Nytt

 
Bygger om lite här inne bara. Håll ut, så hörs vi snart lite mer ingående. Tillsvidare kan ni höra hur bloggen skulle låta om den vore en spellista, antingen genom att trycka i menyn till vänster eller HÄR.

no one belongs here more than you

En spellista med nya och gamla låtar innehållandes någon slags hopplös melankoli utan att egentligen för den skull vara varken stillsam eller apatisk. En spellista som ibland får en att tänka att vore jag någon annanstans just nu skulle jag kunna börja gråta, men här går jag nedför Sveavägen och vill inte känna någonting och dessutom gråter jag aldrig över något. Eller det är morgon, luften är krispig och hösten väntar runt hörnet full av löften och kaffe och nya människor och anteckningsblock och skratt och doft av böcker. Ja, jag vet inte riktigt. Men det här är lite utav vad jag lyssnar på just nu ihopskramlat med lite gammalt som jag nästan glömt bort, tills ungefär alldeles nyss. Jag kallar den för No One Belongs Here More Than You efter en bok med 'short stories' av Miranda July, och som förutom att det är en vacker rad text inte egentligen har någon koppling till denna spellista. Bilden under texten är för övrigt en jag tog på Linn någon gång i Januari.

cold air and morning walks of stockholm

Ni fina, tålmodiga bloggläsare. Som tittar in här och säger att, här är det bra och trevligt. Trofast och pålitligt, genom trista dagar och inläggstomma perioder såväl som när det är välfotograferat och soligt här inne. För att sammanfatta det som hänt sedan sist jag uppdaterade (dvs - egentligen inte särskilt mycket som är värt att blogga om):

Onsdag: tentaplugg.
Torsdag: tentaplugg. (satt tretton timmar i skolan, åkte sedan hem och dog i sängen)
Fredag: skriva tenta, sedan äta lunch på Grodan med några stycken från klassen, sedan hänga på Friday's i Kungsan med hela klassen resten av eftermiddagen. Så himla bra gäng alltså.

Och klockan sju på lördags-morgonen satte jag mig på tåget till Örebro, där min syster bor, för att hänga med henne och mina bröder hela helgen. Är fortfarande kvar här, så mer om allt vi hittat på imorgon. Men alltså; bästa syskonen, så himlahimla bra är de.



Men i alla fall: tänkte dela med mig utav min senaste kreation och allra mest använda spellista just nu på spotify: cold air and morning walks of stockholm.

Cirka en timme av musik, som ackompanjerar mig i krispig höstluft när jag går till tunnelbanan/åker till skolan/går till klassrummet om morgonarna. Som sjunger för mig om kvällarna inne på mitt rum när det blivigt kyligt och mörkt ute. Som spelas när jag går tänkar-promenad runt Djurgården. Låtarna är sorterade med kärlek och bör inte shufflas; & jag hoppas ni tycker lika bra om den som jag!

don't you cherish me to sleep

Ny musik från Bon Iver och i morgon släpps biljetter till en spelning med dom här i London, här i Hammersmith, i höst, i Oktober. Varför kan de inte spela nu när jag bor max tio minuter bort? Åååhhhh. Frustrationen.

Kanske måste köpa biljetter och lösa frågetecknet om vart jag befinner mig då någon annan gång.

Nåväl, det är ett senare problem. Snart släpps Bon Ivers självtitulerade album Bon Iver och tillsvidare kan ni lyssna på Calgary här, och skriver ni i er email får ni en gratis nedladdning av den också. Sånt tycker vi om!

Det var ungefär allt jag ville tala om. *Excited*

skinny love

Ni som hängt med här ett tag vet nog vid det här laget att det finns få saker jag älskar mer i musikväg än Bon Ivers första album; For Emma, Forever Ago. (Har ni mot alla odds missat Bon Iver så blir det hemläxa på den! Hoppa i så fall genast över till dem på Spotify) När jag hittar nya versioner, nya inspelningar eller covers på deras låtar brukar det föra mig åter in i en Bon Iver-fas, och så även gång när jag hittade den här fina tolkningen utav Skinny Love hos Marcheline.

wrestling with angels.


