Jag har förstått att du pluggar reklam, älskar att fota och vara allmänt kreativ. Jag är lite nyfiken på hur du ser på framtiden. Vad tror du att du gör om 10 år?

Tycker allt framtidsrelaterat är så himla svårt. Så spännande och skrämmande på samma gång. Kan nog vara ett utav mina största stressmoment; just att jag inte har en utarbetad plan eller vet vad jag ska göra, men jag kan ju försöka visionera lite realistiskt.

Jag kommer ju vara nyfyllda 31 och är nog gift. Jobbar med någonting kreativt och roligt (kanske reklam, vem vet, men någonting kreativt i alla fall), något som gör att det känns roligt att gå upp om måndagsmorgonarna helt enkelt. Kanske har jag precis flyttat tillbaka till Stockholm och Sverige efter några år utomlands, för att slå ned rötterna litegrann. Har köpt en fin lägenhet med högt i tak och trägolv, som ligger nära vattnet. På fritiden fotograferar jag, myser med syskonbarn (men känn ingen press eller så, kära syskon), har brunch-tradition med Anna+familj varje söndag, anordnar middagsbjudningar och reser en hel del. Minst lika viktigt är att jag som person inte gått och blivit en viktigpetter, utan jag hoppas att jag är omtänksam, trevlig och månar om andra människor.

Hur tänkte du om livet när du var femton?

Femton, oj. Minns mest att när jag fyllde sexton så är det enda gången jag verkligen haft ålderskris (ja, jag vet, jag vet. 16.), och trots att jag bara blivit äldre sedan dess så har det inte hänt igen (än?). Men i alla fall, när jag var femton gick jag ut nian (rätt skönt) och till hösten började jag ju gymnasiet. Jag tror fortfarande jag såg ganska positivt på livet (det där låter ju sorgligt, men jag har nog blivit lite mer cynisk sedan dess, haha). Jag visste inte riktigt vem jag var, men var nog ganska trygg i mig själv ändå. Jag visste inte heller vad jag skulle göra med min framtid, samtidigt kunde den inte komma fort nog. Jag ville utomlands, jag ville bo själv och jag ville ha egen ekonomi och inte bara studiebidrag. Jag hade jättebra klasskompisar och vänner, hängde mycket med mitt högstadiegäng och vi hade alltid så himla extravaganta projekt; temakvällar och äventyr. Jag hade det ganska bra som femtonåring, men kan inte påstå att jag på något sätt saknar den tiden.

Vad brukar du göra för att ta dig igenom den kalla vintern?
Jag har noll överlevnadsteknik för vintrar, tyvärr. Påverkas snarare extremt mycket av mörkret och kylan och har inte listat ut hur jag ska råda bot på det. I år har det gått förvånansvärt bra, men så har det ju inte varit så himla extremt heller. Och de 2 vintrarna innan denna har jag ju bott i London, och där har vintern inte varit lika lång – det hjälpte. Vet inte om fly fältet är vare sig ett bra råd eller en bra teknik dock. Har ni några bra tips får ni gärna dela med er!

Gillar du någon speciell sport?
Inte på så sätt att jag utövar någon särskild sport till vardags eller följer något särskilt på TV, men jag älskar att åka skidor (både utför och längd) och tycker det är hemskt kul med lite hobby-tennis ibland. Alltså, med betoning på hobby. Och ibland. Annars springer jag mest.

Finns det något i vardagen som du särskilt stör dig på?

Jag har blivit bättre på det där. Är egentligen i grund och botten en människa som stör mig otroligt mycket på ganska oväsentliga saker. Särskrivningar, människor som går långsamt och i bredd så man inte kan gå om dem, när folk har något i stil med google.com som bildkälla, ologiska argument, dåliga förlorare, dåliga vinnare, människor som lägger ut exakt varenda detalj av sitt liv i sina facebook-statusar (femton gånger om dagen)…eh…ja. Men som sagt, jag har blivit bättre på att strunta saker istället för att göra irritationsmoment utav det. Förutom det där med människor som går långsamt OCH ivägen. Det klarar jag inte. Hehe.

Tänkte lite på det här med kostnaderna; hur mycket skiljer det till exempel mellan att äta ute på en restaurang/fik i London och i Sverige? Hur mycket skiljer det på basvaror och mat i en mataffär osv?
Hur mycket pengar tror du man behöver i början för att ens komma till London och sedan hyra för t.ex ett litet rum? Hur mycket kostar det att åka buss i London?

