild som påminner dig om gamla tider.
En bild på barndomsvänner.
En bild som du är nöjd med.
En bild på dig själv som du tycker om.
En bild från en tid du aldrig kommer glömma.
En bild från i somras.
En bild som gör ont i hjärtat.
Om mig.
Vilken roll har du i olika sammanhang? Kanske den tysta, den galna osv...
Det här är så himla olika. Så är det säkert för alla, i och för sig. I nya situationer är jag oftast ganska tillbakadragen; observerar och väntar in rätt tillfälle för att säga någonting. Kanske inte säger allt jag skulle vilja. Det tar mig ett tag innan jag är bekväm, jag är oftast inte en sådan människa som bara smälter in på en gång. Det är förstås olika, det beror ju på hur alla andra är också. Men i början är jag nog ganska tystlåten och har lätt för att tänka att folk nog tycker jag är världens tråkigaste person innan de lärt känna mig på grund av det.
Men bara jag är så pass bekväm att jag kan vara mig själv så är jag nog mer åt det där lite galnare hållet. Jag kommer ganska ofta med knäppa påhitt, spelar in spexiga filmer, anordnar murder mystery dinners och tycker det är kul att leka. Systemlekar, och fyra man i soffan och maffia och allt sådant där. Det finns bildmaterial där jag är utklädd och mimar till N*Sync när jag var konfirmationsledare. Jag är svag för maskerader och stora projekt och frågespel. Kan diskutera och spinna vidare på saker i all evighet, är envis, sarkastisk och gillar att ha sista ordet. Berättar långa historier med tiotusen detaljer så att folk tröttnar halvvägs igenom, har ett Vänner-citat som passar varje situation, världens bästa minne och delar roliga anekdoter ungefär jämt (vare sig folk tycker det är intressant eller inte).
Och ibland är det bästa jag vet bara att vara helt ensam, stänga dörren om mig, bara läsa en bok och vara själv. Har inga problem med det.
När mår du som allra bäst? Och kanske... vad är den finaste platsen du varit på?
Bäst mår jag under sommaren, allt blir så mycket enklare då. En ljummen kväll i skärgården kanske, saltvattenshår, solnedgång och inga måsten eller bekymmer. Är en sådan perfektionist och hittar lätt tiotusen saker att bli stressad över, men det är något med sommar och skärgård som gör att jag kan släppa allt sådant.
Finaste platsen hittills kan vara Paris. Fast svensk skärgård är smått fantastisk också. (Och New York står ju över alla andra destinationer.) Men Fransk kvällsluft i Montemartre och jordgubbar på balkongen, det. var. fint.
Pratar du Brittisk eller Amerikansk engelska?
När jag var nio flyttade jag med min familj till USA, så när jag först lärde mig engelska blev det ju Amerikansk sådan. Sedan dess har jag gått i Internationell klass och stötte då på alla möjliga olika dialekter. Upptäckte att jag har väldigt lätt för att börja prata samma dialekt som den jag pratar med har. Och nu har jag ju bott i London i snart två år, så engelskan är ganska renodlat brittisk vid det här laget. Brukade kunna byta fram och tillbaka bäst jag ville förut men det går inte riktigt längre… När jag först flyttade hit så blev jag dock rättad med jämna mellanrum av mina au pair-barn när jag sa flashlight och inte torch, sidewalk och inte pavement, trashcan och inte rubbish bin osv. Men nu är allt pretty british.
Jag skulle vilja veta hur du trivs med livet i London!
Jag trivs toppenbra. Bor i en fin lägenhet med fina vänner och trivs helbra på jobbet och gillar staden. Men nu börjar jag känna mig klar med London för den här gången, och längtar hem en hel del.
Hur kom det sig att du började fotografera?
När jag var 17 spenderade jag ett par månader i Newport Beach i Kalifornien. Jag bodde hos Anna, och hemma hos dem fanns två Nikon systemkameror. Lite hipp som happ sådär så började hon och jag ge oss ut på fotoexpeditioner. Vi fotade mest på auto och tänkte kanske inte igenom det hela så mycket, men i slutet av vistelsen var jag så förälskad i fotograferandet att jag investerade i en egen kamera. Och så började det.
Vilken bild är du allra mest nöjd med?
Jag tror inte jag kan välja bara en, det känns liksom som att man trycker ned alla de bilder man inte väljer då, haha. Men jag tycker av olika anledningar väldigt mycket om de här:
Sen är jag exempelvis nöjd med bilderna där jag målat Johanna med blommor och den här bildserien på Linn & Lukas.
Förlåt, det här blev ju ett helt värdelöst svar....
Kan vi inte få höra din röst?
Tycker jag låter så himla knäpp och olik mig själv på video. Gillar det inte riktigt. Men man kan faktiskt höra min röst här, i en misslyckad videoblogg jag och Julia spelade in någon gång 2009...
Kan inte ni berätta lite om er nu? Vad är er bästa egenskap? Hur länge har ni tittat in här på bloggen? När mår ni som bäst? Vad längtar ni efter? Hur gamla är ni? Berätta vad som helst! Vill lära känna er bättre.
Nationaldagen
Okej, nu är det skärpning här inne.
Den här veckan ska jag blogga varje dag. Challenge accepted!