Lost Wings-videon, releasefest.

Musiktips! Ni minns kanske Lukas som var här med Linn och hälsade på för ett par veckor sedan? Han tillsammans med sitt band Wrestling With Angels har i alla fall äntligen släppt debutalbumet Letters. Albumet har varit i görningen en längre tid; bilden ovan är från deras releasefest för nästan två år sedan för musikvideon till Lost Wings (som också är med på albumet).

Aningen partisk må jag vara, men de är i alla fall helt fantastiskt duktiga. Man kan köpa skivan på CDON, eller så kan man lyssna på dem på Spotify.




Lost Wings.


Live in the forest.

& Videorna är gjorda med/av duktiga grabbarna på Crazy Pictures såklart.

loving you is easy, i can do it in my sleep. i dream of you so often, it's like you never leave.


Åh, hurra. Nytt från Bright Eyes. I like it.

why i'm not where you are

Matt och jag brukar ju skicka musiktips till varandra, och idag när jag satt på jobbet trillade den här versionen utav Flume in i min inkorg. Alltså, Bon Iver är bland det bästa (nog kanske det allra bästa till och med) jag vet i musikväg. For Emma, forever ago är ett sådant där album som jag lyssnat på sedan det släpptes, men ändå aldrig tröttnar på utan kommer tillbaka till gång efter gång.

För övrigt satt jag idag på bussen och kände vad bra livet var. Jag befinner mig i kamp mot potentiell influensa, med värkande hals och förkylning på gång. Och i rusningstrafik tar det mig väl över en timme att komma hem från jobbet. Och jag är jättetrött. Men när man åker över Hammersmith bridge, kvällssolen glittrar i Themsen, fin musik spelas i öronen och jag läser Extremely loud and incredibly close under tiden. Då känner jag mig ganska nöjd ändå.

Idag på jobbet var jag helt på egen hand, då hon som har handover och lär mig allting var på annat håll. Som om inte världens mastigaste rapport var nog sysselsättning, så behövde Hans (som är regional manager) plötsligt en massa statistik och rapporter sammanställda ur en labyrint-liknande databas, och riktigt stolt över mig själv var jag när jag lyckades reda ut det alltihop och fick tillbaka ett Excellent i svaret. Will, som är Marketing manager, kom också och sa att han var så nöjd med rapporten jag sammanställt under gårdagen och skickat ut. Första rapporten jag gjort helt på egen hand var det, och jag kollade igenom allt så himla noga innan jag vågade trycka på skicka-knappen. Flygindustrin är så intrigerande. Hela det här jobbet är så skrämmande, spännande, intressant och får mitt huvud att snurra på en och samma gång. Och så känner jag mig alldeles läskigt vuxen (men ändå för liten för allt egentligen, som att ingen har förstått hur liten jag egentligen är). Helt plötsligt är jag mitt uppe i mitt liv och allting bara händer.

Men nu lyssnar vi på den här a capella-versionen av For Emma också tycker jag, för den är fin.

words are dead.

Vår gata är som en kavalkad av rosa, vita och gröna träd och doftar som en blomsteräng när man promenerar hem genom den ljumma vårkvällen. Det här med New York ser inte så jätteljust ut för tillfället, och jag sitter med 2 timmar och 10 minuter (trodde det var 3h10min till precis nyss, men nu kom jag på att det är ju tidsskillnad också. suck) kvar till söknings-deadline för HT10 och ska försöka söka något i Sverige till hösten som backup, men vill mest ingenting och vet ingenting och allting känns lite lagom beiget i jämförelse. Åh.