Hej! Har svarat på en massa London-frågor i det här inlägget. Tyvärr har jag inte längre koll på vad en bussresa kostar, det brukar nämligen ändras lite vid årsskiftena. Enklast är nog att kika på Transport For Londons hemsida. Basvaror i mat är nog ofta billigare i London, eller, jag minns det så i alla fall. Inte dyrare i alla fall, om man inte köper jätteavancerade saker såklart. Men du kan liksom hitta ett halvkilo pasta för 18 pence på Tesco, dvs ca 2 kronor. Äta ute beror ju helt på vart man går, liksom det gör här, men det finns absolut bra, billiga alternativ.  Nu blir svaren inte så himla hjälpsamma här kanske, men hyra för ett litet rum beror verkligen på hur kräsen man är, både med standard, hur långt ut man kan tänka sig att bo, och hur många man delar ytan med. Men man får i princip alltid betala deposition, så att ha ”två hyror” med sig är nog att rekommendera. Nu flyttade jag ju själv inte dit och letade jobb och sådant på plats, så jag har svårt att uppskatta hur mycket pengar man behöver spara ihop innan.

Med vilket flygbolag flyger du till London?

SAS. Lojaliteten sitter djupt rotad vid det här laget. Haha. Dessutom har de ju ungdomspriser.

Sedan så undrar jag om du inte skulle kunna gå några tips som gör att korten blir sådär fina som dina.

Åh, tack. Det är svårt att ge några konkreta tips, annat än öva, öva, öva. Men fotar man jättemycket så är det nästan oundvikligt att man utvecklas. Fota små saker, stora saker, nya vinklar – var den där jobbiga personen som knäpper trehundra bilder varje gång ni ses (tillslut vänjer sig folk, jag lovar). Titta på fotografier du beundrar och försök göra samma sak. Det är ett jättebra sätt att utvecklas rent tekniskt. Bara man ger cred till den som kom på idén, om man lånar någon annans koncept så. Och Photoshop! Lek däri och prova dig fram, googla på tutorials av olika slag. Det kan göra jättemycket för bilder med lite tråkiga färger och ledsamt ljus, även om grundförutsättningarna behöver finnas där.

Vilka tre saker kan du inte vara utan? Vilka är dina favorit böcker?

Oj, vad svårt. Har ändrat mitt svar flera gånger nu och tänker att, ”nää, det där skulle jag ju klara mig utan om jag verkligen var tvungen”… Men en vanlig dag när jag exempelvis ska till skolan, så har jag i princip alltid med mig iPhone, Moleskin-almanacka och MacBook.

Och böckerna:

Secret Topics of Calamity Physics – Marisha Pessl

The Secret History – Donna Tartt

Bonjour Tristesse – Françoise Sagan

To Kill a Mockingbird – Harper Lee

Har du någonsin varit sådär oerhört kär, kanske i någon du varit tillsammans med eller bara någon som aldrig blev din?

Nja. Jag har ganska lätt för att bli småkär, men blir oerhört sällan (om jag ens någonsin varit det) ”kär på riktigt”.

Finns det någon kommentar du ofta får eller något missförstånd som ofta görs (kanske främst i bloggen men också "på riktigt") som irriterar eller provocerar dig?
kram!

Tja… För det mesta kan jag se välmeningen i det, men kan fortfarande bli lite provocerad när jag får kommentaren att ”ditt liv är så himla perfekt.” eller ”jag önskar jag hade ditt liv.” Det är väl inget jag tar illa upp av, men det bara stämmer ju verkligen inte. Mitt liv är inte perfekt och det är inte heller alltid vare sig enkelt eller okomplicerat.

En annan sak, som jag kanske fått höra mer i verkligheten än i kommentarsfältet, är sådant i stil med ”du har ju så lätt för dig”, eller, ”du har alltid sådan tur!”. Då kan jag bli irriterad på riktigt, för det känns som en sådan extrem förminskning av allt slit jag lagt ned på olika saker. Jag har alltid varit oerhört ambitiös och har alltid jobbat oerhört hårt. Och de gånger jag ”haft tur” har jag ju jobbat stenhårt för att ta tillvara på förutsättningarna. Klart att det finns omständigheter till allt, men; jobb på SAS, central lägenhet i London, utlandsresor och skolantagningar – inget av det har ju bara landat i mitt knä helt av sig självt.