Låt mig inleda med vad jag har pysslat med denna gråa måndag. Som ni nog vet (ni lyckostar därhemma har ju fått vara lediga liksom) är det ju Nationaldagen idag. Jobbar man på SAS och bor i en stad så pass full av svenskar som London så kan man ju självfallet fira detta även om man inte befinner sig i Sverige. Jag erbjöd mig att vara med och representera SAS på det officiella firandet på Svenska Skolan i Barnes, så jag och Steph packade framåt eftermiddagen hennes lilla bubbla full med prylar och begav oss.
Vi blev genast mycket poppis.
Kvällens negativa sida var väl att jag kände mig rätt osnygg i min solrosgula SAS-tshirt och regnjacka. Men alltså, vad gör man inte för företaget? Eh...
Ja, ni ser ju vem Steph är i alla fall. Haha. (OBS LEDTRÅD: gul tröja)
Vill för övrigt säga att jag har byggt ihop majoriteten av flygplanen i den där korgen. Steph satte vingarna åt fel håll hela tiden. Känns tryggt att hon inte faktiskt fysiskt jobbar med de riktiga planen.
Har även blåst så himla många ballonger idag.
Det var ju tur att jag inte hade några kontanter i plånboken. Hade kunnat bli farligt, en sådan plötslig överdos av annars sällsynta svenska läckerheter.
All denna svenskhet får mig att pendla mellan att längta hem och att tänka att det finns en sådan charm i London och den svenska subkultur som finns här. Man är aldrig så patriotisk som när man inte är på hemmaplan, det är en sak som är säker!
Även nämnvärt är att jag ätit sjukt. goda. jordgubbar idag. Det var leaving lunch för Mel idag på kontoret, vilket självfallet innebär mingel och läckerheter.
Vad har ni hittat på idag, dagen till ära?
Den här veckan ska jag blogga varje dag. Challenge accepted!
Låt mig inleda med vad jag har pysslat med denna gråa måndag. Som ni nog vet (ni lyckostar därhemma har ju fått vara lediga liksom) är det ju Nationaldagen idag. Jobbar man på SAS och bor i en stad så pass full av svenskar som London så kan man ju självfallet fira detta även om man inte befinner sig i Sverige. Jag erbjöd mig att vara med och representera SAS på det officiella firandet på Svenska Skolan i Barnes, så jag och Steph packade framåt eftermiddagen hennes lilla bubbla full med prylar och begav oss.
Vi blev genast mycket poppis.
Kvällens negativa sida var väl att jag kände mig rätt osnygg i min solrosgula SAS-tshirt och regnjacka. Men alltså, vad gör man inte för företaget? Eh...
Ja, ni ser ju vem Steph är i alla fall. Haha. (OBS LEDTRÅD: gul tröja)
Vill för övrigt säga att jag har byggt ihop majoriteten av flygplanen i den där korgen. Steph satte vingarna åt fel håll hela tiden. Känns tryggt att hon inte faktiskt fysiskt jobbar med de riktiga planen.
Har även blåst så himla många ballonger idag.
Det var ju tur att jag inte hade några kontanter i plånboken. Hade kunnat bli farligt, en sådan plötslig överdos av annars sällsynta svenska läckerheter.
All denna svenskhet får mig att pendla mellan att längta hem och att tänka att det finns en sådan charm i London och den svenska subkultur som finns här. Man är aldrig så patriotisk som när man inte är på hemmaplan, det är en sak som är säker!
Även nämnvärt är att jag ätit sjukt. goda. jordgubbar idag. Det var leaving lunch för Mel idag på kontoret, vilket självfallet innebär mingel och läckerheter.
Vad har ni hittat på idag, dagen till ära?
Somerset House
I måndags var det Bank Holiday här borta, vet inte riktigt varför men det blev ju rätt fint med fyradagarshelg i alla fall. Stina och jag tog tillfället i akt för en liten utflykt, så vi begav oss till Somerset House vid Strand.
Det här är för övrigt en utav mina bästa koftor. Den kommer från Urban Outfitters och är mjuk och lite lagom oversize med bra, långa ärmar så att man känner sig helt mysig i den. Att jag köpte den på rea för inte särskilt många dollar gör inte saken sämre.
Vi begav oss till the Cortauld Gallery, och betraktade konst. Två utav mina fyra favoritmålare fanns med; Claude Monet och Edgar Degas. En näckrostavla av Monet önskade jag mig när jag fyllde sju efter att jag varit helt besatt av Linnea i Målarens trädgård, boken och filmen. Fick en, inte äkta så klart, men en fin inramad plansch. Minns att jag var helt salig när jag fick se min första Monet-tavla live också, på Getty’s Museum i LA. Nu börjar jag komma upp i att ha sett ganska många olika Monet-verk efter alla museum-besök, känns bra. Meeeen i alla fall, nu ska jag inte tråka ut er. Det var fint i alla fall. Har fortfarande en ouppfylld dröm om att åka till hans trädgård i Frankrike.
Somerset House
Efteråt strosade vi runt lite. Det är ungefär obligatoriskt att fota Ladurées skyltfönster om man går förbi, för de är alltid så fina. Vi hade tänkt picknickhänga i en park, men plötsligt kom regnet (brittiskt väder <3) så vi tog skydd inne på en Pret och åt lunch. Jag fortsatte med att prova igenom det nya sortimentet, och måste ge en fullpoäng till deras Crayfish & Thai Noodle Salad. Så god! Lär äta den igen.
Och det var ungefär den dagen. Sedan åkte vi hem, och hängde med Linda som precis kommit hem från jobbet. Hon jobbar enligt svenska helgdagar så hon hade inte varit ledig. Men fin dag.