Horse Feathers album Words Are Dead är brabra, men finns dessvärre inte på Spotify. Men såhär en panikslagen
torsdagskväll så får ni min favorit från albumet, Blood on the Snow om ni klickar här.

ps. om någon har någon storslagen ide om vad jag kan göra i höst; förslag mottages gärna. oki, pusshej.


feel better

klicka på bilden för att komma till min feel better-playlist.


Julian Perretta

Den här killen var support på Beyoncé-konserten på O2, grymt bra. Vore klockan inte över tre på natten (varför bloggar jag ens nu?) så skulle jag skriva en liten inspirerande text om honom, men nu nöjer jag mig mest med lyssna! Men, i korta drag så är det lite feel good, salem-känsla över honom. Lite små-studsigt sådär. Och han var så himlans mysig på scen också, skuttade liksom fram och tillbaka och höll takten med hela kroppen.
Tyvärr finns han inte på Spotify än.


and oh my god, is this really what you want?


Ett band som jag tycker förskräckligt mycket om är Wild Sweet Orange. Tyvärr finns de inte på spotify än (jag väntar och väntar), men jag tänkte att en regnig onsdagsnatt som denna kan ni få mina två favoriter som en liten present. Klicka bara på bilden för att hämta hem Ten Dead Dogs och Night Terrors. I övrigt så jobbar jag en massa för tillfället, men kan knappt sitta still när jag tänker på att det bara är två dagar tills min älskade Julia kommer o hälsar på. Det kommer bli en helt fantastiskt fullspäckad äventyrlig helg!

ANNAS PLAYLIST

Näste man ut -- eller ja, kvinna -- är Anna

Det här är Anna.
Det här är Annas playlist
Och det här är varför:

Mixtape - Butch Walker
Tycker att titeln gjorde denna till en mycket bra första låt.

Better Together - Jack Johnson
Jag vet inte när vi började lyssna på Jack... Men den här & Banana Pancakes är ju lite smått epic.
Och vi är ju better together. Även om Jack är after surf för dig... Du lyckades bevisa din poäng
när han började spelas just som vi gick in i en surfbutik längs boardwalken,
och jag har gjort samma koppling sen dess. Lite beach, lite saltstänk.

Come Home - OneRepublic
Jag gillar hela Dreaming Out Loud-albumet, egentligen. Men det här är en låt som spelats sönder
när jag legat på min säng och bara saknat dig, när du varit på andra sidan jordklotet alldeles för länge.
Du vet, everything i can`t be, is everything you should be and that`s why i need you here.

Sleeping to Dream - Jason Mraz
Jag har älskat Jason Mraz sen långt innan I'm Yours producerades i nyversion, och spelades sönder
på varenda fjortismobil och han fick hålla sig i skymundan i mitt musikbibliotek där ett tag.
Men. Hösten 07, din första USA-höst, ja...HOS-tiden. Jag spelade så mycket Jason den hösten,
när jag skrev. Och när allt var sådär jobbigt. Sleeping to Dream är en utav de absoluta favoriterna.

Why Does It Always Rain On Me - Studio 99
Egentligen ville jag ha den med Travis, men Spotify hade inte den. Nåväl. En av de
låtarna vi bara ordlöst spelat på repeat utan att säga så mycket egentligen, suttit på en grå parkering
med våra Starbucks-muggar och undrat varför.

Gotta Have You - The Weepies
Jag har så mycket musik som delas in utav diverse initialer, du vet.
Om HOS är lite Jason, så är EWH lite The Ark och CLM är The Weepies. En Kalifornsk
vår, en stekhet sommar i Göteborg...Weepies är så ofta så rätt.

More Than Anyone - Gavin DeGraw
Hela Chariot-albumet är ju en enda lång promenad längs memory lane. Kanske en av
tidernas bästa album, där varenda låt betyder något. Jag vet inte om more than anyone
är den första låt du tänker på, men det är den låt som får vara i din spellista.  
Stripped version, såklart.