Saknar du London mycket?

Ibland inte det minsta, ibland så mycket att jag får fysiskt ont i hjärtat när jag tänker på det.

Kan du inte berätta lite om kursen du läser? Hur den är och så.

Jag läser just nu Reklam & PR 2 på Stockholms Universitet. Det är alltså den andra av tre 30hp-kurser som bygger på varandra. Om man går alla kurserna så skriver man i tredje kursen en kandidatuppsats, vilket innebär att om man läser 3 fristående kurser (90hp) till kan man få en kandidat i Reklam & PR ur det hela.

Jag hade hört en del dåligt om SU innan, framförallt att det skulle vara svårt att lära känna folk och att det inte altid var värst familjär eller trevlig stämning. Men Institutionen för Reklam & PR har en hel del förmåner, som gör att det snarare känns som att vi är en egen liten skola inom universitetet. Vi har en egen korridor med lunchrum, datasalar, grupprum osv., och vi har verkligen fått en klasskänsla i klassen. Så himla bra stämning och mycket härligt folk. Och om än inte alls i klass med de renodlade reklamskolorna så är det ovanligt praktiskt orienterat för att vara en universitetsutbildning, med många gästföreläsare från branschen, praktiska projektarbeten osv. På institutionen finns även andra linjer, Marknadsföring & IT, Grafiska Institutet, IHR osv. (läs mer här). Minns inte exakt vilket snitt som krävdes för att komma in, men det var ganska högt; 21.3 eller liknande inklusive meritpoäng. I höstas var det tydligen SU:s näst mest sökta kurs.

Trivs i alla fall väldigt bra, och jag kan verkligen rekommendera den som är intresserad av reklam att söka. Det är oerhört bra om man vill prova på om det verkligen är rätt område, eller så kan man se det som en bra grund för att på sikt söka vidare till någon av de större reklamskolorna. Eller, som sagt, så gör man en kandidatexamen utav det. Dessutom har vi fått möjlighet till studiemedelsberättigad praktik i sommar, högst ovanligt när man bara går fristående kurser såhär!

Hur ser din ultimata dag ut om du får välja precis vad du vill? Väder, kläder, sällskap, fika och så där.

Då vaknar jag upp i ett soligt London, tidigt, tidigt. Hugger resväskan, möter upp en fin vän och köper morgonkaffe på Starbucks. Tar tuben till St:Pancras och sätter oss på Eurostar till Paris, med den där känslan av stundande äventyr i magen. Väl framme köper vi pâin au chocolats på ett litet bageri och hittar en park med utsikt någonstans i Montmartre. Lyssnar på stråkkvartetten som spelar i närheten och solar oss i den Franska solen. Det är juni och alldeles perfekt ljummet. Sedan strosar vi omkring på smågator, tittar i små butiker och dammar av skolfranskan. Jag har nyputsade konjaksbruna brogues, en fin mulberry alexa över axeln och bara ben under klänningen. En tunn kofta eller stickad tröja, och solglasögon. Lunch blir crêpes & färsk frukt. Framåt eftermiddagen beger vi oss till flygplatsen, vi ska ju hem till Sverige för att gå på temafest i skärgården. Solen har börjat gå ned när vi blir upphämtade med båt vid bryggan, och himmelen är helt magnifikt rosa och havsluften är full av saltstänk när vi studsar fram över vattnet. Det är självfallet inte ett dugg kallt. Ute på ön är alla mina favoritmänniskor samlade, och vi skrattar, pratar, dansar, spelar spel, leker och bastu-badar hela kvällen och halva natten. Skulle vara en helt ok dag alltså.

Din favoritflygplats? Min är Köpenhamn, för det höga taket, trevliga personalen och för att det nästan är hemma men ändå inte. Tvåa ligger Barcelona för det superfina superblanka golvet som gör att man får lite svindel. :)

Heathrow. Samtidigt som det är min värsta. Lite hatkärlek kanske. Men när jag jobbade på SAS så låg ju våra kontor ute på flygplatsområdet, så det ligger mig ju väldigt varmt om hjärtat efter all tid jag spenderat där, och efter allt jobb jag lagt ned relaterat till Heathrow. Efter alla besök vid terminalerna för att köpa lunch, allt bänksolande vid start/landningsbanan och alla koppar kaffe inne i SAS-loungen kan jag ju flygplatsen så himla väl. Samtidigt kan jag tycka att den är helt värdelös som inte ens klarar av lite snö, men aja.

