Min kreativitetsnivå ligger på minus och har nog gjort det hela hösten ungefär, om inte längre. Blir oerhört inspirerad varje gång jag bläddrar igenom flickr eller pinterest eller era bloggar, men sedan tar det bara stopp, ändå. Kan inte skapa något längre. Inget eget, inget nytt, inget dugligt. Men ibland bara måste man fota, oavsett vad, oavsett om man har någon tanke, även om det bara blir en fin bild och inte en millimeter mer än så. Anna och jag har en slinga vi brukar gå runt Djurgården, så idag förklarade jag att jag var tvungen att fota någonting. Vadsomhelst. Kan du sitta på en sten eller stå bland löven eller snurra eller vad som helst. Snällaste modellen i världen hänger självfallet jackan på en gren då och gör precis det. Så här får ni flera vinklar Anna, och det är ju i alla fall fint, oberoende av min komptens (eller brist därav).

Och för första gången på hur länge som helst gör det mig inte så mycket att säsongerna skiftar. Att det blir kallt eller ens de dagar det är riktigt grått. Lite har jag i och för sig emot att det blir mörkt allt tidigare, men annars investerar jag i tjocka strumpbyxor, nya vantar och ljusslingor. Klämmer in fler böcker än vad som får plats i bokhyllan, lyssnar på Linns spellista från Hösten 2010 och sabbar mina sovrutiner, ännu en gång.

Men tänker att, jag ska nog överleva den Svenska vintern också.