Such Great Heights - Iron & Wine
Både den här och originalet med The Postal Service är nämnvärda. Men det blev den
här. Jag har lyssnat på den länge, men det är inte en låt som jag någonsin skickat till dig eller diskuterat
med dig. Men sedan fick jag ett kort av dig, där du citerade texten; "and i have to speculate, that God
himself did make us into corresponding shapes, like puzzle pieces from the clay".
Självklart lyssnade vi båda två på låten ungefär samtidigt, ändå.

Wonderchild - Christian Walz
Haha. Åh. Åttan, rundpingis på Strömma varje rast, chokladbollar, och radion som spelade
tre olika låtar JÄMT. Wonderchild, What's in it for me & den där som jag aldrig någonsin kommer ihåg
vad den heter eller vad de sjunger, utan tror att de sjunger "ain't nothing but a rainbow sky", men som är helt fel.
Jag lärde mig serva lågt och smasha till denna. Den är alla äventyr in på Eber (luckan under trappan),
dörren vi dyrkade upp med en sax, läskiga Jesper, Ektorptoan, blindbock och paranoida lärare.

Fever Fever - Melody Club
Det stod mellan den här och Electric, men ja, du kan säkert lista ut varför det blev Fever.
Ett i raden utav failade projekt kanske, men vi var ju åtminstone väldigt nöjda med låtvalet.
Och det var ju kul...ett tag.

The Curse Of Curves - Cute Is What We Aim For
Jag slängde in den här i sista sekund. Bytte ut MGMT mot den. Men åh, hur
skulle jag kunnat lämna ute den här? Kan vi inte varenda stavelse i denna, så säg. Varenda
höjning. Vi sitter på köksbänken i Newport Beach i pyjamas och skrålar.  Eller
så blastar vi den i Range Rovern, på hög hög volym.

Lay All Your Love on Me - Amanda Seyfried, Dominic Cooper
Mamma Mia. Soundtracket är en stekhet Göteborgsnatt, där vi med ömmande fötter
kastar skorna och dansar hem längs en trottoar som lyses upp utav gatulyktorna. Vi kan inte sitta
still, vi kan inte tänka, framtiden är avlägsen och vi lever för nuet. Eller dået.
Barfota klockan fyra på natten och hjärtat bultar i 120km/h.

Quelqu'un M'a Dit - Carla Bruni
Innan alla andra lyssnade på den, eller henne. Faktiskt.

Green Eyes - Coldplay
Egentligen borde detta vara Blue Eyes med Cary Brothers, men den fanns
inte heller. Men en av de finaste sakerna du sagt till mig var att du alltid tänkte på mig när du
hörde den här låten. Sluta aldrig göra den kopplingen. Jag vill vara dina Green Eyes.

Happy Ending - Mika
Jag vet inte hur jag ska kunna förklara detta, på något slags förståeligt sätt. Du vet nog.
Hur mycket känslor som finns i den här låten. Hur den, trots sin melankoliska ton kan ena sekunden
vara pepp pepp pepp på högsta volymen när vi försöker navigera längs Kalifornska highways med en GPS
som är dum i huvudet, hur den kan vara ont i hjärtat när vi sitter på en öde parkeringsplats och bara stirrar ut genom
fönstret för att vi vet att det här kommer ta slut en dag. Hur "wake up in the morning, stumble on my life"
beskriver många morgnar allt för väl. Hur hjärtat fylls av glädje och minnen, samtidigt som man kämpar mot
tårarna när man trycker huvudet mot flyplansfönstret.


Julias Playlist

Min vän Maja har ett litet pågående projekt, där hon gör Spotify-spellistor till sina vänner.
Jag tycker det var så himla fint, så jag tänker sno den idén rakt av, helt fräckt. Så, here goes.
Först ut är Julia.