Har faktiskt inte flugit via Köpenhamn, men har hört att den ska vara väldigt bra!

Vad är du mest nöjd med/lycklig över i ditt liv just nu?
Den kroppsdel eller det personlighetsdrag eller den egenskap du gillar mest med dig själv? Skit i jantelagen.
Kram!

Jag är oerhört nöjd över att jag får bo med min bästa vän i en lägenhet som vi fått det så fint i, vi har så himla roligt och mysigt ihop. Och så är det himlans bra, efter ett par år utomlands, att ha nära till familjen igen. Det gör mig glad.

Mina axlar och smilgroparna som jag ärvt efter pappa. Konstiga grejer att gilla kanske, men jaja. Sedan kan jag känna att många av mina bästa egenskaper också är mina värsta, att vara ambitiös, envis och perfektionistisk har jag kommit långt med men det finns ju baksidor också när det blir för mycket av det goda.

Varför flyttade du till London, och kommer du vilja flytta ifrån Sverige igen? Var någonstans i så fall?

Jag tog studenten, hade ingen aning om vad jag skulle bli, eller plugga, eller ens göra. Visste bara att jag var tvungen att vara någonannanstans ett tag.

Vilken är din favoritbild av de du själv tagit?

Ååå har så svårt att välja ut sådant här! Jag kanske kan få ned det till fem som jag tycker hemskt mycket om, men jag har säkert glömt bort en massa då. Aja. Haha.

Vilka är dem största skillnaderna på att bo i Sverige och i England?

Det finns ju många kulturella skillnader såklart, men för egen del handlar det ju mest om att mitt eget liv sett så olika ut på de två ställena. I England jobbade jag heltid, hade en lägenhet i centrala London med två fina vänner och familjen var långt borta så man var helt enkelt tvungen att reda ut allt själv. Pappersarbete, lägenhetsfix, försäkringar, bankärenden, skattepapper och deklarationer. Man var bara tvungen att klara av saker. Jag har alltid varit väldigt självständig men där fanns inte heller något alternativ. Samtidigt fanns ju en känsla av att allting var ett äventyr, och jag unnade mig saker på ett annat sätt, byggde upp rutiner helt annorlunda från ett Sverige-liv, reste en hel del och kände mig så fri, som att allt var möjligt och det var upp till mig, på ett annat sätt än när man bodde hemma och gick på gymnasiet. Sedan, nu, finns ju friheten kvar. Bor med min bästa vän i en fin lägenhet och är fortfarande lika självständig, men att plugga är ju en helt annan sak än att jobba och studiemedel en helt annan sak än fast lön. Här finns en annan känsla av trygghet, med familj och ett större socialt nätverk runtomkring en. Mycket känns mindre komplicerat, som svensk är ju systemet på något sätt optimerat för att min vardag ska funka, med allt från försäkringar till bankärenden. Samtidigt är det en annan känsla av vardag att bo i Sverige, en annan typ utav vardag. Svårt att förklara, men lite som att vara tillbaka i verkligheten och fortsätta med allt det där man ska göra, utbilda sig, spara pengar, komma någon vart. Det finns för och nackdelar med båda typer av vardag.

(1) Ranunklerna lever fortfarande. De badas var tredje dag (dvs det har skett två gånger hittills) och står svalt på fönsterbrädet.

(2) I mina blodkärl pulserar tunt isvatten snarare än blod. Jag fryser. Inomhus, utomhus, inuti, utanpå, konstant, ständigt. Borde sluta använda strumpbyxor. Eller bara dricka mer varmt kaffe.

(3) If you are afraid, don’t be. I have the whole thing planned. Benjamin Francis Lewis sjunger så men jag tror honom ej. I have nothing planned. Låter Lana del Rey sjunga att you and I were born to die istället.

(4) Fyller år på tisdag. Tjugoett. Känner ingenting inför detta. (Okej det är inte sant. Känner snarare för mycket, men egentligen ingenting relaterat till själva åldersförändringen) På tisdag släpps även en hemtenta; mysigt.

(5) Såhär såg det ut när jag och Anna satte oss i ett av Sturekattens många hörn, för att dricka kaffe och läsa kurslitteratur, i lördags:

Sedan när vi skulle därifrån var det arton minus och vi fick köldpanik, och när vi kommit hem ville vi aldrig mer lämna lägenheten.

Så idag, söndag, gjorde vi inte det.