Nyligen såg jag på en så väldigt tragisk film. Men tragisk eller icke, så var den i alla fall väldigt estetiskt tilltalande och fint filmad, med riktigt bra skådespelarinsatser.










Fina Kirsten Dunst och Ryan Gosling spelar huvudrollerna, och filmen handlar om hur deras liv först vävs samman, för att allting sedan genom meningskiljaktigheter, oärlighet, politik, familjehemligheter och maktspel sakta trasas sönder.






Filmen är baserad på ett av New Yorks mest notoriska, olösta mordfall, sammanvävt genom fakta, spekulationer och rättegångsprotokoll. Det hela är intrigerande, obehagligt, spännande och sorgligt på samma gång, och stundvis riktigt hemskt.




Man kan titta på filmen här. Klicka på free user bara. Här nedan kan ni se trailern:

Inte för att den verkar få några gyllene recensioner precis, och kanske mest för att jag alltid varit lite svag för Clémence Poésy; men jag kan inte låta bli att tycka den här filmen verkar så himla knäpp och mysig.












Trailer:

Hej hej, hemskt mycket hej. Här inne är det inte så livat. Ikväll sitter jag barnvakt, inget Halloween-spexande här inte. Kan meddela att jag nu efter flertalet besök under cirka 1,5 månader lyckades med bedriften att skaffa brittiskt bankkonto. Är det inte löjligt att det ska vara så besvärligt trots att jag har både fast jobb och boende så säg. Men nu så. På tal om pengar (bank->pengar) så lägger jag nu nästan allt som jag inte sparar på böcker. Böcker, så himla bra.

Har hittills den här veckan läst ut The Bell Jar av Sylvia Plath, halva The Elegance of the Hedgehog av Muriel Barbery och i den här takten kommer jag nog ha läst ut Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro (som jag köpte i förmiddags) innan helgen är slut. Anledningen till den halva boken är att den bok jag längtat mest efter att få läsa men som inte fanns inne när jag var i bokhandeln förra veckan, var just Never Let Me Go. I förmiddags haffade jag dock sista exemplaret inne på WH Smith och åh, vad bra den är. Så nu får den andra boken vänta medan jag läser denna. Har ju sett filmtrailern med favoriterna Carey Mulligan och Keira Knightley, och även den verkar så himla bra. Men eftersom jag har en bok före film-policy (och att filmen av någon bisarr anledning inte har premiär här förrän i januari, trots att den är en brittisk film och redan haft premiär i usa...) så har jag nu jagat rätt på boken. Tar just nu en liten läs-paus bara för att den ska räcka lite längre.

Något ni kan roa er med så länge är T-Mobiles nya reklam. Förra året genomförde de en grym flashmob vid Liverpool St Station som jag också lade upp, och nu har de gjort en Welcome Back-flashmob på Heathrow. Se här:



Såhär borde reklam alltid vara! Life's for sharing.

Eilis tipsade om en reklam som går på brittisk tv, sändes för första gången igår tror jag och filmades bara här om dagen. Och den är himla fin. Spread the joy, life's for sharing och så vidare. Titta vettja. Jag kunde inte låta bli att le. Massor av de som är med visste inte om något innan, utan började dansa med ändå. Härligt!

uppdatering: nu fungerar klippet igen!