Det här är Julia
Det är är Julias playlist
Och det här är varför:

Julia - Ludovico Einaudi
Ett klassiskt stycke, med passande namn. Av någon anledning tänker jag ofta
på dig när jag hör klassisk musik. Jag vet inte varför. Ingen cello i den här, men likväl piano.

In a Little While - U2
Jag minns när du skickade den här till mig. Det känns som hundra år sedan. Vi
lyssnade på den hela den sommaren, jämt. Vi lyssnade på den när vi var glada, när vi var
ledsna, vid solnedgångar och under stjärnorna. På den tiden man fortfarande spelade musiken på
någons mobil eller Emmas kassa högtalare.

Belief (stripped) - Gavin DeGraw
I nian, då var det du, jag & Gavin. Belief var egentligen inte den låt som vi först
fastnade för. Vi satt och förstod varandra till We Belong Together, Crush och Chariot, mest.
Vi förstod varandra så bra. Men Belief, speciellt Stripped version. Den är så vacker,
och är nog ändå den låt som får representera Chariot-albumet i den här spellistan.

Mushaboom - Feist
Jag satt och valde mellan denna och Secret Heart. Men den här känns mindre hypad,
och vi gillar ju inte sånt som är överhypat. Jag minns en Feist & Fibes, oh, fibes-period. De
kom lite hand i hand. Men det fanns ingen av Fibes-favvisarna på Spotify.

Clocks - Coldplay
Jag satt och var deppig, och du skulle skicka en låt till mig som uppmuntran. Den fick inte
vara för glad, för det skulle ju vara jobbigt, och den fick inte vara så deppig att man själv blev
ännu mera deppig. Du skickade Clocks, en Coldplay-låt som jag då inte hade hört. Och den var perfekt.

Astronaut - Salem
Salem, salem, salem. Jag förknippar dig med Salem helt enkelt. Den här är ju från senaste
 albumet, och kommer alltid vara lite Stockholm 09 för mig, tillsammans med några andra låtar förstås.

Land Locked Blues - Bright Eyes
Du skickade First Day of My Life till mig en gång i tiden. Jag tycker om Bright Eyes.
Därför får du nu en annan låt från samma album, som också är fin.

Sway - The Perishers
Två ord. Veronica Mars. Jag satt och kollade igenom musiken från serien, från avsnitt
som inte sänts i Sverige ännu, och snubblade över den här. Skickade den till dig. Nu
sammankopplar jag hela den fasen med den här låten, nästan.

Kaliforniens guld - Ted Gärdestad
Du och Ted alltså. Nåväl. Det fick bli den här låten.

Just Another - Pete Yorn.
Från första VM-avsnittet. Enough said.

If U Seek Amy - Britney Spears
Vet inte om den här behöver någon närmare förklaring. Haha. Party-Julia.

Jump (For My Love) - The Pointer Sisters
Höstlov. Löv. Promenad. Kexchoklad. Jump.
Det oroar mig, jag tror det finns filmat detta. Ajaj.

Nightmares - Billie The Vision & The Dancers
Vi lyssnade på The World According To Pablo, och listade båda två våra favoriter.
Vi hade exakt samma rangordning. Nightmares var först.

The Meter Marks OK - Loney, Dear
Frizons kanske bästa spelning 08. Vi mosade oss in i ett proppfullt tält, det regnade
utanför, och stämningen var magisk. Hela publiken nynnade stämmor till denna låt. Åh.

Song for You - Alexi Murdoch
Till dig.

stairs

Igår var jag på konsert med Stairs, support Lukas Lind&Linn Lundholm. Det var grymt bra, och jag tycker helt klart att ni ska klicka er in på Stairs myspace där de just nu släppt första låten. HÄR.



Lyssna på Lukas eller gå in på Linns blogg




stairs

you'd see me waiting for you on the corner of the street

Idag lyssnar jag bland annat på I'm yours, Man who can't be moved och Before the worst av The Script.

You touch these tired eyes of mine
And map my face out line by line
And somehow growing old feels fine
I listen close for I'm not smart
You wrap your thoughts in works of art
And they're hanging on the walls of my heart



Mys. Nu ska jag krypa ner i sängen.

and you never left me, all that i'd dreamt had been untrue

Bloggen är så sjukt långt ner på prioriteringslistan just nu. Jag har verkligen inte tid. Jag har inte tid att ha ett liv förren efter torsdag, och så är det med det. Fredagen var en rakt igenom ganska urusel dag, som räddades av en fin kväll. Och jag kom ihåg vad som egentligen var viktigt.


saras bilder

A thousand times I've failed
Still your mercy remains
And should I stumble again
Still I'm caught in your grace
Everlasting, Your light will shine when all else fades
Never ending, Your glory goes beyond all fame


För övrigt så gav Julia mig spotify så att jag kan lyssna på i princip all musik som någonsin kommit ut - inte riktigt, men väldigt väldigt mycket finns där. Det är trevligt. Då kan man lyssna på artister man inte hört så mycket förut, som till exempel Joshua Radin och Cary Brothers (=tjusigt namn). Här nedan den förstnämnda artisten.



Sky (Joshua Radin ft. Ingrid Michaelson)


Everything'll be alright (Will's lullaby)


Only You

låter som; ingrid michaelson, william fitzsimmons, the weepies, schuyler fisk & cary brothers.
blir det mycket bättre?


just another soldier on a road to nowhere



En av mina favoritlåtar, från en av mina absoluta favoritartister någonsin; Damien Rice.
Regnet vräker ner ute, vilket då motsäger lite prognoserna om att de kommer dyka upp snö snart. Det är massor av mina kompisar världen om som börjar få massor med snö -- jag vill med ha! Det är så mysigt. Fast, inte den där slask-blask känslan, men när det är riktigt kallt, och den ligger fint. Åhja. Här kommer lite gamla snöbilder iallafall, ur bildarkivet.






p.s. ge det ett par dagar eller så med slask, så kommer jag ångra att jag någonsin velat ha snö.



close you eyes, baby I'll dry mine; echoes through the phone

Satt och kollade igenom bloggarkivet i min gamla blogg, och snubblade över det här klippet som jag postade någon gång i april 2007. Blev jättenostalgisk av låten, och filmsekvenserna är från en av de bästa tv-serier som någonsin sänts; Veronica Mars.


for emma, forever ago

Idag har varit en fantastiskt bra dag, egentligen. Var i kyrkan imorse, och det var fint må ni tro. För där var hela Norrköpings kristenhet samlad; svenska kyrkan, frikyrkorna, syrisk-ortodoxa...ja alla, tillsammans. Det är ju så det ska vara. Sen var jag och åt med pappa, handlade fika på Lindahls, åkte hem, fikade med farmor, pappa, och lillebror och så vidare. Mamma jobbar kväll, men jag och Pappa har haft det mysigt här hemma.

Nu däremot sitter jag mest och våndas över proven nästa vecka. Varför i all världen läser jag Programmering A, B, C undrar jag ibland? Nördfaktorn på det bara ökar ju, med tanke på att jag är enda tjejen tillsammans med 10+ pojkar. Och så läraren förstås. I och för sig är det ganska roliga lektioner, med den här unika samlingen människor. Men suck.

Hursomhelst lyssnar jag på lite gamla favoriter ur musikarkivet.
Bon Iver - Skinny Love                                                            Loney, Dear - Saturday Waits                
                                                        
KT Tunstall - Other Side of the World
(Var tvungen att se The Devil wears Prada
igen häromdagen bara för att jag fick sådana
flashbacks av K.T. Tunstalls musik)
                                                                    The Click Five - Empty
                                                        


Lite söndagsmusik sådär.
Kanske har du hört alla förut, kanske upptäcker du ett nytt guldkorn.
Nu, matteplugg





Tidigare inlägg
RSS 2.0